Katastrof=(

Om du vill behålla barnet så ska du göra det.

Om han lämnar dig (för det är väl snarare det han gör än att ta livet av sig) så är han knappast en kille som du skulle vilja ha gjort en ofrivillig abort för ändå, eller hur?
Och sen kan man babbla hur mycket man vill om att barn förtjänar två föräldrar som bryr sig om det, men faktum är att det är inte DNA som räknas, och även om du hamnar som ensamstående mamma i slutändan, och om killen vägrar ha kontakt med barnet - fine, hans förlust. Du kan enkelt hitta andra vuxna, bättre, förebilder för ditt barn.

Det finns mängder med barn som vuxit upp med bara en föräldrar och som blivit helt fantastiska och hela människor.

Men om han älskar dig och om han har något som helst förnuft i kroppen så kommer han inte lämna dig och han kommer inte svika barnet heller när det väl är fött. Dock kanske du får förbereda dig på en tung tid nu i början. Tro på dig själv och hitta stöd nån annanstans ifrån också, exempelvis dina föräldrar om ni har en sån relation.

Jag tror att alla drabbas av mer eller mindre panik när de får reda på att de ska ha första barnet, även om det var planerat. Helt plötsligt ska man förändra hela sitt liv, tror man, inget blir som förut, tror man. Och det kanske är sant. Men redo kan man nog egentligen inte bli förens man står där med barnet i famnen. För hur ska man kunna veta hur det kommer kännas?
Om du inte vill göra abort, så måste du få honom att förstå det ordenligt. För på samma sätt som du inte vill göra honom ledsen vill väl han inte göra dig ledsen heller?
Fortsätt prata med varandra. Hoppas det löser sig för er.