äggdonator OCH spermadonator - skulle ni berätta för barnet ......

Carmen80, du "framhäver" betydelsen av den kvinna som föder barnet. Men man kan vända på det också. Det är i befruktningsögonblicket väldigt mycket bestäms utifrån de gener som blandas från ägget och spermien. Sen måste det lilla embryot växa i en livmoder. Där får embyrot näring för att kunna utvecklas i enlighet med det genetiska program som finns i det. Den som livmodern tillhör kan ge bra förutsättningar för embryots utveckling genom att undvika alkohol och tobak, äta allsidigt osv. Ibland kan den som livmodern tillhör drabbas av sjukdomar som riskerar att påverka embryot/fostret negativt. Men faktum är att det är den genetiska blandningen som uppstår vid befruktningen som styr väldigt mkt vem barnet blir. Livmodern är lite som ett växthus. Sen påverkas ju barnet jättemycket av den miljö det växer upp i. Därför är det av samma intresse att känna till sin bakgrund oavsett om det är ägget eller spermien som är donerad.

Om man gör vanlig IVF kan det väl vara lite spännande för barnet hur det kom till men deet är ju absolut inte samma grej som ägg eller spermiedonation för det är ju bara ens mamma och pappa som varit inblandade även om de behövde lite hjälp på traven.

Men varför skulle det vara ointressant för barnet att veta vem som är ens mor rent genetiskt om det nu är intressant att veta vem som är ens pappa rent genetiskt vid spermiedonation? I så fall skulle det väl alltid vara ointressant att veta vem ens pappa är eftersom han inte fött en? Att veta vem pappan är är intressant därför att hälften av ens genetiska material kommer från honom. Att veta att man kommit till genom äggdonation och vem äggdonatorn är är intressant därför att hälften av ens genetiska material kommer från henne. Det är ju exakt samma sak.

Om du tänker donera ägg i framtiden är det ju viktigt att du är införstådd i att de barn som kommer till med hjälp av dina ägg har precis lika mycket Carmen80 i sig som de barn du och din man får tillsammans.

Ja, du har rätt i att mamman har ett slags "bioanknytning" till barnet som vuxit i hennes livmoder, även om äggen var donerade. Men varför bortser du helt från den "bioanknytning" barnet har till donatorn? Den är ju faktiskt mycket viktigare för barnet när det gäller sjukdomar i släkten, likheter, begåvning osv än vad bioanknytningen är till den kvinna som bar barnet i sin livmoder.

Sen knyter barnet förstås an känslomässigt till den kvinna som fött det eftersom det växer upp tillsammans med henne. Det är ju hon som blir mamma till barnet. Men det kan mkt väl vara så att barnet är nyfiket på sitt ursprung ändå. Jag tror det skulle vara precis lika upprörande för en person att i vuxen älder av misstag få veta att man kommit till genom äggdonation som det skulle vara att i vuxen ålder av misstag få veta att man kommit till genom spermiedonation.

Självklart blir inte barnet ditt om det föds av en annan kvinna men kommit till genom dina ägg. Där håller jag med. Men rent biologiskt är barnet faktiskt halvsyskon till de barn du får med din man. Det är det jag tycker att man måste vara medveten om när man donerar. Du tycker att hon som föder är barnets enda biomamma, men oavsett vad du tycker har du faktiskt faktamässigt fel. Biologiskt är barnet släkt med dig, inte med kvinnan som fött det.

fia sthlm skrev 2008-05-15 22:25:08 följande:

Håller med till 100%. Den känslomässiga anknytningen mellan förälder och barn har ju inte ett smack med biologi att göra. Vid adoption finns ju inga biologiska band alls och det blir ju precis lika mycket en familj som i familjer där barnen kommit till familjen på det gamla vanliga sättet.

Men Carmen80, detta handlar inte om hur man ser på saker och ting, det är ett faktum att barn som kommer till med hjälp av de ägg du donerar genetiskt ÄR halvsyskon till de barn du och din man får tillsammans. På samma sätt är de barn som kommer till med hjälp av spermiedonation genetiskt halvsyskon till de barn donatorn och hans fru får tillsammans. Men sen är det ju självklart som så att de inte är halvsyskon i _praktisk_ mening.

När man får barn på "det vanliga sättet" är det ju ganska enkelt. Barnen är syskon, man ligger i magen på den kvinna vars gener man bär och man växer upp med den man och den kvinna och de syskon man delar gener med. När man blandar in ägg- eller spermiedonation eller adoption blir det lite mer komplext men inte "sämre" på något sätt. Barn som kommit till genom donation är ju syskon till de andra barnen i sin familj, adoptivbarn som har olika bioföräldrar men adopterats till samma familj är syskon trots att genetiskt sett inte är släkt osv. Och donerar man ägg eller spermier räknar man inte de barn som kommit till med hjälp av de ägg eller spermier man donerat som sina barn.

Näe, det kunde jag ju inte fatta för det var inte det du skrev. Men bra, då verkar vi vara inne på samma linje; genetiskt sett syskon, i praktisk mening inte syskon.

miss maple skrev 2008-05-16 15:17:03 följande:

Ja, du är mamma till din dotter, donatorn är inte hennes mamma.

Blodet som flyter i hennes ådror är hennes eget. Det bildas av hennes blodstamceller. Dessa blodstamceller har sitt ursprung i det ägg och den spermie som gav upphov till henne. Hon kommer att få egenskaper av dig för att hon lever tillsammans med dig och du är hennes mamma, medan den del av egenskaperna som ärvs kommer från pappan och donatorn.

Jag tycker det är jättebra att möjligheten till äggdonation finns men fakta ska vara riktiga. Hur man sen ställer sig till dessa fakta, vad man själv känner inför dem (både som potentiell mottagare och donator, t ex om man skulle se barnet som sitt när man donerat ett ägg) är upp till den enskilda individen. Det finns faktiskt inga rätt eller fel där.

Du har helt rätt, om man vet att man skulle känna att barnet som blev till genom ett ägg man donerat var ens eget barn ska man självklart inte donera. Men jag skrev _potentiell_ donator. Vad jag menade var att om man ställs inför frågan: "Hur skulle du se på ett barn som blev till genom ett ägg du donerat", då finns det inga rätt eller fel. Någon högre upp i tråden hade skrivit att det var fel att tänka att barnet var ens eget och om man kunde få folk att komma bort från dessa irrationella tankar skulle fler donera. Det var det jag åsyftade, att det är lika rätt att säga "Jag skulle se det som mitt barn så jag passar inte som donator" som att säga "Det är inte mitt barn, jag donerar bara en cell, så jag tänker donera"

Carmen80 skrev 2008-05-16 22:25:43 följande:

Precis, så känner du, medan för andra är det en stor skillnad mellan blod och ägg för att ägget sen blir en människa. Man känner olika inför det helt enkelt.

miss maple skrev 2008-05-16 23:31:59 följande:

Visst, man tycker olika och det är möjligt att fler skulle donera om de såg ägget som bara en cell. Men man kan inte säga att dessa personer har "fel" och ska övertygas. Donerar man blod är det ju också celler men det blir aldrig nåt annat än celler av dem. Donerar man en ägg- eller sädescell blir det en människa av det och det är den stora skillnaden. För vissa är deet ingen grej, för andra blir det hissnande tankar om att ens "barn" går omkring nånstans därute, och då ska man inte donera. Personer som känner så skulle nog inte ta emot könsceller heller utan kanske tycka att det kändes mer naturligt med adoption vid barnlöshet. Man är olika helt enkelt!