Jag lider av den västa förlossningsskräck ni kan tänka er, har alltid gjort. Jag bävar så för att få kämpa med läkare/barnmorskor som inte förstår mig - och kanske i slutändan inte få snitt. De har ju en i sitt våld totalt. Hur gjorde ni andra förlossningsrädda? Snälla dela med er och berätta.
Tack så mycket för tipset!! Ligger det i Läkarhuset där eller? Hittar inte när jag googlar...
Jag tog upp min förlossningsrädsla redan på inskrivningssamtalet med min bm i v. 11. Då fick jag remiss till Aurora på DS i Stockholm.
Jag var där på två samtal i v. 16 och i v. 28 och fick snitt beviljat utan problem. I tisdags fick jag snittid av läkaren 
Kan tillägga att jag fött barn en gång och INTE vill göra om det.
Jag ska ha mitt andra barn 9 maj och jag är livrädd för att föda igen, trots att jag redan gjort det en gång och det gick bra.
Det som får mig att inte välja snitt är komplikationer efteråt, dem är det sällan nån som nämner. Av sju vänninor som gjort snitt har fyra fått det jättejobbigt efteråt. Nåt man ialla fall bör ha klart för sig. bara det här att man inte får bära eller lyfta på 8 veckor? Hur gör man då när man har en bebis och en två-åring och pappan börjar jobba efter 10 dagar?
Maddel,
det är nog högst individuellt hur man mår efteråt. Bland mina vänner, t.ex., som har gjort kejsarsnitt så har ingen haft problem eller komplikationer.
Jag kan förstå att det måste vara jobbigt med en liten 2-åring hemma när man inte får lyfta. Har du möjlighet att få hjälp av familj och vänner?
Har ni pratat om "Dublinmodellen" med er bm? Det kan ju vara en lösning om man är rädd men ändå inte vill göra snitt.
Nej jag har bestämt mig för att föda vaginalt. Jag är mer orolig för att det inte ska funka, det var nära snitt första gången men då tog dom ut henne med sugklocka istället.
Min 2-åring är väldigt aktiv, fast det är väl de flesta så jag vet inte hur jag skulle greja två barn efteråt om jag åker på snitt och inte får lyfta, bära etc.
En fråga då till er som varit i den sitsen. Hur löste ni det?
Vad är dublinmodellen?
Jaylin, kan inte du berätta lite om hur aurorasamtal går till? Och gärna lite om hur det är efter snittet.. Jätteont?
Aurorasamtal gick ut på att träffa en barnmorska som var specialutbildad för förlossningsrädsla. Vi gick igenom min tidigare förlossning och jag fick prata om varför jag är så rädd.
Hon försökte visserligen övertala mig att försöka föda vaginalt, men jag upplevde det inte som någon press utan hon var noga med att jag fick bestämma själv.
Man får komma dit regelbundet om man vill tror jag.
Jag har inte snittats än Beräknat snitt är 30/6 så ännu vet jag inte hur det är! Men läkaren sa att man får så mycket smärtstillande som man behöver.
Dublinmodellen är en "förlossningsmodell" för de med förlossningsrädsla. Det går ut på att man har samma barnmorska hela förlossningen och aldrig lämnas ensam. Man garanteras också att föda inom 12 timmar. De hjälper till med all smärtlindring och om det verkar dra ut på tiden så sätter man in värkstimulerande dropp etc.
Kort och gott: man är aldrig ensam, samma bm och "garanterad" tid på högst 12 timmar.
Prata med din bm om det.
Nej.. jag insåg att du inte snittats än när jag läste ditt inlägg lite noggrannare. Tack så mycket för ditt svar, nu känner jag mig lite lugnare. Jag har varit så himla rädd för att vara tvungen att sitta och bli offer för övertalningskampanj efter övertalningskampanj och sen kanske inte bli "trodd" och tvingas föda vanligt ändå. Vad gör man då liksom när man är så rädd så man dör? Nu känns det som jag kan vara lugn i att jag säkert får snitt... Skönt. (För jag kaaaanske är gravid nu. Kaaaanske. BIM på måndag. Om jag är det blir min förlossningsskräck det första jag säger till min bm. Definitivt.)
Annars låter dublinmodellen jättebra! Så borde det vara på alla förlossningar. Lycka till med snittet Jaylin!
Nej man ska AKTA sig för dublinmodellen!!!
Varför? Det låter ju jättebra att veta att man har en barnmorska med sig hela tiden som inte lämnar en. Jag tror ju inte att de skyndar på förlossningen om det är farligt. Då kanske de erbjuder snitt i så fall, och det kanske man vill ha om man kämpat jättelänge. VILL man kämpa vidare får man väl det säkert. Jag tycker det låter kanon (om man vågar föda vill säga)
Grejen är ju att dom vill att förlossningen ska gå så fort som möjligt..
Jag nämnde den för min BM och hon blev helt förskräckt! 
Jag hade en sån första förlossning.. :-S Låg med starka värkar i 50 timmar.. SEN fick jag snitt..
Mullenuh,
det låter ju skumt!
Själv tycker jag att det låter jättebra och har två vänner som var med i en studie på Danderyd där de prövade Dublimodellen. De var jättenöjda! Jag tror inte att de försöker pressa fram förlossningen så fort som möjligt utan att man sätter en gräns på ca 12 timmar och efter det kan man då få snitt eller annan hjälp för att avsluta det snabbare.
Det är till för förlossningsrädda för att kunna känna mer kontroll och veta att "i högst 12 timmar" kommer jag att ha jätteont etc.