Mitt spädbarn vägrar sova själv?!

Nej, det är bara att acceptera läget och tänka på hur mysigt det egentligen är.

Vi har en liten knähund på 3½ månad som fortfarande vill somna i famnen. Den senaste veckan har jag lyckats få honom att somna om trots att han vaknat när jag lagt ner honom. Jag har fått gosa kind mot kind och sjunga...länge, men tillslut har ögonlocken fallit. Han börjar väl så smått bli redo....skönt för mamma börjar få långa aparmar. Han har bosatt sig i famnen och accepterar inte sjal eller bärsele.

Fast jag kommer säkert att sakna det....när han vill lämna mig....

För mig räcker det inte heller att bara ligga bredvid. Jag måste gosa kind mot kind. Ibland har jag honom med sin kudde i famnen, vaggar honom och sjunger tills han somnar, lägger ner honom försiktigt och när han vaknar till (gör alltid det när han läggs ner) fortsätter jag att sjunga och gosar med honom riktigt nära kind mot kind. Han verkar gilla när han känner att jag andas honom i pannan eller så. Du kan ju pröva det. Fungerar ofta för oss även om det tar tid.

Håller personligen med Melly, men jag vet också att jag själv född på 70-talet "uppfostrades" med 4-timmars amningen och alltid har känt mig oerhört trygg och älskad i mitt hem och av mina föräldrar. Det har så att säga inte gett några bestående men.

Ömhet och närhet handlar om så många saker.....

Jag pratade nyligen med min faster som tyckte det var så skönt med oss som ammade fritt medan hon själv (två barn) slet med skrikande barn för att hålla 4 timmar (vilket då ansågs vara det enda rätta). Även hennes barn, mina kusiner, är oerhört trygga människor och jag kan inte tänka mig bättre föräldrar än deras.

Jag ammar fritt, samsover och bär som en galning, fast jag är också medveten om att det är för min egen skull också. jag tycker det är mysigt att samsova t.ex.

Jag själv ammade inte fritt, samsov inte med mina föäldrar....och jag var ett oerhört tryggt barn och har alltid känt mig oerhört älskad och väl omhändertagen.