Hjälp! - Är min man en missbrukare av alkohol??

TACK för era svar!

Vill komentera det du skriver Tompavan:
Oj, vad du får mig att tänka genom det du skriver! Är 100 procent säker med att maken inte går och smygdricker. Känner direkt lukten i så fall. Han är öppen med det. Han kan även avstå alkohol helt under en period. Han har gjort det en gång då jag krävde det. Men har väl genom tiderna alltid haft en tendens till att dricka för mycket. Före vi träffades gick han igenom rätt jobbiga saker som gjorde att han dämpade smärtan i alkoholen... Upptäckte det efter en tid och han har även gått hos en psykolog och bearbetat det. Så den biten är bättre.

Just nu har vi det tufft under småbarnsåren, maken ett krävande jobb och jag får i bland ta lite väl mkt ansvar här hemma. Vi har tagit in hjälp utifrån, så den biten är bättre. Men maken mår nog inte riktigt bra,m känner sig psykiskt pressad osv. Tror därför att han dricker i bland på egen hand.

Jag tror att jag liknar din fru i förhållningsättet till alkohol. Jag kan vara lite kontrollerande och tjata på honom. I bland säger han till mig att han respekterar och förstår vad jag säger men att jag har fel taktik. Men jag har så svårt att bara se på! Som sist i söndags (midsommar var lugnt) ville han ta en whiskey och det blev två rejäla innan jag la mig. Han satt uppe och jobbade sent och jag kom ner efter ett par timmar då jag trodde han satt och drack mer. Det gjorde han inte men han blev så förbannad av mitt kontrollerande att han efter det drack mer och blev säkerligen påverkad.

Uch det är så himla jobbigt.Det du skriver om Tjat att det har motsatt effekt tar jag till mig! kanske bättre att låta det vara och han får ta konsekvenserna (frustrerande).

Oj, barnen pockar på här... så mkt jag vill skriva....

Tompavan:
Åh, det första du skriver är taget ur vårt hem. Maken har tom sagt det vid några tillfällen att om jag inte lagt mig i så hade han inte druckit den gången (mängden). Så var det i söndags. Han gick demonstrativt fram till barskåpet och jag gick bara och la mig igen.

Folkölsdrickandet går i perioder. Vissa veckor dricker han ingenting. Men så åker han i väg en natt och sover borta. Då vet jag att han dricker i baren/restaurangen etc. Om vi pratar senare på kvällen kan jag höra att han druckit.

Det är som han kommer in i en vana att dricka folköl i bland (som jag har vana att ständigt gå och äta tuggummi). Han reflekterar inte över det. Förra våren när maken höll på och fixade med huset blev det en vana att hela tiden dricka folköl för att saken blev trevligare då. Men det kan gå en vecka mellan tillfällena. Jag tog upp det med honom en gång att jag tyckte han drack det utan att tänka efter som om det vore läsk. Då insåg han själv att det var onödigt och slutade med det. Så det har varit bättre efter det med folkölen.

Grejen är att det som hade kunnat vara normalt drickande får han lida av också. jag har blivit rätt kontrollerande med tiden...

Maken upplever nog att jag har kontrollen rätt mkt här hemma... Även om han är en otroligt varm och engagerad pappa så är det ändå jag som håller allt flytande. Suck! vad är det vi håller på med egentligen!

Jag vet inte hur jag ska bemöta hans drickande i tid och otid. Ensam eller med andra/med mig! Jag tycker heller inte att det är kul att umgås med honom på kvällen när jag märker att han är onykter. Dagen efter säger han nästan alltid att han borde ha skippat den där sista whiskeyn etc.

Det är så jobbigt att se på när det spårar ut. Men det kanske är bättre att bara låta det vara. För som det är nu blir det bara konflikter och tjat. Om det är en bättre taktik så går jag hellre den vägen.

Jag kan ju inte gå på honom att han inte går upp med barnen etc för den biten sköter han för det mesta.

Tack, för ditt (ert) engagemang.

Anonym M:
Det låter ju jättebra att han har gått med på det. Även om man inte är beroende så kan man ju använda alkohol på fel sätt.

Oj vad intressant att läsa de tre senaste inläggen!

Oxå orolig:
Skönt att höra vi är fler! Man känner sig inte lika ensam.

Tompavan:
Det du skriver påverkar mig mest här då det märks att du har egen erfarenhet av det. Och du har tagit dig igenom och funnit distansen, dvs du kan se klarsynt på saken.

