Vilka skäl TROR ni att folk har för att inte välja adoption?

Men alla har rätt till individuell prövning!

Rasberry - för att återknyta till trådstarten.
Vad är er anledning att inte gå vidare med adoption om ni inte kan få biologiska barn, eller är ni på väg i de tankarna?

Raspberry81 - okey.
Att landa i ett adoptionsbeslut kan ta lång tid och behöver få gro till sig och växa fram. Vad man kan göra under tiden man funderar är (som du bl.a. här) ta reda på mer och fundera över vad det är som gör att man känner sig tveksam.

Att bli förälder är en stor omställning i livet och det är inte lätt oavsett hur man blir förälder - så oavsett hur behöver man fundera om det är något man vill gå in i och något man känner att man klarar av. Men de flesta föräldrar klarar ju av att vara föräldrar, om än ibland med lite hjälp, eller hur (och ju mer förberedd desto bättre).
Lycka till.

VulgusProfanum - när vi först fick förslaget om adoption så slog vi också det ifrån oss direkt. tyckte nästan det var en förolämpning, hur man nu kan känna det så. Men det kanske blev någon slags oduglighetsstämpel rent känslomässigt.
En sån sak tar tid på sig att få gro och mogna fram. Man behöver så fröet i god tid för att det ska hinna mogna innan det är för sent.

Vi fick aldrig adoption som ett alternativ när vi sökte för barnlöshet, utan bara det rent medicinska. det gjorde att det tog tid. Kanske hade vi kunde halvera antalet dyra IVF-försök om vi fått det där tankefröet tidigare, och tidigare kunnat gå vidare.

För visst kan man fundera över vad det är som är viktigt och hur man kan neka tanken på adoption om det nu är barn man vill ha...
Det kan man ju fundera över i efterhand. Men känslorna styr vi inte över.

I Sverige finns ingen laglig övre åldersgräns för att få medgivande för adoption utan det ska bedömas individuellt, men i samband med den adoptionsutredning som gjordes för några år sedan fanns det ett förslag på en åldersgräns på 42 år, och det går många utredare efter. Det lagförslaget gick som sagt inte igenom och en tidigare rekommendation sa att gränsen bör ligga på 45 år, då man får sitt medgivande för adoption (gäller i 2 år). Så där någonstans kan man väl säga att den övre åldersgränsen ligger.
Men det ska som sagt bedömas INDIVIDUELLT.

Jag tror det står någonstans att utredarna ska bedöma framtidsutsikterna att ta hand om ett adopterat barn i 15-20 år frammåt.
stackarna, de skulle ju behövt en glaskula...

Om man inte får ett barn innan medgivandet går ut ska man ansöka om ett nytt medgivande...

Det är lätt att vara "åldersblind" när man är över 40 år och gärna vill ha barn, men ska man tänka på att man har ansvaret att ta hand om honom/henne i 20 år så inser man att man då är rätt nära pensionen. Och det vill till att man orkar ta hand om tonårsbekymren när man själv är i klimakteriet

Nej, lika omfattande utredning är det ju inte eftersom man då redan har genomgått en och utredarna känner personen/personerna, men det ska skrivas en uppdaterad utredning som socialnämnden sedan ska ge medgivnade för.
Det kan vara så att man då faller för åldersstrecket.

Tidigare har detta inte varit ett så stort problem eftersom adoptionerna det senaste deceniet inte tagit så lång tid. Men nu har köerna ökat och i vissa länder så tangerar väntan dessa 2 år och prognosen är att köerna ökar...

Men den största tidsfaktorn ligger hos adoptionsorganisationerna där det är kö att skicka till adoptionsländerna. Den kö kan man gå med i när man vill, innan man ens har medgivnade för adoption, och på så sätt avverka kötid medan man gör utredningen. Det innebär väl också att den kötiden är lite missvisande, för alla som står i kö i de olika organisationerna (man kan stå i kö i flera) kommer inte att använda sitt "könummer".

Men nu är vi helt utanför ämnet igen...

Det är ju bara det att adopterade barn också blir ens egna. De känslorna är inte annorlunda bara för att inte barnet är genetisk avkomma.
Men det kanske är svårt för vissa att förstå?

Jag tycker liknelsen med den man älskar är bra. För visst kan man älska någon trots att man inte är biologiskt släkt? Annars hade det varit ont om älskande par
Min man är lika mycket min man som ett adopterat barn är mitt barn

Det finns alltid en rädsla för det okända och en rädsla att falla utanför det "normala".

När det gäller dina frågor:
"Hur lång tid brukar det ta, är det inte jobbigt att vänta?
Vilka länder är vanligast?" så hänvisar jag till adoptionsorganisationernas hemsida t.ex. www.adoptionscentrum.se/portal/page/portal/Adoptionscentrum/14_adoption/3_Landerna
Länkar finns på på www.mia.eu

Jag tror att ca 70% av barnen som adopteras är under 2 år. Många är under ett år men det vanligaste är att barnet är drygt 1 år (för att adoptioner från Kina är vanligast och därifrån är barnen ca 1 år).

För er som vill veta mer om detta finns det massor att läsa på www.mia.eu (bl.a. statistik) och de länkar som finns till adoptionsorganisationerna där.

Raspberry81 - I utbildningsmaterialet för den obl. föräldrautb. inför adoption finns att läsa om möjliga reaktioner barnen kan ha på överflytten till ett nytt hem. Tror fortfarande man kan läsa boken på www.mia.eu.

När det gäller föräldrars reaktioner finns det nog ingen direkt forskning när det gäller adoptivföräldrar men jag tror jag läste någonstans att ca 13% drabbades av depression i samband med förlossningen - att de hade svårt att ta till sig barnet och det är säkert en siffra som gäller för adoptivföräldrar också, den första tiden. Självklart ska det vara något som går över och gör det inte det så måste man söka hjälp.

När det gäller anknytning, barnets relation till föräldrarna som man talar så mycket om i adoptionssammanhang men som naturligtvis gäller alla barn, så har jag sett en siffra att drygt en tredjedel inte har trygg anknytning. Jag hoppas och tror att det är betydligt fler som har trygg anknytning bland adopterade som är efterlängtade och som i dagens läge har föräldrar som fått det intjatat via bl.a. den obl. utbildningen.

Raspberry81 du ska få ett boktips om anknytning "Att knyta an - en livsviktig uppgift" som är utgiven och kan köpas via allmänna barnhuset www.barnhuset.com för ca 100 kr.

Ja Cerdrica det finns kommuner som inte vill ge högre medgivande än 0-12 alt. 0-18 månader för att de är okunniga och tror att äldre barn alltid medför mer problem och kostnader för kommunen.

OT Cerdrica - Ja det är skillnad på förNYa och förlänga