~ Tassmetoden ~ - en mild sömnskola

Tror våra barn är i samma ålder ungefär. Vår dotter har också varit svårsövd sett över dygnet. Bra dagar lyckades vi skrapa ihop kanske 13 h och jag tänkte att det var nog. Men samtidigt har hon alltid ringar under ögonen och ibland vaknar hon trött efter daglurarna. Läste att en sexmånaders bör sova ca 15  h per dygn och vi kom nästan aldrig i närheten. En vän till oss sa så klokt att sömn föder sömn och för vår lilla stämmer det verkligen. En kass natt resulterar ofta i ännu sämre dagsov. Det vi gjorde för rätt länge sedan var att hon fick kliva upp samma tid varje dag. Give or take någon halvtimme. Helt utifrån hennes rytm. Sen lägger vi henne samma tid varje kväll också. Då ligger hon iaf i sängen ca11 timmar.  En halvtimme innan sovdags har jagammat massor. Hon äter rätt fort ska tilläggas. När hon somnat har vi flyttat över henne till egen säng. Ju äldre hon blivit desto mer fasta tider har vi infört och jag tycker det hjälper. Hon har fått samma mattider som de lite äldre barn vi umgås med för att förenkla och tillsammans med sovtiderna har det blivit ett rätt tydligt schema som naturlig fasat ut lite amning till förmån för stora portioner mat och en mätt (riktigt mät) skrutta har gett lite bättre nattsömn. Jag ammar henne alltid efter maten och då har hon börjat sova på ungefär samma tider. Guld! Allt detta har liksom kommit naturlig och varit till hjälp med att bryta det hysteriska nattsnuttandet/ammandet.

För när jagvisste att hon ätit ordentligt under dagen orkade jag söva  om henne utan att erbjuda bröstet då hon vaknade en timme till tre efter nattmålet. Det är ju mentalt tungt när liten vill ha bröst ochman inte ger även om hon i princip får sitta klistrad för närheten. Ibland tror jag att jag är den största sabotören. Sen proppade jag henne första nattmålet och försökte få henne att somna om så mkt som möjligt innan nästa. Max två mål per natt gick jag med på. Och hon köpte det. fort

Vårt problem har varit att hon vaknar ofta och ALLTID behöver hjälp att somna om. Och det har gått upp för oss att vi stör henne. Går vi inte och lägger oss kan hon sova 19-02 efter nattning.  Med någon störning ibland (mendå får hon inget bröst) Annars vaknar hon en timme max efter det att vi kommer. Mest troligt behöver hon flytta till eget rum för att ha en chans att sova okej. Gör ju lite ont i mammahjärtat. Men det här gör ju att jag aldrig längre kan lägga mig tiidgt med henne och sova för då vaknar hon typ var 40 minut.

 Men jag kan rekommendera fasta tider på mat och nattsov, och att amma efter varje mål. Det låter som ett ok men jag känner mig faktiskt friare nu när jag vet när hon kommer att bli trött till exempel. Då vet jag också när hon är sitt solskensjag och kan planera in att fika med vänner då vilket gör hela aktiviteten vältajmad.

Hej igen

Nej alltså, hon sover 11 timmar på natten och sedan dagsover hon på det. Så minst 13 får vi ihop varje dag och numera uppemot 14. Det tar sig... :) Men det där du skriver om korta lurar på dagen känner jag igen. Vår lillfia sover fyra lurar per dag och det blir ca två timmar sammanlagt. Första luren sover hon ofta en timme iaf. Sedan hon började äta på ungefär samma tider och därmed bli trött på ungefär samma tider har hon börjat förlänga mittpådagen-luren också. Fast inte alla dagar.  Men jag gör som du ifall hon inte sover mer än en halvtimme. Jag promenerar vidare med vagnen  så att hon åtminstone ligger och vilar, lite avskärmad från synintryck. Alltid något vill jag hoppas.

