Pucko Buffy: tack så mkt!Jag blev inte så glad heller av beskedet men men orkade inte deppa för länge på det. Jag var o tog blodprov inför läkarbesöket till diabetes läkaren. Samma em ringde de o fråga hur jag mådde..eftersom jag hade fått hypo då..blev lite förvånad..jag har visserligen varit trött, men har kopplat alltihopa med sonen mm, o deppig e man ju till o från ändå tycker jag..inga speciella symtom tyckte jag då iaf, men jag har ju alltid krävt mkt sömn så detta e inget jag hade ens haft en tanke på..jag är ju utbildad ssk o hade inte en tanke på att jag själv skulle få sjukdomen, (trots min diabetes) för i utbildningen hade jag inte direkt mig själv som målbild för denna sjukdom. Sen när jag fick beskedet tyckte jag symtomen stämde mer o mer men de kan ju även vara tecken på annat så vet inte om jag inbilla mig. Samt att vi i vår nu ståått med både dop o flytt så tyckte jag mig känna mig mkt trött med detta. Nu efter flytten när vi börjar få ordning börjar jag känna mig något piggare..
Jag tar 75 mikrogram per dag o har först i 4 veckor tagit lägsta dosen o sedan ökat denna månad o ska nästa månad få öka igen. Jag ska ta nya prover i augusti enligt min läkare så ska inte prata nåt med läkaren innan dess vad jag vet, men kommer ju byta läkare eftersom vi bytt län..Tror mina värden var ganska höga men vet ej exakt vad de låg på eller minns ej vad han sa isåfall..Jag har nog för den delen inte märkt mkt skillnad alls tycker jag men de säger ju att man kanske inte märker skillnad på bra länge, det kan ta upp till ett år!!Nu har jag dessutom åkt på mensen..o har mensverk varenda kväll..trots p-stav..så känner mig trött både pga allt detta...
trist med dödsfall!Hoppas du snart mår bättre iaf!