Min lille har precis opererats för ljumskbråck för andra gången. Han hör till de olyckliga som fått det på bägge sidor, men inte samtidigt.
Första gången opererades han på Astrid Lindgren när han var precis motsv. fullgången, dvs 12 veckor gammal och andra gången för en vecka sedan (bytte landsting och det blev en del krångel). Här vill man ta det så fort det bara går, finns ingen anledning att vänta.
Visade inte läkaren hur man trycker tillbaka bråcket?
Det kan komma helt ur det blå. Mikaels kom troligen av att han krystade rejält när han skulle bajsa.
Det gör inte ont, eller det gjorde inte det på Mikael iaf. Tvärtom, när han lugnat ner sig så mycket att det gick att massera in det, så njöt han av att det blev mindre och inte kändes så mycket och till slut försvann tillbaka in genom hålet.
Mickes första bråck kunde gå in och ut 3-4-5-6 gånger på en dag, det andra kunde hoppa ut 4 gånger en dag, sen hände det inget på en vecka, så det är nog olika för varje bråck.
Det kan bli akut om bråket inte går tillbaka av sig själv eller inte går att reponera (trycka tillbaka).
Fastnar tarmarna i hålet så kan det leda till vävnadsdöd och att man måste operera bort del av tarmen och till och med så illa att man måste sätta in stomipåse. Men då har det gått RIKTIGT långt, det är inget som händer om bråcket är ute en kvart eller en timme, bara när det har fastnat helt och absolut inte går tillbaka.
Tycker fortfarande att det är väldigt konstigt att ingen visade er hur man gör för att trycka tillbaka, det är jätteenkelt när man provat en gång.
Det är så svårt att skriva hur man gör och det blir så lätt fel, annars hade jag gjort det.
Mikaels första gick han med i 8 veckor från upptäckt till op, det andra från 26 januari till 10 juni, vad blir det? 4½ månad?
Det vår så lite så! Är bara glad att kunna hjälpa till. 
När op väl är gjord och det har gått några dagar så har du ett helt annat barn hemma. Det finns inte ord nog att beskriva förändringen.
Min har förvandlats totalt. Från att visserligen ha varit en glad liten skit tidigare också till att vara toklycklig heeeela tiden. Han skrattar och sparkar på ett helt annat sätt än tdigare. En enorm skillnad! 
Bredd x höjd? Äh, struntsamma, min hjärna kan inte tänka hur stort det är ändå, är så himla trött efter sen kväll...
För att ge dig något att jämföra med, Mikaels bråck gick ner i pungen och den sidan där bråcket satt blev väl ungefär 3ggr så stor som normalt och skinnet var helt utspännt.
Måste lägga till att jag lider verkligen med dig. Tror det var StinaB jag skrev till, som mamma känner man sig så förb***** hjälplös när man vet att det enda man kan göra är hålla i famnen och vänta. Törs inte ens försöka räkna hur många gånger vi satt i soffan och både Mikael och jag grät. 
Huuuu! 37 grader! Och vi är inte ens i juli än! Förstår om ni stannar inne. Minns alldeles för väl hur det är i inlandet i Turkiet såhär års. Det är fullkomligt vidrigt att ens ta ett steg utanför dörren och det lär väl vara på ett ungefär lika i Grekland.
Tror det blir bättre om ett tag när han inte äter så ofta? Så blev det iaf här. Ju mer "ordning" det blev på mattiderna, desto lugnare blev bråcket.
Skriker eller krystar hade ungefär samma effekt här, bråcket gick ut och som tinaw skriver, det blev större och större för varje gång. Mikael märktes det skillnad på när vi fick ordning på mattiderna och det inte var så mycket hipp som happ längre, det var lättare att förutse när bråcket skulle komma ut. Maten passerade på en viss plats i tarmen = bråck ute. Han var och är ju dessutom så hård i magen att det krystades väldigt här.
Kanske skulle skrivit att det var det jag menade med lugnare. Ibland är jag rätt otydlig...
Nu kommer ni förhoppningsvis inte behöva vänta så länge, men för Mikael blev det också mer sällan med det andra bråcket ju längre tiden gick och ju mer av puréer, välling och gröt han åt. Jag gissar att tarmen blev för grov för att komma ner i hålet mesta tiden. Å andra sida blev det 7 resor värre när bråcket väl vara ute, så även det hade helt klart nackdelar. :-/
Kokosen86;
Vad exakt är det du blir rädd för? Om du berättar så kanske vi kan säga något som gör dig lugnare?
Hmmm... Undrar varför det är så stor skillnad på narkos när man opererar i Grekland jämfört med Sverige? Det borde vara samma?
Huahua, när det är nere i pungen är det inte kul.
Så var det med bägge Mikaels bråck. När det var som värst hos honom så kunde det ta ungefär 4-5 minuter att reponera hela bråcket, jag fick liksom mata på lite i taget av tarmarna. Ganska vidrig känsla när man hörde det där "slurpande" ljudet när den sista biten gick tillbaka. :-/
Tycker förresten att det mest låter som om kirurg/narkosläkaren på orten där ni bor är ganska osäkra när det gäller operation på så små barn. Har ni frågat om dom har gjort något sånt här förut? Men skönt att det går så fort att komma till Aten!
Visst är det härligt när dom växer!
Min stolthet har nu vid 8½ månad till slut vuxit ur 68orna och det ska bli jättekul att se hur mycket han har växt på 9-månaderskontrollen. Hoppas det är mycket och att det inte är jag som lyckats krympa kläderna...
Kokosen86;
Så skönt att operationen är avklarad!
Faktum är att jag har lite av det problemet som du beskriver här hemma nu. Dock inte på samma sätt. Min skrutt skriker av magont på morgonen och ut kommer det som små kulor. När de har kommit ut så bajsar han tre-fyra gånger under dagen i lite mer normala korvar. Helskumt och jag planerar att ta upp det med bvc när vi ska dit på onsdag plus att han kommer få rejält mycket välling under någon dag (M brukar få lite lagom fart på magen av det...)
Elpida;
Hur går det för dig och Teo?
Elpida; Satt och läste om Infanrix Hexa på internet och hittade en notis om flygning och prematura barn. Tänkte på dig.
www.infektion.net/kongress/riksstamma/2004/Att_resa_med_barn_RS_2004.pdf
Sidan 20 och 22.