 

Vad tungt! Det är faktiskt jobbigt att knappt kunna få kissa ifred. Vi har just lärt vår lilla att somna i egen säng och det har varit ett heltidsjobb i en vecka men nu verkar vi ha fått till det och det häftiga är att även om vårt mål var att hon skulle våga somna i egen säng och därmed kanske kunna somna om själv om hon vaknar till på natten någon av gångerna så har hon börjat sova nästan hela nätterna! Och slutat amma på natten helt. Hon äter som en liten häst under dagarna istället. Det känns som en utopi. Vi smyger däremot fortfarande omkring som två zoombies och spejar ner i hennes säng, petar på henne för att kolla andningen och är så sömnstörda att vi har svårt att somna. Varför hon nu skulle andas sämre mellan sju och tolv för att hon somnat i egen säng i stället för våran?  Men det kanske ger sig för oss också om hon fortsätter sova mycket bättre om nätterna.

En fundering bara. Somnar hon vid ditt bröst? Jag började dra ut bröstet när jag märkte att hon var på väg att somna och lät henne somna till med mig bredvid sig fast utan att röra. Ibland fick jag mjukt buffa rumpan eller smeka ryggen men slutade med det också så fort jag såg att ögonen började sluta sig. På så sätt blir det ju mindre förändring från det hon somnat till hur det är när hon vaknar. En tanke bara.

Vi började med att läsa om alla, precis ALLT vi kom över, metoder som fanns samt pratade med vänner som har barn som mirakulöst sover om nätterna fast de inte gjort någonting  och kunde se ett mönster i deras berättelser och olika metoder. Tass, SHN, you namne it, innehåller alla ungefär samma komponenter så det går att göra en egen metod utifrån dessa om man inte vill följa en given. Det har också gjort att vi insåg att det går att välja en metod och sedan göra om den eller de delar man vill göra om så länge man vet vilken komponent man mixtrar med så att säga. Det man kan vända sig mot är själva utförandet i olika metoder. Så  plocka russinen ur varje kaka kan man göra. Samt anpassat efter vad vi faktiskt gjort redan innan. Vad passade just vårt barn och vår familj till exempel.

momenten vi kunde se i alla metoder är dessa:
* Ha en tydlig rutin  i familjen. I till exempel SHN pratas det i scheman, i tass i det här forumet står det bara om tydliga rutiner men det båda har gemensamt är att de menar på att barnet mår bra av att läggas och vakna runt samma tid varje dag, äta på ungefär samma tider och så vidare. Eller så tänker vi alltså. Vissa metoder är mer schemabundna än andra men själva idéen att ha lite ordning på iaf sömntiderna har hjälpt oss.

*när man lägger barnet enligt godnattrutinen ska det bli lugnt och slappna av. Genom att lägga handen på kroppen, buffa rumpa, stryka kinden och så vidare. Antingen bara i sängen, eller så tar man upp om det behövs precis som det beskrivs i tass. Men aldrig kasta sig över barnet för minsta gnäll och trösta. Då kommer man ingen vart. Först kolla läget.

* när barnet är lugnt så släpper man taget. Vissa metoder ramsar man ut sig, andra stannar man kvar fast inte petar. Vissa metoder släpper man just innan insomning, andra använder man ord för att trigga insomningen.

*Barnet kommer mest troligt att protestera,( högljutt) i början om det är vant att somna i mammas famn till exempel. Det skulle man ju göra själv också!  Så då går man tillbaka och lugnar, tröstar och testar gå igen.

