Varit borta ett tag, försöker släppa allt vad bebis heter.
Men igår damp brevet från läkaren ner, och där stod det att alla mina prover var inom normala värden. Och det var allt där stod...
Hur hänger detta ihop med PCO, vad gör man nu?
Känns hopplöst....
Låter ganska hoppfullt här inne just nu! Bebisar och illamående! Grattis alla ni!
Själv går jag just nu och väntar på mensen med en väldig värk i brösten. Hade Bim i går, så antingen är det pcon som ställer till det eller är det något annat.
Vågar inte testa mig, vet inte hur jag skulle reagera. Börja vänta på ett nytt mf, eller våga hoppas. Vi skulle ju vänta tills min knuta var borta, men missad det där med skydd någon dag innan ÄL, så möjligheten är relativt stor...
Väntar nog tills på fredag eller i alla fall tills i morgon. Har ju bara haft en normal cykel sen sista skrapningen. Fast ovissheten är jobbig.
Cia: svårt att vara redo när det bara går åt skogen varje gång man +, visst jag har en liten kille, men de sista mana har satt sina spår. Kommer nog aldrig se ett + som enbart positvt. Försökte i höstas och det varade ju i hela två veckor den glädjen. I våras kom aldrig glädjen, bara oro.
Får se om jag beger mig ut idag, i så fall kanske. Kan inte köpa gravtest här i byn, för då vet alla det innan jag har testa, så jag måste köra en bit för att köpa ett.
Fast jag hatar att inte veta också...
Cia: Koratorn jag fick prata med gjorde tvärt om, hon hjälpte mig gräva gropen djupare. Önskar jag kunde träffa någon som gav mig i spark i häcken i stället...
Har bestämt att jag ska träffa min far i stan så då får jag nog köpa ett test...
Tack alla!
Det där med knutan är både och, vet inte hur länge den varit där. Har den varit där alltid så blev ju killen till trots den. Men som jag förstod läkaren var den mer hindrande för spermerna än för själva graviditeten, beror naturligtvis på var det fester...
Har köpt ett test, får se i morgon vad det visar...
Bablar på: Fick ett MA innan lill killen som gjorde att jag oroade mig tills han va ute, efter honom har jag haft tre till, men jag kan inte ge upp. Nu vet jag vad det innebär, vill helst ha två till om det finns möjlighet, så visst, det är värt det i slutet, när man ligger där med detta underbara som inte går att beskriva i ord i sin famn.
Ebbe är värd alla år (6år) av tårar, förtvivlan, vare pinsamhet och utsatthet i utredningen osv. Skulle gjort det igen utan att tveka.
Lär inte ge upp förrän jag fått de barn jag vill, hur många ma/mf det än ska ta...