Allt känns helt abstrakt
Nu är det snart dags för oss!!Jag har så oerhört svårt att inse att jag ska göra detta igen, jag måste vara knäpp!!Hade en lång och jobbig förlossning med min första dotter för 5 ½ år sedan..nu är jag LIVRÄDD att uppleva samma sak igen...så fruktansvärt rädd för smärta, krystvärkarna och känslan av att tappa kontrollen. Fick EDA förra gången o kommer att vilja ha det den här gången med. Har gått och pratat med kvinnoklinikens kurator under en rätt lång period och har även vara hos aurorab.m. men tycker inte det hjälper, jo..för stunden men sen är jag där snart igen och bygger upp en rädsla utan dess like. Min sambo pratar om att vi måste packa väskan nu, att vi måste lägga in bb´s nummer i mobilerna, att vi måste ha med pappret från mvc överallt osv osv. Medan jag bara känner för att trycka på stora STOP-knappen. Jag känner mig så orolig och rädd att det tar bort glädjen att vänta sitt barn, det gör att jag inte längtar efter mitt barn så som jag så innerlig önskade. Varför kan man inte bara få sitt barn utan att behöva genomgå ett helvete först???Snitt känns inte som ett alternativ heller eftersom jag är livrädd för detta med!
Hur har era 1:a resp. 2:a förlossningar sett ut??Har det varit stor skillnad??Hur länge krystade ni med 1:an resp.2:an??
Jag är i v.37 så det kan ju i princip bli när som helst som så många påpekar för mig =( *PANIK*