Oj hjälp vad ni har skrivit!! Och vad mycket TRÅKIGHETER :/
eldflugan: Nej d får inte va sant... Usch vad jag blir lessen för er skull. Hoppas verkligen att allt reder upp sig och att lille Oliver börjar må bra. Men roligt att han har börjar "prata" tillbaka iallafall, det måste ju vara ett tecken på att allt är på bättringsväg! Tänker på er. *Styrkekramar*
Och alla ni som har det jobbigt i era relationer: Här har ni en till... Min sambo hjälper mej så mycket han kan (men han har mkt på fritiden och mycket jobb så d blir tungt ändå), men vårt förhållande har varit allt annat än bra sen Alma kom till världen, vilket är jättesynd. Hade ju hoppats på att det skulle bli BÄTTRE när hon kom, men så blev det inte, fattar inte ens hur jag kunde inbilla mej det... Hur som helst, så vet vi att vi älskar varandra och nu ska vi flytta och försöka börja på ny kula. Det är bara att inse att ett barn är en stor påfrestning på sambolivet också. Men bara man klarar första året utan att skiljas så brukar det gå bra sen, är det inte så det sägs?:)