Det finns många olika uppfattningar om vad som är "normalt" när det gäller alkohol. Själv har jag festat många gånger när jag var yngre (nu 35). Gillar även i dag att dricka vin/öl på helgen men känner i bland att lusten reduceras då maken dricker för mycket.

Det är som karraktären att sluta innan det gått för långt inte finns hos honom. Han har många gånger sagt själv att han har svårt med det och vill ha min hjälp då han är överens om att han tappar kontrollen. Även vid restaurangbesök där man tar en öl så tar han alltid fler än oss andra - även om han inte blir full dessa gånger. För det blir han inte. Men det är på nåt sätt som han alltid vill känna av det.

Din fru och jag har nog vissa likheter på ett sätt, men jag kontrollerar inte på det sättet att jag inte låter honom göra saker på sitt vis. Dammsuger han, städar upp efter maten, klär på barnen etc så gör han det på sitt vis. Lägger mig inte i eller kommenterar eller gör om det efteråt. Har tidigare varit rätt pedantisk av mig men har fått lägga ner ribban då vi har tre barn.

Att jag håller allt flytande - med det menar jag att jag håller i allt runt omkring barnen och även hemmet till viss del (maken kanske inte tycker likadant) packar barnens väskor, håller i myndighetskontakter, ansöker om plats till förskola, bäddar rent i sängarna, byter handukar, sköter mestadelen av tvätten. Men i det praktiska vardagliga arbetet är vi lika delaktiga. Nu är maken bortrest i genomsnitt en natt i veckan då hans anställning ser ut så. Jag har oxå tagit nästan all föräldrarledighet och med detta ligger jag ju "före" på nåt sätt. Mattider för barnen får jag dock i bland påminna maken om när jag är hemma.

Det finns inget religiöst eller någon direkt missbruksproblematik i min bakgrund. Dock har jag alltid haft svårt för min pappas drickande under min uppväxt. Han kunde bli onykter på fester och drack gärna drinkar på helgerna. I dag dricker han ganska mycket på helgerna vilket min mamma haft svårt att förlika sig med. Ett glas vin dricker han i bland som det vore mjölk.

Oj, jag har oxå lätt för att skriva om detta... långt inlägg.

Tompavan, ska jag bara låta makens alkoholkonsumtion vara tycker du? Att han får upptäcka konsekvenserna och så vidare. Grälen lär bli färre. Den där stora whiskeyn som han häller upp eller alkoholdoften dagen efter på morgonen. Ska jag bara låta det vara?

Tompavan:
Oj, det du skriver berör så!

Det är inte varje vecka han luktar alkohol dagen efter. Men det blir emmellanåt. Varje gång han är ute med jobbet (after work) ca en gång i månaden blir det alltid mycket. Det vet jag redan innan. han har även klubbträffar där de är ute som jag vet innan att det blir mycket. När han kommer hem på natten så är han rätt packad. Tar "sovmorgon" dagen efter från sitt jobb (han styr över sina egna tider där).

Sedan händer det ngn gång emmelanåt att han dricker så pass mycket här hemma en lörd kväll exempelvis att han luktar dagen efter. Men det är absolut inte varje helg/vecka.

Nu är min man så pass storväxt, att jag fattar att han tål mer än mig och att han kan dricka mer utan att känna av det.

Ja, han har svårt att dricka när han väl har börjat och han gillar berusningen men ej att bli plakat. Men så flyger omdömet i väg. Precis som du skriver. Suger åt mig alla råd som du ger mig.

Maken är en "storkonsument" av alkohol. Jag har bara så förbaskat svårt att förlika mig med det.

De senaste året har det i princip inte varit mer konsekvenser än hans huvudvärk dagen efter (och ngt smörpaket han glömt framme efter att ha gjort mackor på natten när han kom hem). Längre tillbaks har det varit mer som tex ett flyg vi höll på att missa på morgonen pga av honom.

Vill tillägga att han när han är påverkad lätt tänder till och blir kantig och stickig mot mig. han får vibbar som absolut är inbillade många gånger. I bland vet jag att de är befogade men långt i från alltid. Så vi tjafsar en del i bland under dessa tillfällen. har med tiden lärt mig att ligga lågt så att han inte går i gång på mig. Att hellre prata dagen efter.

