Utredning e missfall som INTE leder till IVF mm Del 7

Vill bara tillägga att jag ju inte fått någon diagnos. Tycker att det är en annan sak om man fått det. Då skulle jag nog inte ha vågat chansa utan behandling...

Poppy - tänker på dig nu när din pappa är dålig! Har tyvärr själv förlorat min pappa i en hjärtinfarkt för drygt två år sedan, men det var en så kraftig infarkt att han dog direkt och aldrig ens kom till sjukhus . Trots ett sunt leverne...
Försök vara lugn i att din pappa är under vård nu. Medicinerar han? Känner du att du vill åka till honom? Tycker inte att du ska sitta på jobbet i alla fall. Om du inte kan åka till honom så gå hem och försök träffa någon vän eller nån som lyssnar och stöttar. Kram!

a80 - håller tummarna för att allt ser bra ut imorgon!

ODD - grattis till fint UL!!!

Poppy - hur går det..?

Gott att höra att din pappa är bättre, Poppy. Min pappa dog utan förvarning, pussade mamma hejdå på morgonen och dog antagligen bara någon timme senare (på jobbet)... Han var frisk, trodde vi, men obduktionen visade på kraftig åderförkalkning... Men som sagt, man hade inte upptäckt det och kunde därmed inte heller ge honom medicin. Jag uppfattar det som att din pappa medicinerar och går på kontroller, eller? Hopas att han kryar på sig snart. Många kan ju bli helt återställda efter en stroke.

Undrar hur det går för a80..?

När man pratar om surrogat - menar man då att man gör IVF som par men planterar embryot i en annan kvinnas livmoder, eller? Att barnet biologiskt är parets?

Ursäkta min bristfälliga kunskap...

a80 - stort grattis till lilla hjärtat! Underbart!

Poppy - han var 57 år gammal, alldeles för ung med andra ord... Jag blev rätt nojig ang. mitt eget hjärta efter hans död, fick för mig att jag hade ont och tryck... Men det var nog bara psykiskt, gjorde en häsloundersökning och allt verkade bra. Nu försöker jag släppa det och inte oroa mig. Kan ju precis lika gärna ha ärvt mammas anlag.

Ang. vikt så är jag också vanligtvis normalviktig (fast inte just nu, i v.20 ). Innan denna graviditeten vägde jag ca 66 kg och är 171 cm, vet ej BMI... Det är dock 3 kg plus mot innan jag fick sonen, men det får man väl räkna med. Gick ju upp 21 kg med honom så jag är ändå rätt glad att jag gick tillbaka så pass. Håll ut, Finesssan! 12 kg är ändå bra, det finns tid för det där så småningom!

Grattis Lilleskuttan! Usch för att skrämmas sådär! Min BM gjorde UL redan i v 8 eller 9 tror jag, men det beror kanske på hur livmodern växer osv.

Spännande Poopy att det kan gå redan denna månaden! Hoppas, hoppas! Finns det goda chanser även för er Idun?

Ang- ålder så har jag också fyllt 30 i år. Vi är några 78:or med andra ord.

Var hos Bm idag på andra besöket. Fick ju en ny Bm eftersom jag flyttat till ny kommun. Allt verkade bra och hjärtat slog på i skaplig takt, ca 150 slag/minut. Ljuv musik...

En sak som dock förvånade mig med min Bm som i övrigt verkade mkt kunnig och erfaren, var att hon inte inte visste vad en ofostrig graviditet var. Jag är helt okej med att berätta om det för "vanligt folk" efterom jag inte själv hade en aning innan det hände mig, men att en erfaren barnmorska inte vet vad det är!? Är inte det underligt?

Åh, Idun, vad kul! Stort grattis!

Förresten, den där boken du skrev om... Tror att jag fick den igår av en kompis. Hon hade inte alls läst den utifrån "barnbiten" och sa inget om det, men tyckte mycket om den och ville därför ge den till mig. Lite lustigt sammanträffande... Nu minns jag förstås inte vad den hette men det var den författaren du skrev och skulle handla om hennes liv. Kanske ett tecken på att jag verkligen ska läsa den boken då

Håller mina tummar Idun...

Idun - hur känner du dig? När jag fick mina tidiga, "spontana" missfall märkte jag på nåt sätt när det var över. Det slutade ömma i brösten ocg blev liksom "lugnt" i kroppen. Detta tog inte mer än nåt dygn. Men du kanske knappt har hunnit få grav.symptom? Har du fått fatt i nån läkare? Kram till dig!

Kajolajo - välkommen hit, beklagar dina missfall. KÄnner igen det där med att känna sin kropp. Dock har flera här haft blödningar och trott att det är kört, men det har gått bra! Har själv inte gjort någon utredning så jag hoppas du får bättre svar av nån annan kring dina frågor. Vet att de flesta har bättre erfarneheter när de sökt privat men det ser olika ut. Var i landet bor du?

