Utredning e missfall som INTE leder till IVF mm Del 7

Tack Poppy! Jo, det är ok. Tror att blödningen avtagit lite. Mest brunt nu. Har inte orkat till akuten ikväll fast min kompis utan tvekan erbjudit sig att följa med. Utan skjuter problemet på morgondagen. Får se imorrn bitti om jag ska ringa KK igen och se om det finns nån förstående person som kan ge mig en tid.

Lilleskuttan; har tänkt idag "det behöver inte vara kört, tänk på Lilleskuttan" Tack, för det!
Jag är ju i slutet av v 11 nu så jag hoppas verkligen att det här blödandet inte håller på länge till. Om det nu är så bra att räkan är oskadd därinne vill säga.

Imorrn kväll kommer sambon hem. Åååååh vad jag längtar. Hans styvmammas operation hade iaf gått bra och han och pappan hade haft en hyfsad dag trots oron över "fruarna".

DND; BP väntar på boråsaren, inte drM. KOmmer inte ihåg vad han heter, men han pysslar med Trombyl.

Nu ska jag nog sova snart, blev inte mycket av det igår... Gonatt och tack för allt stöd idag (och alla andra dagar!)

Hej!
Jo, men det är faktiskt rätt bra med mig. Bara lite brunt nu och det tolkar jag mest som det som ligger kvar. Låg nyss och tänkte att räkan är nog inte död iaf
Och har bestämt att fortsätter det avta så skiter jag i att fixa VUL och försöker tro att det här bara var en "vaaaaanlig och helt normaaal" blödning. Vid mina missfall/MA har jag ju fortsatt blöda till och från så slutar det nu så känns det ok.
Plus att jag ser en stor fördel i att vänta med ev VUL för då hinner sambon hem.

Men vi får väl se, det sätter kanske fart igen snart, så brukar det ju bli när man försöker vara optimist...

Hej D!
Jobbar du idag igen?

Men fy vad jobbigt. Hoppas han är ok!
Och bläää för mensen! Förstår att du inte alls är jobbsugen

jadå lilleskuttan, jag ligger, men funderar på att gå upp och ta en dusch...

Det är ok, D. Stundtals lite panik och katastroftankar, men mestadels ett avvaktande lugn.

Bra BP! Jätteviktigt att man tror på sin läkare och känner sig trygg.

Jag har haft en annan läkare nu eftersom drG har haft långsemester och sen undervisat (och är en av ansvariga på den där konferensen). Och drÅ har varit jättebra och bokat in en massa VUL i stort sett när jag velat. Men nu var det tänkt att vi skulle klara oss till UL den 23/9. Och hon har inte sagt att det är ok att jag mailar (dessutom är hon ledig den här veckan) så det gör jag inte. Utan måste ta mig fram den "vanliga vägen" via KKs telefonkö.

Min plan nu är att avvakta, men om det kommer mer blod eller inte försvinner helt så ska jag fixa en tid, antingen genom telefonkön eller så mailar jag drG och ser vad han kan göra.

Har varit uppe en stund nu och det gick rätt bra förutom att jag blev lite yr. Men det är nog bara för att jag har legat så mycket och ätit dåligt sista dagarna. Så nu sitter jag i sängen med en rejäl pastaladdning

Poppy; vet inte. vi får väl se när jag bryter ihop...
Låter segt med körkortsteori, men måste du gå kurs? jag satt hemma med en bok och nåt dataprogram.

Usch, nu börjar oron komma smygande igen. Och jag ligger och funderar på när man egentligen ska börja känna livmodern. Vet att jag låg så här i höstas och klämde utan att känna nåt och då hade det ju gått illa oxå... bläbläblä!

Shit, jag blir alldeles generad å folks vägnar av att titta på Idol... Har folk ingen självinsikt?!

Haha Poppy, jo det är skitsvårt... Särskilt sk bimanuell palpation (där man som på gyn håller i livmodertappen med ena handen och känner på magen med andra) men det har jag inte försökt många gånger, för det går helt enkelt inte att nå

Nu har jag iaf tagit mig samman och insett att jag kommer inte bli lugn av att vänta så jag ringde KK igen och fick den här gången prata med en BRA sköterska som efter bara en kort beskrivning av min situation spontant sa att "då vill du väl komma in för en kontroll" och gav mig en tid i eftermiddag kl 15.

Och bara för det så blöder jag nästan inget nu... Och är istället TOKnervös förstås för vad vi ska få se.

Dessutom är han som är jour en kille som hörde till de "snygga killarna i slutet av utbildningen" när jag var i början... Hoppas bara att han inte känner igen mig. Man vill ju helst få bara vara den hysteriskt oroliga patient man är i såna här lägen.