Det finns ju någon regel att kvinnor inte bör dricka mer än 1,5 flaskor vin per vecka och män 2 flaskor vin för att inte hamna i risksonen. Min make ligger ofta över den gränsen per vecka.
Exempel:
Måndag: inget
Tisdag: Resa - 3 halvliter öl
Onsdag: Resa - 2 halvliter öl
Torsdag: inget
Fredag: 4 halvliter öl och 1-2 whiskey
Lördag: 3 folköl
Söndag: inget

En annan vecka reser han inget och då kanske det blir ett par folköl någon av de dagarna eller så dricker han inte alls. Så det varierar.

De dagar han inte dricker något luktar han aldrig alkohol.

En sak till... När han köper hem starköl så är det alltid 5,7 procentig (jag gissar att det beror på alkoholhalten). ute på restaurang ska han alltid ha den största ölen som finns.

Oj vad jag skriver här.... ett ämne som ligger mig nära.

Alltså det här är väldigt svårt!

När jag träffade min man så drack han betydligt större mängder. Ändå så övervann kärleken och i dag har vi tre barn i hop. På den tiden kunde han lätt sväpa två vinare själv en lör kväll. Inte när vi var tillsammans. Julafton innan vi träffades drack han fyra flaskor vin själv. Detta är saker han själv inser är fel och han använde nog spriten till att döva det som var jobbigt. Ofta när han plockade upp mig med bilen dagen efter i fall vi inte setts på fredag kväll - luktade han alkohol i olika grader. Säkerligen var det tveksamt om han kunde köra ens!

Vi gjorde picknick ute vid havet - han hade med sig bag in box och medan jag tog två glas vin pimplade han det som läsk och var rätt dragen efteråt. Han blev även rätt dum i bland när han drack. Fick för sig saker och blev väldigt taggig, även mot någon vän jag hade med mig ett tillfälle.

Jag ställde till slut ett ultimatum då han drack mer eller mindre jämt. Han reflekterade inte över det på det sättet men i samband med att jag gjorde slut tog han tag i saken. Kontaktade terapeut och på den vägen är det. Han skärpte till sig och insåg att han fick brottas med de problem han hade på annat sätt.

Nu låter det som jag har världens problem-make men så är det inte! Men alkoholen är fortfarande känsligt för mig. Exemplena jag gav ovan är meddelveckor. Sedan så klart kan jag aldrig veta hur mycket han dricker på sina resor exakt. Han har säkert varit full ett antal gånger i sin ensamhet.

Det är detta jag stör mig. Hans tajmning kan vara rätt konstig oxå. En gång när vi skulle träffa hans kompis i hans hemstad (det var fredag kväll) fick han för sig att dricka en liten likörflaska på promenadvägen dit. Jag opponerade mig med en gång och vi grälade så klart.

Även mer alkohol per tillfälle kan det vara än jag har uppgett. Men däremmellan behöver det inte vara något. Det är som det måste att det ska vara mycket eller inget.

Vid de flesta tillfällen vi har barnvakt för att gå på bio el restaurang bara han och jag så dricker han många gånger mycket. Inte alla gånger men för många. Tanken är att vi ska gå ut och ha det mysigt så dricker han öl i högt tempo och sedan blir det gärna en spritdrink på det.

Det är svårt att ge en exakt bild. Beroende vet jag att han inte är. Bara att han konsumerar mycket, det är inget han smyger med heller.

Som det är i dag orsakar detta så mycket bråk och jag oroar mig alltid innan vi får gäster eller ska någon stans hur full han ska bli...

Oj, nu får jag nog klargöra vissa saker här!

När maken och jag träffades för många år sedan så befann han sig i en livskris. Inget jag märkte av bortsett från alkoholen som jag märkte tog alldeles för stor del vilket jag beskrivit ovan i senare inlägg. Så är det absolut inte i dag! Alkoholen var hans sätt att dämpa smärta som inte var bearbetad. Då jag till slut bröt upp så var det en varningsklocka och han tog kontakt med en psykolog/terapeut som han gick hos en längre tid.

I dag och sedan vi fick våra tre barn (tätt) dricker han absolut inga fyra flaskor vin. Det är inte så ofta han luktar alkohol dagen efter. Beroende på årstid och antalet fester etc så kan det bli allt från 1-3 ggr/mån. Fast han reser genomsnitt en natt i veckan och där kan jag aldrig veta.

Han har aldrig varit full inför våra barn. Sitter han uppe och dricker vin el öl och ngn whiskey en helgkväll så tar han alltid sitt ansvar dagen efter som pappa och make.