*När nattningen sitter (första natten eller sjunde, fast helst första) så bör man ge barnet en chans att somna själv. Så man  lugnar, nattar, går/släpper, ger barnet en chans att somna, lugnar med ord om man kör på det och går man in igen och gör om

precis som det beskrivs i tassmetoden tar det tid innan rutinen sätter sig för det lilla barnet och tryggheten ligger i rutinen. Vi tänkte som så att vi måste vara tryggheten till dess den nya rutinen sitter för lillan och hon kan känna trygghet i själva läggningen och somnandet. Så när man släpper/går/ avviker så att barnet ges en chans att somna själv och protesterar så återvänder man och lugnar och börjar om. Om och om igen till dess att det inte känns farligt för den lilla att somna. För oss tog det ganska många vändor första natten och därefter har vi fått korrigera så att det känts bättre för oss som familj men lillan har fattat galoppen och hittat trygghet i vår nattrutin (redan natt två!) som vi då bara kunnat upprepa de gånger hon vaknar mitt i natten.

*Oavsett hur man väljer att göra måste man vara konsekvent. Och lugn. Tror det är kört om man står och mår dåligt vid sängen till exempel coh samtidigt ska lugna sin lilla som själv är upprörd över att föräldrarna bryter för nya rutiner. Vi är vuxna och måste visa oss lugna och trygga.

Det kommer inte att kännas bra att inte mata sin lilla om man till exempel ska sluta nattamma och lillan säger att hon tycker det är ett skitbeslut! Och hon kommer ju säga det med besked. Det känns rent ut sagt förjävligt. Det betyder inte att lillan inte kan få stöd, trygghet, närhet på något sätt genom fysisk kontakt (antingen i famnen om hon inte lugnar sig - typ a la tassandet, eller i sängen där hon ligger - typ SHN). Grundtanken som vi hittat i olika metoder (som vi tycker är värda att se över) är att barnet aldrig ALDRIG ska lämnas ledset och uppgivet. Utan man måste vara där och visa att det inte är bröstet som är trösten. Det är "tassen", orden, handen i rumpan eller hur man nu gör. Eller ja, inte i precis alla metoder men då får man ju förkasta.

Sedan tycker jag personligen att man måste anpassa nattätandet efter hur gammalt barnet är och vad som är rimligt för just ens eget barn. Vid sex månader klarar ju barn överlag att inte nattäta till exempel, och vår dotter hade ju redan visat tendenser på att hon egentligen inte behövde ligga på bröstet i tid och otid. Det hände redan innan vi körde på det här att hon sov någon enstaka gång mellan 19-03 och då insåg vi att hon ju inte längre var i behov av att äta fyra-sex gånger per natt! Utan snarare ville för det var enda sättet att somna om när hon vaknade och vaknade gjorde hon vid minsta ljud. Snacka om moment 22 för oss. Hur är det för er? Fundera så att ni vet vad ni vill åstadkomma och varför. Vilket beteende är det ni vill ersätta och med vad? Vi ville att hon skulle somna själv, vi ville kunna söva om på ett visst sätt och vi såg nattsömn som en bonus men uppvak som helt okej. Vi ville att nattamningen skulle fasas ut men framförallt att vi båda skulle kunna lägga henne, inte bara jag. Och att vi båda skulle kunna lugna på natten, inte bara jag.

En vän till oss sa det så klokt när hon sa att de lyssnade in sitt barn. Är det tröttgnäll, matgnäll, bytablöja-gnäll, närhetsgnäll eller gnällgnäll? Gnällgnäll har de aldrig gett näring åt. Vet de att deras liten är mätt, bytt på, gosad med och trött så har de gett sin liten chansen att varva ner genom att prata till hen utan att ta upp och de har världens tryggaste bebis som sakta men säkert från dag ett blivit ett barn som sover hela natten och älskar sin säng.  Hon menade på att det inte alltid är ledsenhet från barnet i fråga utan ibland ligger hen och snackar och kollar läget och då kan de till exempel bara säga XX, sov nu, det är lugnt och så kan barnet slappna av. Hen hör att de är där. De lever också fullt ut hemma så deras barn hör alltid husljud och känner sig tryggt för det hör ju sina föräldrar. Just för att de inte ömkar varenda litet ljud utan har lite is i magen. Men de har ju kört på det här från dag ett så för dem är det ett naturligt tillstånd. Det är vi andra som lärt våra barn att bara somna med sin moder (eller kanske fader) nära hud mot hud.

