Tårar,glädje...

din dikt säger så mycket, förstår dig verkligen...
vår minsta gumma föddes 15veckor förtidigt, och efter 14veckors lång tid på sjukhus så fick vi äntligen komma hem.
vår tös har gått igenom så himmla mycket under hennes första tid i livet, hon har haft hjärnblödningar, slutat andats hur många ggr som helst och många ggr trodde jag att det var kört för vår lilla tjej... vi fick många ggr peta igång henne då hon slutade andas, och ibland så fick man känslan av att hon kanske inte var redo för livet...

nu är hon snart 6månader och även om det nu ser ljust ut för får tjej så vet varken läkare eller vi själva hur framtiden kommer se ut för henne...om hon kommer lära sig krypa,gå, prata och mycket annat är ännu bara ett stort frågetecken...