Min största förlossningsrädsla är att bli uppklippt i underlivet. Det låter så hemskt och jag kan inte greppa riktigt hur de gör det. Är det någon som blivit klippt som kan berätta hur det var? Och kan man vägra även om BM vill klippa? Vad händer då, att man spricker mer? Tänker skriva om rädslan i mitt brev till BM, men tar de breven på allvar eller gör de bara som de tycker? Oj, mycket frågor på en gång, men jag har hakat upp mig på just detta.
Klipp gör man ju bara om det verkligen behövs. Det är nog egentligen inget man kan snacka om just då, tror jag.. Man spricker nog väldigt illa om man inte gör det när det behövs och det kan dra ut på förlossningen och sätta ditt barns liv i fara.
Jag har inte blivit klippt.
Hejsan! Jag blev klippt under förlossningen. Hade inga problem med det, gjorde inte ont. Dom tog lokalbedövning innan dom klippte. Risken finns nog att man spricker mer. Hoppas att du får som du vill.. Lycka till.
Jag vet att hon klippte nångång under krystningarna men jag har fortfarande ingen aning om när, kände alltså inte det.
Att bli klippt gör inte ont, däremot gör värkarna ont de var klart värst.
Jag blev klippt precis under den sista krystvärken för att annars skulle jag ha spruckit. Dom säger ju att det läker bättre/lättare om man klipper än om man spricker. Jag kände inte alls att hon klippte, tror inte att det var någon lokalbedövning heller för när hon skulle sy ihop frågade hon om jag ville ha bedövning. Jag tog ingen, sa att efter en förlossning var några stygn ingenting (när man har en ny bäbis på magen så känner man sig kanska kaxig). Iaf så kände jag knappt när hon sydde heller, och jag tror att det var ganska många stygn eftersom jag sprack lite nånstans också. Det var bara en liten stickande känsla.
Innan var jag jätteorolig också om klippning. När barnmorskan sa att hon ville klippa tror jag faktiskt att jag sa att jag inte ville det. Har för mig (man är ju så uppe i allt att nu så här i efterhand känns allt lite suddigt) att hon förklarade lite snabbt varför hon skulle klippa och så blev det. Förstår att du är rädd och att det känns konstigt, men ändå så vet ju BM vad hon gör, och gör det som är bäst för dig.
Tack för alla svar. Tror att jag skriver om min rädsla i brevet, så BM är beredd på att jag säger emot, även om hon förmodligen vet bäst.
jag blev klippt, fick ingen bedövning. BM sa bara " Nu klipper jag!" Och jag vrålskrek "NEEJ!" Gjorde fruktansvärt ont. Men som sagt alla känner ju olika. HOPPAS verkligen inte att dom klipper denna gång också, I vilket fall som helst ska jag skriva i mitt brev till dom att dom ABSOLUT inte ska tala om i fall dom gör det. För då tänker man inte på att det är just de som gör ont.
Före min förlossning var jag jätterädd för att spricka och skrev det i mitt förlossningsbrev. Under förlossningen kom bebisen inte ut för mynningen var för trång. När BM sa att hon skulle göra två klipp för att underlätta för bebisen att komma ut så sa jag bara "Jaha. Okej". Jag brydde mig verkligen inte ett dugg just då, ville bara att bebisen skulle komma ut äntligen, efter flera timmar med krystvärkar. Själva klippen kändes inte alls, hon sprejade med bedövningssprej. Däremot var det jobbigt i några dagar efteråt i stygnen. Jag sprack också lite, men det hade jag inte märkt om inte BM hade talat om det.
Vad jag har hört så klipper de under en värk så de flesta känner ingenting. Men det är klart att det finns undantag.
Jag kommer att skriva i mitt förlossningsbrev att jag hellre ser att de klipper än att jag spricker massor och att jag inte vill veta om de klipper (om det går att undvika) förrens efteråt.
Jag blev klippt,kände INGENTING. blev bedövad innan.
jag tyckte att klippet var befriande, då hade jag så fruktansvärt ont så om BM hade sagt att de skulle såga upp mig med motorsåg så hade jag tackat jag direkt!