Lite så här tänkte vi innan vi valde en metod och körde på. Nu så här i efterhand (eller i slutskedet av att bryta rutinen, tio dagar räknar vi med kallt innan det sätter sig helt) kan jag nog se att vissa saker funkat super, andra mindre bra och att vi var lite heta på gröten när vi satte igång för vi har fått improvisera lite medan vi kört och det är ju skitjobbigt när man är trött som ett as på grund av sömnbrist (ursäkta uttrycket). Så vänta hellre en dag för mycket än för lite, se till att ni är utvilade. Och att ni har bestämt er för vad ni ska göra. Det är nära till hands att bryta om det känns jobbigt och då måste ni ju kunna utvärdera vad ni ska hålla fast vid och vad som behöver göras om och då är det ju bra om man tänkt innan. För den som kör måste köra hela natten om det behövs. Eller jag tror att vi lyckats för att jag konsekvent visade samma sak om och om och om igen första natten. Var där vid minsta uppvak, tröstade, talade om i handling och med rösten att det var lugnt och gjorde om vår läggrutin till dess hon vågade somna själv. Fast inte ensam. Stor skillnad. MEN jag sov inte på nästan två nätter och det var tungt för jag hade inte vilat innan utan bara körde när jag kände peppen :).  Jag som ju skulle fasa ut amningen hade bestämt mig för att det inte blev något bröst oavsett den natten. Vi har ju en välmående liten tjej och jag proppade henne med mat hela dagen, amning, gröt, smakisar, mer amning, extra gröt. Hon hade nog aldrig varit så mätt och däst. :)

Det här blev en roman. Men jag tror att det är bra att fundera lite själv och hu rman vill göra i sin familj först. Jag kan tala om vilken metod och vad vi anpassade och hur vi gjorde om du vill men tycker att det blir för långt att skriva nu. Hoppas det hjälper.

Ah, nej jag kunde aldrig sova med lillan vid bröstet heller. Var rädd att rulla över henne. Kan säga att det var dublla känslor att sluta nattamma. Var så skönt ochsamtidigt så tomt. Både sorg och glädje, lättnad och ångest på samma gång. Men det är okej tänker jag. Vi har ju suttit ihop i sex månader. Inte så konstigt att det är mcket känslor. Men vi har hittat lite nya dagrutiner gällande amning så nu känns det inte lika sorgligt. Du känner ju ditt barn och hur ni ska ha det. Så det här är bara en tanke. JAg tycker att alla måste välja själva utifrån sitt liv. Men om hon inte äter/snuttar på natten utan har någon annan trygghet, filt, kroppskontakt eller något så kan man ju tro att hon kanske skulle vakna mindre Eller kunna somna om snabbare. Men det kräver ju mer mat dagtid och man kan ju aldrig veta hur det blir. Men våra barn klarar ca sex timmar iaf utan att äta nattetid. Mer tror jag till och med.

Men jag vet inte. Jag har ju också varit mänsklig napp. :) Både mysigt och drygt.

Hoppas plutten blev gladare och att natten blir så lugn den kan bli.

Tack!

