"Jaha men det gick bra?"

Jag skulle nog mena över huvud taget, gick allt bra, kom hon igång som hon skulle, gick operationerna bra, hur mår hon nu osv. Men alla menar väl olika.

Jag ligger inne på sjukhus nu, och här på avdelningen finns några st som ligger inne pga vattnet gått och verkarna börjat, och dom är i v 23-27. Ena tjejen fick sin förra, en dotter i v 25, mycket operationer och liknande, men nu mår hon bra!
En annan som oxå väntar sitt andra, fick sin första i v25, och han behövde bara lite syrgas, resten sötte sig självt, och han mår bra idag!

Jag tycker det är helt fantastiskt att man kan rädda så pass tidigt födda barn, och att det kan gå så bra!
Men jag förstår verkligen vilken hemskt jobbig tid det måste vara för en förälder!

Så menar jag. Jag tar förgivet att det var skittufft och svårt första tiden. Jag vill direkt veta om det gick bra. Då menar jag lever bebben, kommer den att klara sig...
Jag blir jätteorolig när någon berättar att barnet är förtidigt född.

Min föddes i vecka 40. Pga av en svâr förlossning med lâg apgar som dâlig syresättning som följd fick sonen ligga i kuvös 3 dagar. Jag tyckte det var skit jobbigt! Fick inte ens hâlla honom, sâ jag vill inte ens tänka pâ om han fötts för tidigt eller med nâgot "fel". Fanns flera mammor med barn födda runt vecka 30 och jag tyckte de var jätte starka psykiskt.
Skulle tro att mânga inte har en aning om vilka konsekvenser det kan bli av en förtidig födsel, de har ingen erfarenhet därför vet de nog inte vad de ska säga. De frâgar nog mest efter "slutresultatet" gick det bra? med ett osynligt "tillslut"

Jag har också fått den frågan flera gånger, alla barnen mer eller mindre prematur. Z. i v.30+4, C. v. 35+5 och tvillingarna 35+4. Och varje gång tänker jag:
Vad tänker den som frågar egentligen på?! Tänk den gången dom får svaret: Nej, han är en ängel nu. Eller: Hon är ett vårdpaket som kräver maskiner för sin överlevnad livet ut. Tror dom att man käckt ska svara, Tja... sondmatning i ett par år och stora hjärnskador får man väl räkna med.

Jag brukar säga att han var en kämpe med svårare skador än vad som är vanligt i den veckan han föddes. Och med C. och tvillingarna var det ju inget mot hur det var med Z. Men jag brukar berätta hur det var för de som frågar och undrar "på riktigt". För ibland har jag upplevt det som om en del vill hör detaljer som att se en skräckfilm, det är ju ändå inte på riktigt, typ... Dom nästan gottar sig för att det inte drabbat dom.

Lycka till!

Vad ska man fråga då?? Det är ju jättesvårt, ännu svårare för de som inte har egna barn, de vet ju knappt vad det kan innebära??

Klart att folk menar ifall barnet mår bra nu. Sen tror jag ingen kan fatta hur det egentligen är att få en prematur utan att själv ha fått det.

Jag hade förväntat mig en öppen fråga, typ "Jaha, hur var det? Hur gick det? Hur kändes det?" eller så, faktiskt. Blev så otroligt paff! "Bra" kommer ingenstans i närheten av hur jag skulle beskriva nånting alls med mina prematurer... Visst, de mår bra idag, på det stora hela.

Hannah är ju sju månader nu, och det här var häromdan. På sjukhuset dessutom. Men det är väl det att vi börjar komma ur vår lilla bubbla nu och träffa på andra än neopersonal och den nära kretsen, och då vet inte alla automatiskt vad född vecka 30 innebär på ett ungefär.

Jag får tänka ut nåt att svara, för den kommer väl igen den här frågan, misstänker jag.

Hej1
Jag har också fått den frågan flera gånger och även om jag vet att folk bara menar väl så blir man så trött. För det mesta säger jag bara: Jo, han mår bra nu. Men ibland när jag inte orkar säger jag helt ärligt. Han mår bra just nu, men han fick en stor hjärnblödning när han var en vecka gammal så vi vet inte hur det kommer påverka honom. Då blir folk tysta. Det känns lite elakt för de menar ju inget illa men det är klart att det inte känns som att allt är bra när man har en liten pojke som är född i v. 27, det borde väl de flesta förstå...
Men man vänjer kanske sig!
Kram mimmi
Ps hej sander och Cayennes mamma!

för att inte tala om alla hurtfriska kommentarer som "ja, v 29 (som min son föddes i), men då är det ju lugnt då för jag läste ju om en liten en i som föddes i v 24 som mår bra nu".

...Jo, fast hur har dom haft det tills nu och vad är att "må bra" egentligen ?

Jag försöker tänka att det är folks okunskap och rädsla för att det hemska kan drabba dem själva också som gör att de slänger ur sig sånt. Men lite medmänsklighet hade ju inte skadat, bara en fråga som "men hur mår DU", hade ju värmt ? I alla fall de som redan fått barn borde ju kunna förstå våndan i att få ett barn som inte mår bra och som inte kan klara att leva utan maskiners hjälp, eller bara ångesten över att inte kunnat ge sitt barn den bästa starten i livet.

Jag forstar att ni som varit med om det sjalva har en annan syn pa saken, men jag skulle ocksa kunna fraga en sadan sak, och skulle da ocksa vara beredd pa att fa ett svar med detaljer om komplikationer osv. Jag hade nog kunnat fraga sa for att lamnat svaret oppet for foraldern (vill de bara svara jag gar det bra, vill de vidareutveckla kan de gora det), for annars skulle det kannas som om de kunde ta det som att jag snokar. Hade svaret blivit ett undvikande "Ja, efter omstandigheterna, sa..." eller liknande hade jag inte fortsatt att fraga.

Jag ar intresserad av hur du ts skulle vilja att man fragade. Hade det for dig varit battre att fraga "Hur gick/gar det?". Det for mig later som om man forutsatter att det skall vara problem och fiskar efter detaljer, men sa kanske det inte uppfattas. (Alltsa, jag ar arligt intresserad av att veta, for det kan ju handa att det drabbar nagon jag kanner, och da ar det bra att veta hur man som foralder vill bli bemott).