Katastrof=(

Jag skulle aldrig vilja föra ett barn in i världen om inte båda parter kände att det verkligen var vad de ville. Jag är visserligen lite gammalmodig kanske, men jag vill verkligen satsa på en bra start och en bra fortsättning för min bebis under rätt förutsättningar, ekonomi eller bil går alltid att ordna upp efteråt också, men ett förhållande som inte är moget kan ju visst självklart mogna med tiden men det är inget man kan 'förlita' sig på, För mig känns det viktigt att pappan vill ha barnet lika mycket som jag eftersom det är ett beslut man tar för livet och inte bara för mig utan för killen också, Det handlar inte om en opel eller volvo som man kan sälja om ett par år om man är missnöjd utan det handlar om ett liv som kommer att finnas där även om förhållandet inte fungerar mellan mamma och pappa.
Och förlåt för att detta inte riktigt till 100% hör till topicen, men jag måste få säga att jag verkligen är less på alla moraltanter som pratar om killens ansvar till skydd, tjejen kan använda p-piller som missats, kondomen kan spräckas och folk blir gravida trots p-stavar.. Sånt händer.
Jag tycker synd om killar.. De blir alltid påhoppade som om de vore 'the bad guys' och de förväntas ta ansvar om tjejen slarvat med p-piller och blir gravid, annars är de skitstövlar. Vem är den riktiga skitstöveln egentligen?

Det är toppen att ni kan prata med varandra, lite dumt att köra på "säkra perioder" eftersom såna inte existerar.. Jag tror säkert han skulle våga ha sex med dig igen men kanske med kondom nästa gång?

Jag tycker att du ska skita i vad folk skriver på FL och ta det med din pojkvän.
Det är inte mer än rättvist att ni tillsammans ska ta beslutet om hur ni vill göra och hur det känns bäst för er båda och inte påverkas av vad någon moraltant på FL tycker.
Väljer du att behålla då, så är det inte påverkat av alla de som blint säger ja behåll till allt och alla, då är det DU som tagit det beslutet helt och hållet baserat på dig och hur du känner inför din framtid.

Jag tror inte det handlar om att han söker sig en annan mamma till sina barn, snarare att han kanske vill känna att när han blir pappa ska han vara redo för att ta sitt ansvar som förälder, det är kanske ett ansvar han just nu inte känner sig mogen för att ta.

Barnet tar inte hänsyn till att pappa vill 'leva livet', det finns där och behöver föräldrar från start.

Hade 'modersinstinkt' haft ngt med det att göra skulle ingen kunna göra abort..
Det handlar nog egentligen bara om vem du är.

www.familjeliv.se/Forum-4-51/m31735096.html

Sådana trådar är inte helt ovanliga och verkligheten är att risken finns för att man ska hamna i ett sånt läge som TS i denna tråd, eller egentligen, hennes barn.. Så trist!

Ha i åtankte TS, att du KAN bli ensamstående, ni är unga och pappan vill inte ens ha barnet..
Och du funderar varför han inte vill ha sex med dig, Skulle du helt ärligt, vilja ha sex eller känna dig manad att gosas med en person som kommer (enligt hans eget resonemang) förstöra ens liv?

Och angående sjukskrivning, "Jag är deppig för att min sambo inte vill bli pappa och jag orkar verkligen inte jobba", Det finns de som blir nekade sjukskrivningar trots att de har riktiga psysiska / fysiska problem.

Nu låter jag som en riktig häxa, men se verkligheten för vad det är och fundera på hur du, din sambo och hur du vill att dina framtida barn ska leva.
Det är så lätt för många här inne att sitta och säga "Jag har minsann klarat mig som ensammamma" men handlar det verkligen bara om att klara sig som ensamstående mamma, hur blir det med pappan och egentligen främst, barnet?