Ni som fick första prematurt, hur gick det med andra??

Min förste son föddes i v.34 men var på väg redan v.30. Blev inlagd med bricanyl dropp o fick sedan åka hem med tabletter o lyckades hålla honom kvar ytterligare några veckor. Andre sonen föddes i v.37 men var på väg v.30 han med.  Blev beordrad sängläge sista 3 månaderna pga sammandragningar. Tredje barnet, en dotter, föddes i v.37 o där fanns inga som helst tecken på tidig förlossning. Fjärde barnet, också en dotter, föddes med planerat snitt pga sätesbjudning, i v.38. Inte heller där några tecken på tidig förlossning. Mycket märkligt tycker vi. Tror inte att det är säkert att nästa blir prematurt. Däremot har jag hört många gånger att det brukar följa ett mönster. Går man över tiden med första så är det ganska stor sannorlikhet att man gör det även med följande. Samma sak om man får för tidigt....

tack för svar vad tur att de två sista inte fanns nåt tecken på tidig förlossning. Men jag har med hört att man liksom följer ett mönster. Får hoppas på det bästa att få gå tiden ut

Första sonen föddes 5 veckor tidigt. Jag hade GBS och problem med sammandragningar hela graviditeten. Han ville ut redan v. 30 men de lyckades stoppa upp värkarna med Bricanyl. Å efter 5 veckors farande till å från förlossningen, Bricanyl och Kortisonsprutor så föddes sonen i v. 35. Frisk å kry .

Jag blev gravid snabbt inpå. Trodde att andra graviditeten skulle bli en repris med jag hade fel. Andra sonen föddes på BF, 13½ månad efter sin storebror.

Om de inte hittar någon anledning till att förlossningen startar så är det inte större risk att du föder prematurt andra gången än vad risken är för andra som gått tiden ut första gången.

Sen kan det ju finnas andra problem, ex HF, försvagad livmodertapp, liten livmoder etc som gör att det är ökad risk för att barnet kommer komma tidigt även andra gången.

Mina båda kom tidigt (v 33 o v 29), utan orsak. Vattnet bara gick sådär helt utan förvarning.

Min första föddes i v34 och andra killen kom i v33.

jag hade inga infektioner eller andra komplikationer
med någon, fick bara värkar som en blixt från klar himmel
som inte ville bli stoppade speciellt länge.

Tyra kom i v.24+1 då bar jag på GBS och läkarna antog att det var den som orsakat den tidiga förlossningen (som slutade i ks). Jag löpte enligt dem ingen ökad risk att föda förtidigt igen, men de höll koll genom att ta odlingar och så.
I v.22+2 andra graviditeten satte det igång med kraftiga sammandragningar, in till förlossningen och ambulans till Uppsala, tappen var mkt påverkad, denna gång inga tecken på infektion. Tack vare sängläge i 13 veckor(på sjukhus) kom lillebror inte förrens i v.35+1. Nu är jag i princip garanterad en för tidig förlossning även nästa gång, men jag hoppas på hjälpmedel såsom cerklage(kanske har en svag livmodertapp, läkarna är oense) och bricanylsprutor hemma.

Mitt första barn kom i v.30+4. Då hade jag legat inne på bb i 12 dagar för svår preeklamsi (hf). Jag snittades och efter ca 6 veckor på neo fick vi komma hem.
Vid nästa graviditet skulle jag skriva in mig tidigt hos bm för att det skulle finnas tid till alla läkarbesök extra koller. Jag fick börja äta Trombyl i v. 16 tror jag att det var och skulle äta fram till 35+6. Jag var på några tillväxt-ul och flödeskoll. Jag har en liten missbildning i livmodern, en mellanvägg (septum) som gör livmodern mindre och den var läkarna lite orolig för, men det har gått bra, den verkade ha töjt sig i kapp med livmodern. Sen låg jag farligt nära gränsen till graviditetsdiabetes.
När jag var i v.35+3 gick vattnet. jag blev inlaggd, de försökte stoppa det, fick bara gå upp på toa. Men det visade sig att jag hade en infektion och blev igångsatt. Hon kom i v.35+5. Vaginal förlossning. Blödde lite mer än vanligt. Var kvar på neo i ca 5 dagar för att sola och att lära sig att amma.

