Vilka skäl TROR ni att folk har för att inte välja adoption?

Tycker det är jättebra med adption och det stämmer att det kvittar vart barnet kommer ifrån.Men jag vill uppleva en egen graviditet och ha ett biologiskt barn, jag känner verkligen det.Vi håller på med IVF nu och jag hoppas att det ska funka!Vi vill så gäran.Adoption har jag inte tänkt på, det känner jag at jag inte vill.Vet inte riktigt varför men nej, känner inte att det är min grej alls.
Det kanske hade ändrat sig om man inte skulle kunna men i nuläget överväger jag inte det.

Jag tror att många är lite rädda för detta med adoption.Jag kan kännaså, det är ett stort steg att ta och mycker bearbetning som måste ske att man inte kan få biologiska barn.Att vilja adoptera från början är ju en helt annan sak än att mer eller mindre vara "tvungen" för att få barn.
Men kan man inte och vill så gärna ha abrn så tror jag att man kommer dit i sitt tänkande förr eller senare men det är nog en lång och jobbig process.

Jag refererar till frågan i ts trådstart.

Tycker du har fel i det.I ivf pratar man huvudsakligen barn, det är det som är målet och det är fler som lyckas nå det målet än de som inte.

Nej, där har du fel. Ca 70 procent klarar det inom 3 behandlingar.35-40% chans har du per gång så där har du väldigt fel.

Tycker vi kommit fram till att majiroteten föde bran, statestiken är dessutom baserade på de som blir föräldrar, alltså de som föder barn, inte de som fått mf.Så där får du tyvärr backa.
Men det är inget att diskutera här.

Nu är det statestik som är väldigt noggrant presenterat och tyvärr finns det de som faller in i de procenten som inte lyckas tyvärr, vi kan sluta diskutera det.Märker att det är känsligt i adoptionstrådar att prata om detta.Så självklart backar jag och låter er återgå till vad ni pratade om.
Jag bara svara de på den frågan som ställdes i ts svar och det var eftersom det finns så goda chanser med ivf idag och att det är ersoner som kanske har svårt att bearbeta att inte få biologiska barn.

Vad härligt att det blivit bra för er!Får man fråga om det var en jobbig process att går mste om att bära sitt barn, föda det osv?Var det något ni fick bearbeta eller var det för er naturligt?

Vietmanmamma:Jag undrade mest, det verkar som att ni valt adoptions som ett förstahandsval.Det tycker jag känns super.
Tyckte tom ert barn var likt er på bild, konstigt men sant.

Ni får inte misstolka mig, jag tycker det är jättebra med adoption men oavsett hur ni har det kan man inte förneka att de flesta vill ha biologiska barn, tycker det är mysigt att gå igenom en graviditet, det behöver man ju inte förneka även vilken väg man valt att gå.

Har man försökt att få barn på ett biologiskt sätt är det rätt självklart att man gått igenom någon form av sorg eller?
Sen finns det många människor som väljer adoption innan de ens försökt på naturligt sätt.Det tycker jag är härligt.
Alla är vi olika men jag hade nog inte kunnat påstå att jag inte känt någon form av sorg eller gått igenom något som helst emotionellt om jag inte kunnat få biologiska barn.

Jo, jämför man med adoption så är ju ivf dåliga odds av förklarliga orsaker.Vad jag menade innan är att 60-70 procent inte är dåliga odds om man inte jämför med en 100 procentig såklart.
Använde ni inte ens era försök så hade ni ju en helt annan inställning till det hela och det är ju bra.

Jag undrade mest med de som försökt med allt, som insemination, ivf osv...Hur deras tankebanor såg ut?

Oavsett vad du säger i detta så kan du slå upp på vilken sida om ivf som helst att det är betydligt fler som blir gravida med ivf än 20%Forskning säger något helt annat, klinikerna går ut med helt annan info så du har faktiskt fel i det.Ca 70% föder bran inom 3-5 behnadlingar, jag sitter inte och hittar på det :)

du har rätt i att oförklarligt barnlösa har det liet svårare med ivf, de står mest för den procenten som ej lyckas med ivf..
Så jag förstår ert resonemang.
Det är en chans man tar och det väjer vissa att göra, andra inte.