Hej alla
Jag följer med lite sporadiskt här för att jag tycker att det är intressant att följa andras erfareheter vad gäller sköldkörteln. Jag har en lång historia vad gäller detta men mår nu bra men har ändå ett brinnande intresse för detta vitala organ som ofta bestämmer sig för att leva sitt eget liv.
Hoppas ni andra som inte mår så bra snart oxå tar er till en punkt där ni kan må bra.
Svar på #252Hej!
Så rolig att höra att du mår bra nu! Hur gjorde du för att komma dit...?
Tack Bröderna Bus! Det är en lång historia men om jag ska dra den kort så har jag en behandlad graves och äter idag levaxin. Min sjukdom upptäcktes hösten 01, var då 23 år. Under 2004 kom förbättringen. Har gått lite till och från den dess då jag var gravid 05/06, vilket satte hormonerna ur spel igen. Nu såhär 2 år efter avslutad graviditet är allt stabilt och jag lever som innan förutom att jag lägger på mig i vikt väldigt lätt och har betydligt svårare att gå ned igen nu än förut (vilket säkert till viss del har med ålder att göra). Har inte kommit igång ordentligt med träning än men mina ögonproblem är i stort sett obefintliga nu men jag har kämpat och fått min beskärda del av sjukdomen. Just nu är min högsta önskan bara att min son ska slippa denna sjukdom.
Ni andra med graves hur har ni blivit behandlade? Medicin/rj eller op? Hur har det funkat för er?
knoddis: Jag var illamående när jag hade min "graves"=giftstruma obehandlad. Hade alltid en tetra med nyponsoppa på sängbordet som jag drack ur under natten när hungern satte in och var alltid tvungen att dricka innan jag steg upp annars mådde jag så illa så jag nästan svimmade. Var alltid uppe varje natt och åt mackor dessutom och ändå hade jag ingen susning om att jag var sjuk. Konstigt hur man är...Och då hade jag ändå inte jätte höga värden. Så jag kan tänka mig att du mår dåligt. Tänk på att dricka mycket. Vill doktorn inte sätta in thacapzol för att du ska kunna amma eller varför vill han vänta? Lycka till och hoppas att du mår bättre snart så du kan umgås obehindrat med din lille bebis. Det går ju så fort.
Ecco 87: Jag pluggade på universitetet när jag blev sjuk första gången (andra oxå för den delen), då blev jag inte sjukskriven. Var inget vi diskuterade ens. Hur sjuk du är huruvida du klarar av att arbeta beror ju inte på om ditt t4 är 45 eller 85. Det har ju med din arbetsförmåga att göra och känner du att du har svårt att klara av din dag på ett tillfredsställande sätt både för dig själv, dina kunder och din arbetsgivare så måste du ta upp det med din doktor ocj få honom att förstå.
Kan du inte gå akut via akuten och därigenom komma till medicinmottagningen snabbt. Klart du ska åka iväg och jobba i Schweiz, låter ju kanon. Men därför är det ju bra om du kommer igång med medicinering så att du får ned t4 innan.
Jag blev direktskickad till akuten när min giftstruma blev upptäckt av en händelse på vårdcentralen. De sa att jag inte fick vänta och att skickad de remiss tog det minst en månad.
Vad ska du göra i Schweiz?
Lycka till! Hoppas du snart mår bättre.
ecco87: Nu blev jag inte alls avundsjuk 
Jobba i Alperna är rena hälsokuren för både kropp & själ. Jobbade för 10 år sedan i Österrikiska Alperna. Grymt!
Trodde alltid att vårdcentralerna tog red på varför en över- eller underproduktion av sköldkörtelhormon uppkommit. Med ett enkelt blodprov som tar en vecka lite drygt att analysera kan de se om det finns antikroppr i ditt blod sk (TRAK). Om man har dessa har man gravessjukdom. Vilket jag hade och är en vanlig anledning till varför en överproduktion uppstår. Att se om det är en inflammation som är orsaken görs ju enkelt med en sänka. om inte något av ovnstående kan påvisas då görs ju grundligare undersökningar och först då behöver ju egentligen patiententen involveras och en oro behöver uppstå. Sammanfattningsvis så kan man ju lugnt säga att din läkare uttryckte sig klumpigt och hade jag varit du hade jag sökt akut för att få allt utagerat innan du åker.