Strax efter jag fått tjejen råkade jag bli gravid igen, inte alls planerat. Kände att det verkligen inte var bra med tanke på alla mina graviditetskomplikationer sen visade det sig att jag väntade tvillingar. Så jag fock börja med Trombyl direkt, var i v.11 tror jag. Läkarna hade inte så gott säga om den graviditeten med tanke på mitt septum, de trodde barnen skulle kunna komma redan i v. 26-28 nångång. I v. 25 var tappen förkortad och påverkad, jag hade sammandragningar, jag blev inlagd på bb igen, sängläge. Bara upp på toa. Många ul, tillväxt, flödeskoller och mätningar av tappen. Tv2 växte inte som han skulle heller. Men jag vilade och vilade och ... Tog mig ända till v.35+4, då gick vattnet. Då var det inget prat om att stoppa. Vaginal förlossning. Tv2 fick lite hjälp med klocka. Var kvar på neo i ca 10 dagar för solning och lära sig att amma.
Ett dygn till på tvillinggraviditeten och det hade blivit min längsta Jag har inte kommit till det där stadiet att man varkligen är trött på att vara gravid i någon av mina graviditeter så jag har aldrig fått uppleva de sista riktigt jobbiga veckorna när man bara vill att allt ska var över, det är något som jag saknar. (Gillar att vara gravid ) Men jag har fått ta det lungt och har haft det skönt på neo, inte den där stressen som det ibland kan bli på bb. Att man fort ska hem, amma till varje pris osv.
Jag vill inte ha fler barn så jag känner mig lite snuvad på en del saker, jag har aldrig fått den där riktigt normala graviditeten, t.o.m. gå över tiden tex.

Så jag fock börja med... Fock=fick

Emilia föddes i v 32, Wilmer däremot beslöt sig för att stanna till BF+9 den lilla rackaren!

i v 24+6 fick jag läggas in på sjukhus då var min tapp nästan helt utplånad, jag hade för mycket sd så jag fick tracocildropp för att stoppa dom. fick bricanyl sprutor.
med dessa medel låg jag i 4 veckor i säng. sedan föddes min dotter i v 28+6

var sedan 5 veckor på neo.fick kortision för lugornas mognad. hon vägde 1370 gr och 37 cm

medans jag låg inne så gjordes ett fortservatten prov för att kolla om jag hade en inf i vattnet eller någon annanstans som gjorde att jag hela tiden hade så mycket sd.

dom hittade inget.

 när min son föddes i 27 började dom se en påverkan på min tapp igen.
jag låg inne 2 dagar och fick kortision för lungor. sedan fick jag soffläge hemma för vi hade ju en 3 åringhemma.
så jag for mellan hemmet och sjukuset pga mina sd och den förkortade tappen.
sedan från v 34 fick jag rör mig lite mera.
sonen föddes sedan i v 36+6 3755 gr och 51 cm.

pga  att vi inte vet varför min kropp gör så här så har vi bestämt oss för att inte skaffa fler barn. vil inte åka fram och tillbaka til sjukhus med 2barn hemma. detvar jobbigt med ett barn. inte ens läkarna vet varför jag får min sd och varför tappen blir förkortad.

Intressant tråd! Funderar själv på samma sak eftersom jag är v 24 med 2:an och ettan kom v 33+0.

Enligt min läkare på sös visar forskning att man har 20-30% risk att föda för tidigat även nästa gång så majoritetn gör inte det .

Knäppisen: kollade de tappen på dig under andra graviditeten eller hade du bara vanlig mödravård så att säga?

Första dottern föddes 30+6 och andra 34+4. Vet inte anledningen på någon av dem, själv tror jag stress! Vi flyttade samma dag som andra dottern föddes, vattnet gick efter andra flyttlasset!

Första graviditeten slutade i sent MF i v. 17.

Andra graviditeten slutade i prematur födsel i v.32+5.

Är nu gravid i v. 32+0 och blev tvångsinlagd över natten för kortizonsprutor i tisdags.
Kommer med all säkerhet att föda innan v. 37 men mer än så vet varken jag, bm, förlossning eller spec.mvc.
Får väl se vad de säger om 2 veckor när jag ska dit igen...