Min 3½ åring blir mobbad av gårdsungarna dit vi nyss flyttat:-(

Tack så mycket för rådet, jag tog det och det funkade faktiskt.. TACK! Vi satt ute hela familjen på efetrmiddan här nu och jag tänkte jag skulle invänta rätt tillfälle, samla kraft och ord osv. Tillslut när alla barn satt sig i en ring med massa sand-leksaker, satte sig vår 3-åring med dom och tog sig en spade som de andra såklart (tur hon inte fattar vad de håller på med) och så hörde man "du får ta dina egna saker, ge hit".. då reste jag mig från bänken, gick mot dom samlat och satt mig på knä brevid dom "hörni tjejer, nu är det såhär att vi precis flyttat hit, Milla här har inga kompisar än och hon vill bara leka med er, varför får hon inte det?.. har hon varit dum eller gjort er nåt? man ska vara snälla mot varann eller hur och låta alla få vara med och leka? man ska inte mobbas hörni tjejer" ... ingen sa ett ord, alla tittade ner och grävde med sina spadar tillslut sa en tjej att Milla skulle få låna en spade jag reste mej gick tillbaka och satte mej... sen gick det bättre, men när två av tjejernas pappa kom började vi prata med honom hälsade på nya grannar osv. och då helt plötsligt var det som om alla dörrar öppnades ännu mera! De sprang till våran 10-månaders och började gulla och sen var de med vår 3-åring och var snälla och tom pratade med oss och lekte med hennes leksaker... inga problem! Får nu bara se om det håller i sig dock... Vad tror ni?
Tack. Ska läsa bloggen.

Kissekatt - den bloggen var bara såå bra! Heja! Håller fullt och hållet med dej och absolut accepterar jag inte mobbing varken gentemot eller från mina barn.., men jag måste även veta hur jag ska hantera situationen, styra upp det så jag inte stjälper mer än jag hjälper... Jag har ett hett temprament mot speciellt orättvisor nämligen... Och tänkte hur ska jag utan vrede möta dessa barn så de inte ska mobba min lilla älskling? Och hur ska jag prata med barnen för att inte göra mej osams med hela gården? För endel invandrare kan vara väldigt sådär "pratar du med mig" typ ni vet.. de kan bli arga man vet aldrig och vi vill ju hålla god ton med våra nya grannar liksom.. för barnens skull.. Men jag tog ditt råd och samlade mod till mig att lita på min mognad... jag fick låtsas vara dagisfröken för att inte bli elak... hehe... Det gick ju bra! Ja e sån där, den som rör mitt barn den jävlar..! Samtidigt som jag inte tolererar att mitt barn gör nåt elakt mot någon annan... Jag står för anti-mobbning mer än nån annan... så din blogg var väldigt bra... kände med bloggen liksom..

menar du ensam om att bli mobbad eller ?

Ja, jag har alltid sagt att jag inte tolererar att mina barn blir mobbade eller mobbar andra själva. Det är svårt i en situation där föräldrarna är närvarande (de flesta sitter ute på gården lite längre bort vid sånt där utebord) och man vet inte hur de reagerar när någon nyinflyttad helt plötsligt bara säger till deras barn liksom.. Plus att de är invandrar-föräldrar och absolut inget rasistiskt för fem öre, men just det att invandrare är kända för deras heta temperament och det där kanske att andra inte ska säga till deras barn typ.. Så jag ville invänta rätt läge, rätt tillfälle. Vill ju heller inte göra mej osams med de nya grannarna det första jag gör, och speciellt för våra barns skull. Men jag gick ut med mina barn på gården, tänkte jag ska sitta "övervaka" läget och invänta perfekta tillfället att säga till dessa barn, så jag inte gör det i vrede och stjälper för min dotter. Tillslut kom det perfekta läget och allting ändrades sen dess... helt underbart skönt. Tar dock mycket längre tid innan dottern verkligen flyter in i gemenskapen, men nu är hon iaf med och leker och blir inte mobbad! Avskyr mobbning i alla dess termer.