Hej!
Kan inte tänka mig att någon kan vara räddare än vad jag var, jag låg hemma & grät i 9 månader. Alla i min närhet sa snälla snäll prata med din barnmorska om att du är så rädd, men jag sa nu har jag satt mig i denna situation för att jag vill ha barn och det spelar ingen roll vad någon säger eller gör som kan göra att jag blir mindre rädd. Ännu räddare vart jag dom sista 2 veckorna då jag gick över.... Jag var helt förstörd.
Precis som du så hade jag svårt att tänka på det positiva!!!
När det väl satte igång så blev jag livrädd, men ju fler värkar jag fick ju modigare blev jag, då tänkte jag efter varje värk. nu är det en värk mindre & en värk närmare mitt barn! Jag började tänka på vad det skulle bli pojke, flicka vem den skulle vara lik osovidare. Helt plötsligt så hade jag glömt bort att jag igentligen var livrädd!!! Det är en helt underbar upplevelse som jag aldrig mot något skulle vilja byta ut!!! Tänk att jag har klarat av att föda barn!!!! Även fast det gör jävlig ont så är det värt varenda minut. Vet inte om detta kan få det att kännas bättre men jag vet att du kommer att klara av det för jag lovar att jag kände precis som du! Hör på det här: Jag lovade mig att skulle jag klara av att föda så skulle jag aldrig att vara så dum som skulle göra om det igen.... Gissa 2 ggr vem så är gravid igen, lika rädd igen men ser ändå fram emot förlossningen på något konstigt sätt!!!
Många kramar till dig & lycka till!!!