ENDAST för oss som valt/vill ha kejsarsnitt som förlossningsmetod.

Tack för stödet...!Känns väldigt konstigt hur det kan fråga såna frågor spec i en jobbig situation som denna då man ligger och har ont.Är det bestämt/planerat ett snitt så är det det...

Jag har svårt att tro att läkare skulle vara rädda för operationer?Isåfall är de ju inte säkra på hur de utför sitt yrke?Oftast opererar ju kollegor varandra om det är något som ska göras.Jag är själv undersköterska och det känns toppen tryggt att veta att man har 6-8 personal med under snittet som bevakar och endast tar hand om dig.Under vaginal förlossning har du 1 bm , och hon springer dessutom emellan om flera förlossningar pågår samtidigt

Snart3bm, hur har det gått för dig? När var det du skulle tillbaka?Jag insåg igår att på torsdag så är det 7 veckor kvar bara tills vi får träffa vårt lilla barn första gången!Sthlmsjävlar, läkaren på SÖS flaggade ju för att dom skulle kunna ställa frågan om man ville fortsätta/försöka med vaginal men om man svarade nej så ska man få medicin som stoppar "förlossningen" och det planerade skulle ta vid.Nu när jag läser vad du fick gå igenom med deras tjat och vid ett sånt tillfälle så kan jag inte låta bli att oroa mig igen för samma behandling.

Jag tänker väldigt ofta på dig även om jag inte hinner skriva så ofta.

Oj vad det hänt mkt i tråden sedan jag tittade sist...Har inte orkat sitta vid datorn så mkt. Vad tråkigt att det blivit tjafs...fram tills nu var detta i princip enda tråden man kunde läsa i och känna sig stöttad och känna igen sig...Trist när det blir som alla andra trådar där man ifrågasätts nåt grymt bara för att man vill ha snitt..För en vecka sedan var jag på klarasamtal (vet inte om jag kanske har skrivit det??). Bm var jättegullig..Men det hjälpte mig inte nåt. Fick gå in i förlossningsrummet jag hade sist..vilket ledde till att jag sovit ännu sämre sedan dess. Jag bara ligger och funderar och oroar mig!! Det kröp i hela kroppen på mig. Meningen var att jag skulle lägga det gamla bakom mig...Ska dit en gång till...men jag tänker kräva att få trä'ffa en läkare nu...Är ändå i v 33 snart...Börjar det inte bli hög tid att få ett beslut? Jag är bara så himla RÄDD för vad som kommer att hända om jag inte får snitt...Hur tusan ska jag må fram tills BF då? Som det är nu sover jag inte om nätterna...jag gråter typ dagligen och förra veckan, dagen efter klara-besöket så kom jag gråtandes till jobb. Jag mår uruselt psykist...Detta funkar liksom inte. Jag kan ju aldrig tänka mig att bebis i magen mår bra av en mamma som är ett nervvrak..Och jag har ju en 1.5årig son också att ta hand om...

Ja, jag fattar inte varför det ska vara så svårt att bli tagen på allvar....Dom vill väl att man ska ge upp kan jag tro...Hur som helst, grattis till er som fått snitt!!!

I övermorgon är det dags för min lilla Hektor att komma ut =)Längtar så otroligt mycket!

Jag försökte verkligen få ett planerat kejsarsnitt vid min sista graviditet men misslyckades. Jag var rädd efter en annan jobbig förlossning. Jag skickades på samtal efter samtal med barnmorskor, läkare och psykologer. Inget samtal slutade med att jag fick mitt snitt. Efter varje samtal gick jag hem med en ny tid inbokad, tills att det plötsligt var tre veckor kvar och för sent att planera något. Jag var mycket besviken på hur detta sköttes. Jag hoppas att ni som verkligen vill ha ett snitt också får det. Oavsett anledning.