Två sena missfall, varför?

Ingen som har varit med om någonting liknande?

Tack för alla svar, det värmer mitt ledsna hjärta!

Nej, inget gjordes förra gången. Jag blev väldigt illa bemött faktiskt, både psykiskt och fysiskt (fick en infektion efteråt som nonchalerades vilket resulterade i en ny skrapning samt intravenös antibiotika och sjukhusvistelse på en vecka, därefter cysta på äggstocken). Till råga på detta slarvade läkaren (överläkare på Akademiska sjukhuset i U-a) bort min journal. Till slut lade jag ner all kontakt med dem för att jag mådde så dåligt och försökte gå vidare.

Men nu när det händer en ANDRA gång känner jag att jag måste få svar, någon slags förklaring, vad som helst! Att gå igenom det här igen pallar jag inte.

Nu gäller det att överleva morgondagen då jag ska föda mitt döda barn. Hoppas att man får massor av lugnande medel och morfin.

Tack för era snälla ord! Gårdagen gick bättre än vad jag hade vågat hoppas. Det hela gick tack och lov fort (4 timmar) och pojken, för det var en liten kille, var väldigt fin, jag är glad att vi fick se honom.

Dock tyckte läkaren först att det inte var nödvändigt med obduktion av fostret och moderkakan, eftersom jag fått ett friskt barn mellan mitt förra sena mf och detta. När jag hörde detta freakade jag ut totalt och började grina, och min man skällde ut henne. Ska man behöva uppleva TRE sena missfall i rad innan de gör något eller? Jag menar, hur svårt är det egentligen för dem att göra en obduktion och ta lite blodprover på mig? Jämför detta med det enorma lidande vi har haft efter två sena missfall, vad det kostar samhället med sjukskrivning för depression osv. T o m barnmorskan kunde inte hålla sig utan frågade läkaren om hon verkligen menade allvar och att hon tyckte att det var självklart att vi skulle få obduktion + utredning. Till slut gick läkaren ut för att prata med överläkaren på reproduktionscentrum. Efter 10 min kom hon tillbaka och sa att vi skulle få obduktion och utredning trots allt - tack och lov!

Inte för att jag har särskilt höga förhoppningar om att vi ska få några svar (har förstått att man sällan får det), men man vill ju iallafall att de försöker göra allt vad de kan.

Är det någon av er som gjort missfallsutredningar? Känns som om mitt landsting (Uppsala) inte tar särskilt allvarligt på missfall oavsett om de är tidiga eller sena. Kan man vända sig privat? Den läkaren du nämnde Sälka, gör han missfallsutredningar? Känns ju som om man vill kolla upp saker och ting ordentligt innan man vågar försöka bli gravid igen.

Tack för alla era svar! Hemskt att vi är så många som är drabbade. Det som har hänt sedan sist är att jag varit hos Lucinakliniken och tagit massor av prover, provsvaren borde komma nästa vecka eller veckan därefter. Hoppas verkligen att det ger något.

Cia: jag håller med dig till 100% om bemötandet på UAS. Barnmorskorna är hur gulliga som helst, men läkarbemötandet vid mf är inte bra (när jag däremot födde min lilla dotter var de underbara, man undrar varför det kostar på att ha bra bemötande när någon får missfall och är ledsen medan de är som solstrålar och jättevälkomnande när man fått ett friskt barn?).

Läkaren som tog hand om mig sist på UAS var övertygad om att jag fått mf pga kromosomskador på barnet (deras standardsvar), och trots att jag berättade att jag gjort NUPP + KUB som givit extremt bra odds och INTE ALLS tydde på några kromosomskador mumlade hon något om att det "oftast beror på det" eller, precis som du skriver "på slumpen". Jag såg bebisen också, och han såg helt perfekt ut, inga synliga missbildningar iaf.

Läkaren på Lucina, däremot, sa direkt när jag träffade honom att mina två sena mf var "mycket anmärkningsvärda", och att det INTE är normalt vid min ålder (är född -78). Han trodde inte heller att det var kromosomskador som var felet. Bara att höra dessa ord från en läkare kändes fantastiskt, som om jag för första gången verkligen blev tagen på allvar med mina mf.

Kram till er alla!