När blev det kul att skönta om erat barn?

Absoult roligare när det går att kommunicera. Jag tycker iallafall inte att spädbarnsåldern är den roligast fasen. (Har fyra barn varav en är bebis). Dom andra kan jag ha riktigt kul med. Det är iofs inte så att jag avskyr bebistiden men jag föredrar när dom är lite äldre.

Känner likadant, har 2 barn. 3 år och 10 månader och ett på väg. Har väl inte börjat tycka att det är direkt roligt förrän vid 7-8 månader. Roligt är det med dom små framstegen innan med men jämfört med sonen som flinar till å kryper som en F1 bil emot en när man kommer hem är betydlgt roligare än "nu är hans bajs mer likt vårat"

förstår precis vad du menar..kännde likadant själv

det är inte bara barnet som ändras utan även du själv.
kanske mognadsfas som man går igenom?
kanske för att det blir lättare när man fått rutinerna

för mig/oss var det efter drygt ett år som det blev riktigt kul.
fast det berodde iofs mest på att det var då som vi kunde få sova om nätterna

första året var mest kräks bajs och en kronisk sömnbrist

Jag har jättekul med min dotter nu när hon är lite över tre år...

Jag kan väl tycka att det blir nog inte roligare än ni gör det till.
Sitter man bara å väntar på att dom ska bli roliga lär det inte bli roligare än så faktiskt.
Vad gäller kommunikation så visst, du kan inte använda ord för att prata med dom.
Men härmar man deras ljud o dyl så svarar dom tillbaka med andra ord och skiner i regel upp som solar.Så gjorde iaf jag o min dotter när hon var bebis.
Hon kände till o med igen när det var jag som kom in genom dörren när man kom hem från jobbetoch det blev ett väldans liv på henne.
Visst blev det lite skillnad när hon började använda ord, men enda skillnade var ju att det blev ännu roligare.
Jag har själv ganska många intressen, men jag känner inte att något av dem blev lidande för att vi fick barn. Man fick planera lite mer bara för att det skulle fungera.
Pliktkänsla?! Näe, jag ser det som naturligt att ta hand om min dotter och umgås med henne. Ju mer tid man ägnar desto mer får man tillbaka tycker jag.
Nu är hon fem och vi har haft hur kul som helst tillsammans under resan hitills.

Lite är det så att de första månadern känns det som att det handlar mest om att äta, sova, skita. Men det är fortfarande viktigt med närhet. Även de där enstaka första leendena värmer gott.

Men absolut, vår äldsta kille har precis fyllt två, och jäklar vad kul vi har tillsammans. Desto mer de små liven lär sig att kommunicer, desto roligare blir det. =)

Vår dotter är 7,5 månad nu och de senaste 1-2 månaderna har varit klart roligare. Hon är mycket mer medveten och man kan busa lite. Vid 4-5 månader börjar medvetenheten komma och vid ca 6-7 månader börjar de förstå mer och mer. Förmodligen blir det ännu roligare senare.

jag känner mej fortfarande rastlös när jag har min son och han är 2,5 år nu vet inte varför det är så här men men det kanske bara är så för vissa va vet jag :/

Jag håller med Stoffe.. det blir till det man gör det. Om man jämnför att sköta om sitt spädbarn med det tidigare liv man haft, så visst kan man få det till något trist som gör en rastlös. Men det är inte det liv man haft som man har nu. Nu är det ens barn som är fokuset och jag slår vad att om man lägger ner lika mycket energi på ens barn, så som man gör på ens många tidskrävande hobbys (TV, dator, sport, dricka öl) så kommer man börja uppskatta det så mycket mer.

Om man mest är passiv och mest då och då kommer in i barnets liv så blir det inte så skoj. Då blir det som att sitta och stirra på en stillbild när resten av världen motsvarar en 42" plasma TV med fotbolls EM året runt. Om man börjar titta närmare och ägnar tid åt stillbilden så märker man efter ett tag att det händer saker där med - nog med saker för att man inte skall bli rastlös och mer därtill.

Jag tyckte det blev kul direkt.
Lillen kom med kejsarsnitt så mamman fick ligga kvar ett tag på uppvaket.
Jag tog hand om lillen o det var kul direkt.
Visst blire roligare ju äldre dom blir när dom börjarinse vems röst som tillhör vem med mera.

Det blev roligt från 3 månader. Fast det beror nog mest på att jag då var hemma med sonen när min fru jobbade. Efter det delade vi 50/50 och jag kan bara säga att varje tid har sin egenhet. Utbytet kanske inte är optimalt med en 3 månaders, men man kan göra mycket roligt med honom/henne. Dessutom så sover de ganska mycket och då finns det tid till annat. Den tiden minskar drastiskt när de börjar röra sig självständigt. Vilken chock jag fick när han inte låg kvar där jag lagt honom! Nu är han två och ett halvt år och det är fortfarande väldigt roligt att busa med honom.

Tänk på att det är den första tiden som bygger grunden för er relation!

Det blev/blir roligare och roligare ju mer kommunikativ min dotter blev. Nu, när hon är 8 år, tycker jag det är bättre än någonsin.

Jag tycker att jag, under de tre första månaderna, känt mig rätt överflödig. Men sen blir det bara roligare, Jag har en grabb på snart tre år och en dotter som är sex månader.