Blivande pappa

Den 11 juni ska jag bli pappa. (oväntat eftersom tjejen ätit minipiller regelbundet, efterlängtat eftersom jag längtat efter detta sen säkert 10 år tillbaka)

Jag känner mig utanför ibland men pratar med tjejen om det. Vi har ett antal knep som jag nyttjar för att vara så delaktig jag kan, och de funkar rätt bra.

Alla besök till barnmorskan, ultraljud etc. är jag med på (förutom det ultraljudet då jag själv låg nedsövd i en operationssal!). Under besöken så frågar jag om det jag undrar över och är delaktig. Lyssnar i tratten, följer med när det ska vägas och tas blodprover...deltar på olika föräldraforum på internet...

Redan från det att vi fick det positiva beskedet så har jag klappat på och pratat med "magen". Det blir självklart roligare och häftigare när den börjar röra på sig och kanske petar tillbaka! Som när jag får en spark i huvet när jag försöker lyssna på bebisens hjärta!

En gång i veckan läser vi i gravidboken om det utvecklingsstadium som barnet är i just nu och då hänger jag med och känner mig delaktig.

Dessutom är jag i princip alltid med när vi köper grejer till bebisen. Utöver detta är jag med i en pappagrupp med farsor som bestämmer träffar via ett pappaforum.

För såhär är det. De blivande mammorna, barnmorskorna, vänta-barnboksförfattarna med flera låter oss inte vara delaktiga. Vi måste ta för oss! För det mesta hindrar de oss inte!