Överös mig med bra anledningar att föda "vanligt"

Känner samma rädsla som dig, men för mig är det de första barnet, ser också gärna mycket svar på den här tråden! =/

Jag har inte förlossningsrädsla och det är väl tur det! Har fött 5 barn och alla vaginalt. Det gör ju ont att föda men inte värre än att man står ut. Det finns tex lustgas som fungerat jättebra för mig. det är ju bättre för lungorna på barnet att födas vaginalt då dom utvidgas under utdrivningsskedet och inte får en chock genom att dras ut. Hoppas ni förstår vad jag menar! Lycka till!

Den enda fördelen(tyvärr) jag kan se är ju att du slipper ha så fruktansvärt ont(i veckor) efteråt.....Jag förstår din rädsla, min gick aldrig att bota men efter en vaginal förlossning mår du nog oftast bättre(kroppsligt iallafall)....Jag tror du kommer fixa detta, ts, har du gått på samtal och pratat?

Jag var hysteriskt rädd!!!! Hade snittdatum bestämt men ångrade mig precis innan. Visst gör det jävulusiskt ont, speviellt i utdrivningsskedet men det är helt klart värt det!!!  Om du ser till att få ryggmärgsbedövning så tror jag inte du kommer uppleva det som särskilt hemskt faktiskt.
Ingen ide att skriva att det inte gör särskilt ont att föda barn för det gör det ju men med bedövning så går smärtan att hantera. Lycka till!

Sen får man ju inte glömma bort att personalen oftast är väldigt kunnig och bra....

Jag har gjort två vaginala förlossningar och jag kan ju säga att visst känns det men det är en bra känsla och själv hade jag inga som helst problem med själva utdrivningsskedet utan det va värkarna före som va jobbiga. Jag anv enbart lustgas och under utdrivningsskedet behövdes inte den längre. Det finns ju många smärtstillande hjälpmedel att få om man behöver, jag fick en bedövningsgel smörjd runt slidöppn och de hjälpte en hel del! Lycka till.

Man får inte samma kontakt med barnet när det är fött, vid kejsarsnitt så läggs inte barnet på bröstet...

Magiska under: Min BF är 7 december, är jätte nervös, visst jag är tidig i min graviditet, men är sjukt nervös redan nu.. Alla kvinnor i min släkt har haft 36 timmars, varenda gång.. Herregud, 36 timmar? *känner mig panikslagen* men vill ändå inte göra kejsarsnitt.. Suck..

Jag tänkte så här när jag skulle ha min första: det är det naturligaste i världen, och vi kvinnor har gjort det i alla tider. Och det vore väl f-n om inte jag skulle klara av det.

Sen nu i efterhand, så kan jag säga att det var det häftigaste jag har gjort i mitt liv. Visst, det gör jävligt ont, men det ska ju faktiskt göra det. Det är naturligt. Nu har ju iof inte jag gjort snitt, så jag kan ju bara prata från egna erfarenheter, men en av fördelarna är att direkt efter att hon var ute, så kände jag ingenting. All smärta var som bortblåst i samma sekund hon var ute.

Nej, det är en upplevelse utan dess like, och det är ju bara vi kvinnor som har möjligheten att få vara med om det. Jag skulle aldrig välja snitt nu med min andra, och är nästan obehagligt lugn inför förlossningen. Visst, det gör ont, det kommer man inte undan, men det är värt varje sekund!

Men samtidigt är ju detta mina erfarenheter, och jag hade inte jätte hemsk förlossningsrädsla heller. Visst var jag orolig, men inte så att det blev jätte jobbigt. Så jag tycker du ska tänka igenom det ordentligt, och känna efter vad du vill göra. Och om det är snitt som känns bäst, så gör det då. Det är ju din kropp, och slutresultatet blir ju detsamma