Härlig tråd. 
Jag ska snittas med mitt andra barn i maj.
"Vet" ju vad som händer o så men tänkte ändå läsa en kejsarsnittsbok men började må dåligt av den eftersom den hela tiden berättade att vaginalt ändå var bättre... 
semlan10:
Hygienen tyckte jag fungerade helt ok. Ok, efter att jag skulle upp första gången så skulle jag till duschen och då höll jag på att dimpa pga lågt blodtryck, så då var det bm som spolade över mig snabbt.. men efter det så gick det bra att sköta det själv.
Wc-stolarna är ju konstruerade på så vis att de är lite högre o duschen är inom räckhåll så det gick bra..
Jag hade svårt att röra mig mest pga att jag var så matt o trött.. ungefär som när man blir efter att ha legat några dagar i feber o sen ska ut.. kondisen är borta och man orkar ingenting..
Som jag skrev i en annan tråd nyss:
Sverige är lite speciella då det kommer till snitt har jag märkt. Jag har bla läst några undersökningar ang snitt och det verkar som om av alla länder så är Sverige mest förespråkare för vaginala förlossningar. Sen spelar det ingen roll HUR det hela slutar, men vaginalt SKA de ut.
Och man märker ju av att läsa här på FL, hur otroligt många förlossningar som verkar ha gått käpprätt åt helvete för att de på BB har attityden att de på inga vis ska snitta. Ungen SKA ut nedre vägen.
Det är lite liknande med amningen. Jag har några kompisar som har flyttat över bottenviken och de har kunnat konstatera samma sak.
Det är amma, amma, amma och gunåde dig om du inte vill amma så är du en dålig mamma och kommer att brinna i helvetet.
Här i Finland har jag inte en enda gång märkt att någon skulle ha höjt på ögonbrynen om någon har meddelat att de slutat amma efter någon månad eller så...
snart3barnsmamma..
Jag tycker otroligt synd om dig som ska behöva kämpa så för ditt snitt och de blånekar.
Man borde få bestämma mer än så om sin egen kropp.
Jag vet inte hur ni har det i Swe med olika områden/städer etc.. om ni har rätt att välja vilket sjukhus som helst?
Men kan du inte försöka vända dig till ett annat sjukhus. Vissa sjukhus är ju mer benägna att tillåta snitt än andra.
Jag ska snittas på tisdag och trots att det är precis vad jag vill (snittas) så börjar det kännas som om jag är på väg till min egen avrättning...
Det är väl nerverna som spelar mig ett spratt...
hjärta:
Tack....
Jag har läst allt som är värt att läsa och har redan ett snitt i bagaget, men jag är ÄNDÅ nervös som bara den.
Ska på samtal inför snittet till BB(få sista minuten råd typ..) imorronbitti så jag hoppas de kan lugna mina sista farhågor där.
Har faktiskt mest ångest inför den där förbannade katetern som gjorde mer ont än hela snittet o allt därefter förra gången.....