Finesssan - minns den där "pickande" tiden på magen... Det ser för lustigt ut! Men så fort hon blir tillräckligt stark i nacken så blir det nog annorlunda. Ni får väl träna korta stunder varje dag, det är ju inte meningen att hon ska ligga där och gråta förstås!

Idun - ett starkare streck är ju jättepositivt! Även att brösten ömmar, även det kommer och går. Jag har definitivt hoppet kvar för din del!

Finesssan - läste i GP idag om det där med ryggläge/magläge gällande spädbarn och hur det påverkar huvudform. Lustigt sammanträffande att det stod idag... Inget nytt precis, men det hade visst forskats på området. På det stora hela beskrev artikeln precis vad er sjukgymnast sa.

Idun - jag har flugit en gång denna graviditeten och ska flyga en gång till. Min förra lyckade graviditet flög jag också. Däremot flög jag inte någon av gångerna som jag fick missfall. Det måste väl betyda att det är säkrare att flyga än att inte flyga, eller?

Kajolaja - förstår hur du känner det. Hade också känslan av att min kropp höll fast vid den sista graviditeten som var ett ma, inte ens cytotec hjälpte utan den satt fast! Det blev ju skrapning till slut och jag var så besviken på min kropp. Det var mitt tredje missfall på raken... Vi väntade en cykel och sedan blev jag gravid igen, inga mediciner eller nåt och nu är jag gravid i v. 22! Det kan gå!

Idun - det BLIR bättre! Först och främst när man passerat de 12 första veckorna och sedan en OERHÖRD lättnad när man börjar känna bebisen i magen. Men jag vet, det känns som evigheter tills du är på den "säkra sidan". Jag har ingen toalettångest längre, men nog kollar jag pappret noga... Försök att ta en dag i sänder och fokusera om möjligt på nåt annat - t ex resorna som du ska göra! Japan låter ju fantastiskt spännande!!! Inte alls avis...

*kikar in en snabbis och skummar mig fram till Poppys plus* Underbart! Stort grattis gumman!!!

Poppy - med min ofostriga var jag minst lika "gravid" eller "ogravid" som övriga gånger. För mig har symptomen alltid varit ungefär samma oavsett mf eller lyckad graviditet, men jag får inte så mycket, mest bara ömma bröst och lite trötthet. Tror inte du kan upptäcka en ofostrig utan VUL och det finns ingen anledning att du oroar dig för det! Försök bara ta en dag i sänder. KRAM!!!

Cactuz - vill bara inflika att jag haft tre missfall på raken och nu är gravid i v. 24. Har inte tagit någon medicin. Jag var också övertygad om att något var galet. Vet att många här fått daignos och medicinering och blivit hjälpta på så vis, men jag gjorde så att säga "ett sista försök" utan, och det gick vägen! Gör som du känner känns bäst, men tappa inte hoppet!!!

Hej allihop!

En förkyld och lite hängig Lina är tillbaka från en trevlig solsemester på Menorca. Kan rekommenderas som resmål!

Underbart att läsa glada nyheter här inne! Har dock inte läst allt jag missat... Grattis Idun! Håller tummarna för dig på måndag Poppy, och för Lilleskuttans rUL på onsdag! Någon mer med VUL/UL i dagarna?

Själv har jag börjat få foglossning och känner mig allmänt mycket trött, som om jag redan vore högravid fast jag "bara" är i v. 26. Men var hos BM igår och lyssnade på hjärtat mm och då känns det genast mer uthärdligt. Om bara ett par dagar har jag nedräkning från 100 till 0 dagar! Helt galet!

Förstår din frustration BP, men tappa inte hoppet. Tänk på mig. Ingen medicinering alls och ändå gick det den här gången, trots 3 mf. Som Poppy säger, de olika missfallen kan ha haft olika orsak. Släng inte bort trombylen än utan prova med bara en nästa gång om du känner att det känns bättre. Kram till dig!

Hur är det med er andra? LillaD?

Har varit sjuk och liggat till sängs i några dagar. Och vilka underbara nyheter som möter mig här på FL. Jag sitter här på jobbet och kan knappt hålla tillbaka tårarna när all glädje lyser igenom. Grattis Stella till plus! Grattis Poppy och a80 till fina VUL/UL! Det är ju fantastiskt!

Poppy - är i v. 26 nu, idag är det exakt 100 dagar kvar (om jag nu ska föda på nyårsdagen som beräknat...) Är lite tröttynklig för tillfället, var ju sjuk i helgen och känner mig överlag rätt gravidsliten redan. Men det är inget som man ska gnälla över härinne! Full rulle i magen är det i alla fall, och det är skönt!

Hur är det med din pappa förresten. Bättre, hoppas jag.

a80 - nu först fattade jag att det var Angelsound som du provade när du fick höra hjärtljud. Vad mysigt! Jag som grattade till lyckat UL... Men visst ska du på UL i dagarna! Det kommer gå finfint!