Utredning e missfall som INTE leder till IVF mm Del 7

Hej tjejer!

Här är en till som får upprepade missfall. Är mitt i utredning och allt känns upp och ner just nu.
Har just fått svar på att alla kogautions prover är bra, det var ett prov P-protCakt som var lite förhöjt men jag tror inte att det är någon fara. Har kollat blodprovssvaren själv då jag jobbar på sjukhus.
Har även tagit lite andra prover som tex. toxoplasma osv. allt verkar vara bra.

Detta känns ju både positiv och negativt. Känns bra att allt är ok, men är förtvivlad och vill ha ett svar på varför jag får missfall. Ni förstår säkert.

Nu undrar jag... är det någon här som medicinerat själv med acetylsalisalsyra fast koagulations proverna varit ok?
Är det dumt av mig att pröva?

Fick progesteron vagetorier utskrivet efter andra missfallet som jag tog i tredje graviditeten, men ändå gick det på skit. Kommer dock att ta dom i nästa grav. ändå.

Åh allt känns sååå jobbigt, känns som att ni skulle kunna förstå vad man går igenom då ni verkar ha samma känslor.

Vill också säga Grattis till er som lyckas bli gravida och som det ser lovande ut för. Och lycka till ni som ännu är i tidig grav. och oroar ihjäl sig.... det finns inget man kan säga för att undlätta er oro, men försök njuta lite.... för det kan ju gå vägen den här gången.

Kram

a80: tack så mycket för ditt svar. Har ju läst på ganska mycket och det varkar inte som om Albyl miror tex. skulle vara skadligt att testa om man håller sig runt 75mg. Jag skall höra med min läkare. Har ej tagit TNF-alfa och inte S-ANA... skulle vilja att man tog dom. Men vi får se vad dom säger. Dom verkar vilja börja lugnt med missfalls utredningen och jag förstår inte varför.
Frågade om man inte kunde ta koromosomavvikelse, men det tyckre läkaren av onödigt just nu ????

Varför inte bara ta alla prover som man kan misstänka ha med missfall att göra så blir dom "av" med mig sen ??? Vågar ju inte bli gravid igen nu förrän det är svart på vitt att det inte är nått fel på mig, utan bara "slumpen".

Poppy: jag förstår hur det känns. Min bästa kompis och jag var gravida samtidigt nu senast jag var gravid och det är oerhört tugnt att prata graviditet med henne. Känns tyvärr som vi lite halkat ifrån varandra. Det är ju inte hennes fel, jag är glad att hon fick behålla sin bebis. Men oerhört ledsen och arg för att vi inte fick behålla vårat. Tror din vänn förstår om du pratar med henne. Kram alla!

Jag ska höra med läkaren. Ska lägga in proverna man tagit på min sida ifall någon är intresserad (det tar en liten stund).

Tack för era råd.
Kram!

Det jag tycker är extra jobbigt är när typ någon gravid har ont i ryggen eller nått och hela kaffe rummet tycker synd om den gravida och oj oj va jobbigt hon måste ha osv.
En arbetskompis som står i adoptions kö brukar inte vara sen på att säga till dom "oj vad jag skulle vilja ha ont i ryggen" det brukar få tyst på dom flesta. Själv håller jag tyst om mina missfall, någon enstaka som vet på jobbet, men ibland skulle man bara vilja skrika åt dom.

Man får "oja" sig när man är gravid men det beror på HUR man gör det. Ibland känns det bara som dom vill såra en

Kram alla.