ENDAST för oss som valt/vill ha kejsarsnitt som förlossningsmetod.

Jag har fått beviljat snitt, ska snittas den 20/3 i v.36+0. Anledningen till det är av medicinska skäl men hade fått snitt beviljat redan innan, då jag kände att det var rätt för mig, skillnaden är att det då skulle ha skett två veckor senare.

Börjar bli jättenervös för spinalen och katetern och smärtan efteråt trots att jag har hög smärttröskel, har läst så många historier här på fl nu att de har haft så ont efteråt, svårt och röra sig etc. Skönt och hitta tråd där fler har samma mål som jag hade från början och där man kan se det som något positivit istället för och tala om alla nackdelar, för vaginalt är inte heller alltid riskfritt.

Ni som snittats tidigare, var det svårt för er och ta er till toaletten efteråt och själv kunna sköta er hygien, typ byte av binda och så?

wozzgirl...

tack för att du svarade, det kanske är löjligt av mig men tycker att det är så äckligt med blod och vill därmed helst sköta det själv.

Jag fick gå på aurora samtal innan jag fick mitt snitt beviljat, nu har det ju visat sig att jag ändå inte har något val pga min moderkaka men det visste jag inte då.

Anledningen till att jag ville ha snitt från början var att jag har gjort flera korniseringar med diverse komplikationer som bland annat gjort att jag är väldit ärrad vilket i sin tur kan ge problem i samband med en förlossning.

Min BM tyckte att det var en självklarhet att jag skulle få snitt men det tyckte inte läkaren på smvc utan försökte övertyga mig att jag skulle försöka föda vaginalt och om det inte gick så kunde de göra ett akutsnitt. NO way, tyckte jag, det vill jag inte uppleva trots att jag har två bra förlossningar i bagaget men det var innan korniseringarna och komplikationerna. Kan ju säga att min livmoder brast vid ett tillfälle för den var så fylld med blod som inte kunde komma ut, hur skulle då ett barn kunna passera frågade jag, men man vet aldrig det kan gå fick jag till svar av läkaren. Jag vill att du går på aurora samtal.

Fick tid dit när jag var i v.20 tror jag, sköterskan ställde tusen frågor och jag fick panik, började gråta för allt kom liksom tillbaka som jag upplevt. Sa också, att jag har ju haft två bra förlossninar innan allt det här, det är inget jag hittar på bara för att jag är bekväm, skulle ju inte begära snitt om jag inte hade mina skäl. Dessutom har jag världens rädsla för sjukhus och inser ju att man måste stanna längre när man snittas än när man föder vaginalt om man nu mår ok då.
Förstår inte varför man ska behöva kämpa sig till snitt i Sverige, det är ju ens egen kropp, ska man inte få bestämma själv då?

Efter ca 30m min insåg aurora sköterskan att det inte var någon idé att prata mer om det här med mig och sa att jag kommer rekommendera att du får ditt snitt och inte förrän då kunde jag slappna av i min gravidiet. Tills jag fick reda på det här med moderkakan då, nu går jag konstant på nålar och får leva för en dag i taget, men snitt blir det i alla fall och jag hoppas jag slipper göra det akut.

Ursäkta att det blev lite långt, tack sthlmjsävlar för en bra tråd.