Problem med sköldkörteln? Del 10

*suck*

Efter att ha mått bra ett tag nu så känns det som att hypon långsamt håller på att komma smygande tillbaka. Är hård i magen något fruktansvärt och idag sov jag 2 timmar på eftermiddagen. Jag har känt en smygande trötthet den sista veckan. Lämnade nytt blodprov i fredags. Får se vad det säger... På sätt och vis hoppas jag att det kommer att visa sig att TSH är på väg upp och att dosen måste ändras.

Det skulle vara så jobbigt om jag börjar må sämre trots att värdena ligger still. Jag har ju ingen husläkare just nu att diskutera det här med utan det är ju endokrinologer jag har att göra med och de är inte så roliga. Så länge värdena ser "bra" ut så vill de inte göra något om jag så ökade 20 kg och sov 18 timmar om dygnet. Det känns så iaf.

Det är en gammal god tradition att skita i patienten. De vet ingenting, det är bara Gud Fader Själv i vita rocken som vet allt och kan allt.

Även när han har fel.

Ja det är tyvärr inte den enda historien jag hört av det slaget. Och inte blir det bättre av att pressen på sjuka ökar heller från FK för det skapar sådana galna situationer som bonussystem på VC till läkare som inte sjukskriver. Det har de på min VC.

Nu är det ju iofs så att jag inte vill gå och vara sjukskriven, alls icke, men det påverkar hela synen på på patienterna där det inte längre handlar om att folk ska bli friska utan om att hindra dem från att bli sjukskrivna. All kostnadsjakt har haft som resultat att det går ut över all behandling av patienter så man snålar på allt inklusive enkla blodprover och försöker avhända sig den kostnad en patient blir så snabbt det går.

Sedan måste jag säga att det läkarkåren är satans konservativ och dessutom har rätt mycket hybris och ömma tår. En sådan enkelt sak som att sluta med de långärmade läkarrockarna eftersom de är ohygieniska gav upphov till ett ramaskri eftersom det då ju inte skulle synas vem som var sköterska och vem som var läkare längre! Halleda, cry me a river. Med den attityden är det inte så konstigt att folk blir behandlade som boskap.

Nu ska jag komma med något positivt! Jag fick samtal från min endokrinläkare igår! Jag lämnade blodprov i fredags och tänkte att det blir väl som förra gången, det kommer ett brev där det står att "allt är bra". Så blev det icke. Han ringde och undrade hur jag mådde, hur graviditeten hade varit så här långt och berättade glatt hur mina värden såg ut utan prut! Och visst är värdena bra och de stämmer bra överrens med hur jag känt mig på sistone. TSH låg på 0.63 och T4 på 18 (jag lyssnade dåligt på vad T3 låg på men det låg bra till det också).

Sista veckan har jag varit trött och hängig och jag har tänkt att det antingen beror på att mina hypo-värden var på väg åt fel håll eller att det var järnvärdet som dykt. Nu när jag vet att det inte är hypon som bråkar så är det bara till att börja knapra järn då. :)

Jag blev gravid fast mina värden inte var bra (TSH 4.7, övriga värden var "normala") men det som hände då var att jag fick min dos chockhöjd så jag kom ner så snabbt på det bara gick (TSH 1.8) och det hände på en vecka (något som jag tyckte man kunde gjort tidigare istället för att hålla på i månader och öka pyttelite här och pyttelite där). Sedan har jag gått på kontroller vart 4:e vecka för att hålla ögonen på mina värden så att de håller sig låga.

En hel del får problem att bli gravida om TSH inte ligger under 2.0 (och T4 och T3 ligger inom normalintervallet). Även höga antikroppar (TPO-s eller TRAK) spelar in för om man har svårt att bli gravid. Andra blir gravida ändå men om man inte får ordning på värdena så är risken hög för att man får MF eller MA - eller att barnet får hjärnskador, fast det är ovanligt. Går man på medicinering här i Sverige så tar de i allt de kan om det visar sig att man blir gravid om värdena är för dåliga för att man snabbt ska komma i ordning. Det är dessutom T4 som är viktigast för hur utgången blir och ligger det inom referensvärdena och man snabbt får ordning på TSH så brukar det gå bra.

Planerar man att bli gravid så ska läkarna veta det för så fort man plussar är det viktigt att hålla koll på värdena så att de inte sticker iväg, eftersom kroppen kräver mer av sköldkörteln under en graviditet. Det är inte ovanligt att man får höja dosen rejält och göra det pö om pö tills man slutat amma, då man kan börja trappa ner och hitta sitt normalvärde igen.

Ännu så länge ser det bra ut för mitt lilla pyre i magen och jag tror inte att det blivit någon skada eftersom jag låg så pass nära den övre gränsen och kom ner så snabbt. Jag var nere på acceptabla nivåer inom 2 veckor efter att jag plussat. Den mest kritiska tiden är de första 12 till 14 veckorna då fostret inte har egen produktion igång alls utan måste lita helt till mamman.

Men om du äter Levaxin så är det inte en medecin som sådan utan en ersättning för det som din kropp ska producera men inte kan! Du behöver inte vara orolig för Levaxinet, tvärt om, utan det kommer du inte att kunna skaffa barn!

Och så fint jag stavar då! *skrattar* medicin ska det ju vara... :P

Enda sättet att undvika riskerna med Thacapzol är väl att operera så vitt jag vet. På sätt och vis känns det som att det är knepigare för er som har hyper just därför att sköldkörteln måste bromsas. Det är ju trist att behöva oroa sig och vänta när man vill få igång bäbisproduktionen... Det finns inga enkla svar helt enkelt. Vill man vara helt säker på att inget blir fel så är det enda alternativet att vänta tills man är stabil, antingen avstängd eller opererad, antar jag.

Pucko Buffy skrev 2008-08-21 20:55:31 följande:

Mensen har över huvud taget varit en knepig grej på slutet innan jag fick diagnos (och efter med). Mycket ont och migränliknande huvudvärk - om jag alls fick mens. Det onda jag hade i kroppen förknippade jag inte med just mensen dock. Det fanns mest hela tiden tyckte jag.

Ja vad säger man när det inte finns något man kan säga som kan läka en sådan förlust? Förlusten av ett barn är så tung så tung. :(
*kram*

Och värken har garanterat med sjukdomen att göra. Den sätter sig i leder och kan vandra i kroppen. Det kan kännas som man har fibromyalgi och reumatism samtidigt.