Nu vill jag inte försköna något - vill bara försöka ge er rätt bild.

Jag är medveten av att jag är färgad av den tid vi hade innan vi fick våra barn. Det är därför jag dryftar det här.

Uppskattar verkligen alla inlägg här! Det får mig att få perspektiv på saken. Sedan slutar jag inte tänka själv utan försöker skaffa mig en egen uppfattning av saken. För som jag håller på nu går inte.

Tompavan, fortsätt gärna skriva. Du har följt med hela vägen .

Tack alla! Värdefullt med sådana här forum.

Ytterliggare förtydligande:
Mitt senaste inlägg (nr 21) var tiden då han drack mycket. I dag dricker han knappt hälften av vad han gjorde då. De senaste 5 åren har han ett helt annat beteende. Det är detta beteende jag vill ha hjälp med!

Anonym (varit där):
Gud vad intressant att läsa ditt inlägg! Min hjärna går på högvarv nu kring vad som är vad. Precis som Tompavan skrivit tidigare så börjar jag undra över min egen roll (som ni skriver). Ska gå in på den länken du bifogade!

Tompavan:
Effektsökande som du skriver tror jag att det handlar om. För tillfället är vi pressade (tre småbarn) och maken har även ett krävande jobb med lite egentid. Han och jag hanterar den pressen på olika sätt tror jag.

Dock går han inte och smådricker så att han luktar alkohol. Om det bara erbjuds en öl typ så kan han likaväl avstå och dricka ramlösa.

Han är en person som är ganska "spänningsökande". Han älskar dykning och har hoppat fallskärm flera gånger. Dock får han utöva detta mindre i dag, nästan ingenting. Han är en känslomänniska som älskar att flyta in i musiken och även när han är nykter kan musiken bli som en "drog". Till vardags är han väldigt rationell, fokuserar på arbetet och självklart familjen på ledig tid. Svårt att förklara, men försöker beskriva hans personlighet...

Anonym:
Jag har svarat på flera inlägg här i tråden om du tittar efter. Dock har det Tompavan skrivit påverkat mig mest kanske beror det på hans egna erfarenhet som nykter alkoholist i dag.

Anonym:
Jo absolut! Vet inte om du följt diskussionen. Jag uppfattar inte att Tompavan tycker att min mans alkoholdiskussion är rimlig.

Skriver mer senare.... läggdags av barn...

Anonym (M):
Jag har gjort exakt samma sak en gång tidigare och det hade hyfsad effekt på min man.

I kväll kommer maken hem från flyget med taxi och han luktar öl/alkohol. Han är inte påverkad men har uppenbarligen druckit på flygplatsen när han väntat. Hade han haft bilen till flygplatsen tror jag inte att han hade druckit. Det brukar vara mest de gånger han tar taxi.

Jag reagerar direkt och tycker det är så förbaskat onödigt. MEN har tagit till mig det ni skrivit här om att inte tjata och gå på. MEN tänker prata med honom senare i kväll om det. Han är i dag ingen alkoholist men fortsätter han med det här beteendet så är det stor risk att han blir det.

Har ni tips om hur jag kan prata med honom??

Jag kommer att ändra taktik och inte angripa honom. Läste den länken som någon skickade med Lena Holfe att där jämförs alkoholmissbruk med cancer. Båda två är en sjukdom. Går inte in på det men jag fick mig en tankeställare om mitt "angripsätt" kring det hela.

Dock kan jag inte vänta och tiden, åren går för att invänta konsekvenserna...
Men hur ska jag ta upp det hela med honom? Tror han delvis är mottaglig. Han har varit det många gånger tidigare när vi pratat. Han håller inte på och förnekar hela tiden utan har många gånger skärpt till sig när jag pratat med honom.

Tacksam för råd av er!

Maken hade druckit öl på flygplanet då det serverades i går. Väntade med kommentaren tills barnen lagt sig och pratade med honom senare.

Försökte under samtalet se på alkoholen som det faktiskt var en sjukdom, typ cancer. Maken kommenterade att han får mer respekt för mig och min åsikt när jag pratar på det här sättet.

Den länken om Lena Holfe som "anonym" skickade har jag läst och det har stärkt mig i hur jag ska bemöta hans drickande. Kommer säkerligen känna mig frustrerad men när man vet att tjat och påhopp inte hjälper så är det lättare att luta sig tillbaka.

Ha en bra dag alla!