Vilka skäl TROR ni att folk har för att inte välja adoption?

Såklart att man inte kan lita på all satistik, men det är inte så att ni, som provat och inte lyckats med ivf känner er lite lurade för ni var en av de som inte gick hela vägen?Som jag skrev innan, det är ofta väldigt känsligt att prata positiv erfarenhet om ivf med människor som inte fått erfara det positiva med saken.Vad är det eg för krav då för man ska adoptera.Min väninnas man har adhd, hon är sugen på att adoptera.Får de inte göra det då?Har har oxå ett förflutet som inte är vidare fläckfritt, lever dock väl idag och gjort i många år.

För det första hoppas jag inte att det är bara BMI dessa itgår ifrån?För vissa har en större, tyngre benstomme än andra och det är vetenskapligt att BMI är väldigt missledande.Så jag hoppas ju att man gör en lite mer ingående utredning på det isf, annars tycker jag det är märkligt.Det är skillnad på att adoptera och få biobarn, det blir inye mer skillnad för att vi säger det fler gånger.Klart att det är en stor skillnad, det förnerkar jag verkligen inte!Vad jag däremot säger är att man måste titta mer ingående på individen, för att de kan tom vara lämpligare än familjen Larsson utan en fläck i sitt livÄr det så märkligt att jag tycker att de borde bedömas individuellt?Tycker man det ska vara en generell bedömning så är man enligt mig, lite träig, ja!

Vinklat?Nej, det gör jag inte alls!De som tvekar är oftast okunniga och kan nog känna rädslor, är det för dig så svårt att förstå?Oavsett att det är läkaren som gör bedöningen är det väl utredarnas initiativ..Nä,vi pratar inte om det, verkar som du medvetet missförstår på något vis...Vi lägger ner.

Okej, så det är individuellet, tycker det är bra.Ett medgivande gäller i 2 år, men om man inte får ett barn tills dess då, vad händer då?

Hej Tack för boktipset! Det här med adoption är inget man bestämmer över en natt. Vissa dagar är vi tvärsäkra, andra tvekar man lite eftersom det är ett annorlunda föräldraskap (inte sämre, men annorlunda). Jag har läst en hel del redan.Det som skrämde mig var den här kvinnan i en känd dagstidning som skrev om hur det inte alls blev som hon hade tänkt. Hon har även skrivit en bok, tror att det var "reklam" för den i tidningen. Den där kärleken till adoptivsönerna infann sig inte. Hemska tanke! Men det finns väl undantag överallt, och att inte kunna älska ett adoptivbarn är nog ett undantag.

Fru hemlig skrev 2008-02-23 17:34:09 följande:Jag har inte varit inne på MIA och kollat, men jag är ganska säker på att det inte finns något absolut krav på att inte finnas i brottsregistret. I så fall skulle vårt medgivande inte ha varit lagligt. Min man fanns i registret för att ha vägrat värnplikten. Det var inte lätt att bli godkända utomlands, men själva medgivandet gick utan problem. Det är förmodligen betydligt svårare för den som är dömd för våldsbrott, narkotikabrott eller liknande och det ska det ju också vara.

Ja, då stämmer detmen det tycker jag är fel.De borde iaf se till hur det är nu och hur länge det varit så, en engångsföreteelse ska väl inte hindra en adoption...Synd om dem tycker jag.Fru hemlig skrev 2008-02-23 20:46:35 följande:

Det kan verka orättvist att han om han inte får adoptera nu om det var tio år sedan men jag vidhåller att om jag tvingades lämna bort mitt barn och hade att välja mellan en person som inte stod i brottsregistret och en som fällts för narkotikabrott så hade jag INTE valt den senare. Inte en chans i helvetet. Sorry men droger är så otänktbart för mig, liksom att göra något brottsligt och att någon som fällts för något liknande skulle ta hand om och uppfostra mitt barn... Nä, inte en chans. Och det är ju så man tänker i länderna! Skit samma om man får göra hemutredning här, du ska hitta ett land som tar emot din ansökan också. När det gäller ålder på barnen i Kina så är det INTE så att de vanligen är under ett år. Det varierar massor och det förekommer även att man ger bb på ett barn över två år till föräldrar som har 0-24 månader eller lägre. CCAA har tydligt uttryckt att de utser föräldrar till barn och inte tvärtom och kan man inte acceptera att barnet är kring två år så får man adoptera från annat land. Vår son är född i Kina och var fyllde tre precis när vi fått honom men det var ett medvetet val från vår sida.

Vill även tillägga att jag inbillar mig att om ett par har 0-12 månader eller till och med 0-18 månader så är det för att de VILL det, inte för att hemutredaren inte godkänner något högre. Eller har jag fel? Finns det utredare som är ovilliga att ge 0-24 mån? Och som skulle krångla om barnet var ett par månader över det? Otroligt i så fall

Cerdrica (med flera): Vi var ett sånt par där utredarna inte ville ge högre medgivande än 0-12 månader. Eftersom vi i princip hade bestämt oss för Colombia (som kräver lägst 0-24 mån) fick vi "tjata" till oss detta. De menade att vi var så unga så vi skulle ha ett lågt medgivande. Vi hittade även ett barn på "barn söker föräldrar" som var fem år som vi ville adoptera, men detta var alltså helt otänkbart för utredarna att godkänna.