Läs här om stamning, klicka vidare på "föräldraråd" för lite mer tips:
www.ltv.se/LTVTemplates/LTVPage.asp
Sveriges stamningsföreningars riksförbunds hemsida har massor med bra länkar:
www.stamning.se
Be BVC om remiss till logoped! Det är aldrig fel att söka tidigt. Hoppas att det ordnar sig!
/karinda
Frannyfine: Jag är logoped, så jag kan svara lite (även om jag är mammaledig just nu):
Du undrar om man kan träffa logoped utan att barnet är med. Du kan ju ringa och fråga om det är okej, jag vet att på vissa ställen gör man så att man träffar föräldrarna först och barnet sen. Jag träffar helst barnet först och har föräldrasamtal vid nästa tillfälle, för jag vill veta vem jag pratar om. Men om någon bad mig skulle jag säkert kunna ändra det.
Men: Det är inte farligt för barnet att man pratar om stamningen. Tvärtom kan det vara bra att sätta ord på det, för även om de inte verkar vara medvetna om det så är de nog oftast det ändå. Och smyger man då med det kan de ju tro att det är något fult och dåligt eftersom mamma och pappa inte ens törs prata om det...
Apropå iahs inlägg om hur barn härmar andra barn: Stamning smittar inte, men lite härmning sker nog då och då utan att det är något farligt. Om jag träffat många stammande patienter en dag märker jag att jag pratar lite mer oflytande än vanligt. 
Hu, jag förstår att du blev arg! Ja, det är väl inte det bästa sättet att prata om stamning på... Och det är ju inte alls säkert att det finns kvar när han börjar skolan, och det behöver inte ens vara ett problem OM det finns kvar då. Stamning är en sak, stamningsproblem en helt annan sak.
Det är ju alltid bra att fundera lite på hur man själv talar och beter sig, även om det kan vara svårt att ändra något. Kika på föräldraråden i den första länken! Om du vill prova att vara modell för ditt barn och försöka prata långsammare t ex, tänk då inte att du ska göra det jämt från och med nu utan försök göra det under korta stunder - det är tillräckligt svårt det. Att prata långsamt i fem minuter känns helbizarrt om man är van att prata i 100 km/h...
Pizan: Visst är Per Alms bok om stamning bra! Jag vill också rekommendera den. Det finns ett bra självhjälpskapitel för vuxna som stammar. Boken brukar finnas att låna på bibliotek. Finns också att köpa på t ex www.adlibris.se eller www.bokus.se .
Många pratar om "riktig stamning" och "inte riktig stamning". Tidigare har man skilt på barnstamning och vuxenstamning, men numera räknar man all stamning som just _stamning_, och för många försvinner den men för andra inte. Därför ska all stamning tas på allvar oavsett ålder.
Usch, tråkigt som för Pizan att råka ut för att man inte har resurser att ta hand om stammare. Tidigare fick vi på vår mottagning inte ta emot stammande skolbarn i vilken utsträckning som helst pga detta vilket kändes helt absurt - bara några per år fick komma. Det har som tur är ändrats nu så att alla kan få hjälp. Det borde vara en självklarhet tycker man ju.
Frannyfine, jag hängde inte riktigt med på din fundering över dyslexi? Har du lust att förtydliga lite så kanske jag kan komma med något vettigt. Jag är osäker på om det finns någon vetenskapligt belagd koppling mellan stamning och dyslexi, men ibland kan respektive fenomen sammanfalla med en svaghet i tal- och språkutvecklingen. Det gäller dock absolut inte alltid - det finns ju både många superverbala stammare och dito dyslektiker! Men det kanske inte var det du var orolig för?
Glad pratkvarn låter utmärkt tycker jag! Bådar gott.
Jag blir arg när du berättar om din svärmor! Neeeej man får inte härmas! Jag hoppas att ni hittar ett sätt att få henne att förstå det. Nu spekulerar jag lite: Hon kanske är väldigt orolig och vet inte hur hon ska hantera det, och så blir det bara helt fel. Men jag känner ju inte henne... Vore ju jättebra om hon kunde få läsa något, så att hon lugnar ner sig ett par hekto. Det är helt okej att vara en tigermamma när någon gör något man inte gillar mot ens barn, det tror jag att alla här skriver under på. Fortsätt gärna att berätta hur det går!
Knepigt! Hoppas att hon försöker lösa det genom läsa på lite...
En sak har Frannyfines svärmor tyvärr rätt i, och det är att internet kanske inte är den mest tillförlitliga kunskapskällan. Just om stamning finns massor av fördomar och felaktiga föreställningar som folk frikostigt delar med sig av eftersom de tror att det är sant, så det gäller att inte tro på allt. (Det här riktar jag inte till någon särskild skribent i tråden, utan det gäller förstås internet i allmänhet.)
Ex: Många säger att man inte stammar när man sjunger, så därför kan man "sjungprata" så slipper man stamma. Visst finns det många stammare som inte stammar när de sjunger, men det gäller inte alla. Att sjunga istället för att prata skulle ju låta rätt knäppt, och grejen är ju att man vill prata "normalt" som alla andra.
Ett till ex: Många tror att man stammar _för att_ man är nervös eller har något psykiskt problem. Fel! Se Pizans utmärkta val av citat ur Per Alms bok några inlägg ovanför detta. Däremot kan man självklart bli nervös eller tyst eller så för att man vet att stamningen kan ställa till det för en när man minst anar det.