E skiträdd för förlossningen o ska på Aurorasamtal snart. Hoppas på att träffa en förstående person o inte bara en som utövar "operation övertalning". Just nu e jag verkligen sååå inställd på att jag vill ha snitt, jag vågar inte annat pga rädsla för smärtan. Nån som vet hur de ställer sig till önskat snitt??
Ett gott råd: var påläst och visa ingen tvekamhet om vad du vill.
Att vara påläst är det absolut bästa. Då kan ingen prata omkull dig. Läs Tove Karlssons bok "Att föda som en man". Där står det mesta du behöver veta om hur en förlossning kan vara om bara vårdpersonalen anstränger sig lite.
Gäller detta även igångsättningar? Om man känner att det inte finns något alternativ. Hur visar man att det är det bästa för mig när statistiken visar något annat. Det sitter i själen hos mig ju.
Jag fick snitt pga rädsla eller skräck kan man kallat...Och säg JAG VILL...
Jag har varit hos aurorabarnmorska nu denna graviditet och det har varit väldigt bra och vi har kommit överens om en plan för denna förlossningen. Jag ville också ha snitt från början och jag har absolut inte blivit övertalad på något sätt utan på egen hand kommit fram till att en vaginal förlossning med lite extra stöd och planering är vad jag vill ha.
Det känns verkligen bra nu för det står klart och tydligt i min journal om allt och jag har fått det bekräftat från andra barnmorskor så jag känner mig trygg och säker och enormt lättad. Ska kanske tillägga att det är 5:e barnet jag väntar och alla de tidigare är födda vaginalt men med nr 4 hade jag en hemsk förlossning och det är med det i minne som gjorde att jag hade riktig ångest för att föda igen.
Måste tillägga att det alltså inte handlade om någon övertalning utan om att aurorabm lyssnade på mig och ställde frågor och så lyssnade hon ännu mer och lyssnade lite till och det var nog just det jag behövde. Jag upplevde det mer som ett samtal där hon ville lyssna in mina önskemål och försöka lösa allt därifrån.
Jag skulle så gärna vilja ha en igångsättning. Jag har aldrig fött naturligt utan har alltid blivit igångsatt och jag är så nervös för att mina barn har kommit väldigt fort.. Alltså.. jag har haft krystvärkar 2-3 minuter sen har dom varit ute. Är livrädd att föda i någon taxi eller hemma eller vart än som helst utom på sjukhus där det inte är övervakning på barnet och mig och där det finns akuthjälp att få. Två av mina barn har hamnat på neonatal i kuvös och jag är så himla rädd att det ska hända något. Så rädd att jag mår illa. Hoppas hoppas att jag kan få hjälp. Vilken vecka fick du börja gå där Majsan71 ??
Oj, jag hade tappat bort den här tråden - det är därför som jag inte svarat tidigare.
Svartfågel, jag började gå hos aurorabm i v 32. Var hos henne ett par gånger och det kändes bra.
Kan också berätta att jag fick en son den 22 juni och jag hade en fantastisk förlossning. Han kom lite tidigare än beräknat och förlossningen behövdes sättas igång (vattnet gick men det blev inga värkar). Jag hade sånt stöd från personalen och de följde alla mina önskemål och det blev verkligen en fin upplevelse vilket jag är så enormt tacksam för. Är det någon som är intresserad så har jag skrivit om min förlossning under v 38 i graviditetskalendern.