Redan sedan vår lilla var runt två månader somnade hon vid åtta och vaknade för dagen (gick itne att söva om med några medel). Sedan blev det vintertid och hennes tider blev istället 19-06. Efter en vaken timme är hon fortfarande trött intill döden på mornarna så då går hon och jag och lägger oss igen. Just dessa tider och denna rutin har vi haft oavsett antal nattmål och oavsett hur natten sett ut. Första dagsluren sover hon 30 minuter till 1h 20 min. I perioder sover hon bättre med mig och i andra utan. Men oftast måste jag ligga hos henne så att jag kan söva om efter 30 min.  Förr såg det ut så att hon åt runt 07-tiden och sedan ca varannan timme hela dagen fram till kvällen då hon sov mellan 19-20 fram till 00-02, åt och därefter sov ca tre timmar till innan hon åt och sedan tjorvade fram till morgonen. Tror att "vargtimmarna" är svåra för små barn. Vet inte varför men det verkar ju vara något. När vår lilla började vakna i oro ibland så ofta som var 40 minut under förnatten, bara gick att trösta av mig och med bröstet samt blev väckt av vår närvaro försvann min nattsömn. Även om jag inte fått sammanhängande sömn sedan hon föddes har jag kunnat sova med henne från sju-åttatiden och det tillsammans med morgonluren har funkat. Men när sömnen blev helt upphackad och efter  fem månaders dålig sömn fanns inga reserver kvar.

Vi började med grötsmakisar på morgon och kväll innan jul. Vår skrutta tar inte välling. Eftersom vår flicka alltid, med få undantag, vaknar runt sex plus minus en kvart har vi gjort morgon då. Det har fallit sig naturligt att maken ger gröten runt halv sjutiden. Därefter har jag ammat runt 07-07.30 varpå hon somnat och sovit fram till senast nio då hon vaknat. När vi införde fler smakisar under dagen valde jag helt enkelt de mattider som andra mammor i vår närhet använder till sina barn då dessa dels låg bra till i förhållande till skruttans amningstider och dels ville ha ett fungerande sällskapsliv tillsammans med de mammor jag faktiskt umgås med någon gång varje vecka. Så runt 11 och 14 la vi in smakisar och därefter amning. Min förhoppning var också att lillan skulle fasa ut amningen lite själv när hon började gilla mat mer... Runt 17 har hon fått gröt igen. Den tiden föll sig naturligt då maken har hunnit komma hem och den matningen är alltid deras. På kvällen runt sju har jag ammat henne till dess hon nästan somnat varpå jag dragit ut och legat nära till hon somnat. Ibland har hon somnat vid bröstet. I perioder har hon alltid gjort det. Hennes daglurar har fallit i samband med måltider. Före eller efter. Skriver man ner vår dag på papper ser det ut ungefär så här. Efter förändringarna i nattjoxet och uteslutna nattmål har hon velat börja amma i samband med att vi gör morgon. Så nu äter hon lite av mig innan hon äter morgongröt. Därefter kör vi på som förut fram till kvällen då jag nu börjat amma runt halv sju så att inte matningen är en förutsättning för sovandet.

Skulle man skriva ner dessa tider mer schematiskt skulle våra dagar beskrivas så här
06.00 Morgon + morgonamning(supermys)
06.30 Gröt
07.15 Mer amning 
07.30/08.00 - 09.00 Daglur
(09.00) Om törstig, en liten sluring
10.20 Daglur (hon orkar inte vara vaken längre oftast)
11.00 Lunch + amning
12.30 Daglur
14.00 Mellis + amning
15.30 Daglur
17.00 Middagsgröt + amning
18.20 Amning, amning och mer amning
19.00 Läggning
Dessa tider står inte skrivna i sten för oss utan vi anpassar efter vad vi gör. Dock vill hon gärna äta på ungefär de här tiderna när hon äter frukost de tider hon gör och den är ju i sin tur anpassad efter när hon vaknar så... Målet är dock att hon ska börja dricka ersättning eller vatten mellan måltider. Dock är hon så väldigt dålig på att ta flaska eller gå med på att dricka så jag ammar för törsten mycket just nu.

Jag ska svara på dina frågor så jag skriver svar efter varje fråga så får du fråga igen om något är oklart!


Vi har börjar med rutin nu att han ska somna vid 20 snåret varje kväll, det är då han är som tröttast också, så det kommer från honom. Pappa byter blöja och pyamas, går omkring i ett nedsläckt vardgasrum och sjunger ite, sen kommer jag och ger honom tutte och ersättning som han hallelulia börjat acceptera. Sen sätter jag mig i en gungstol och sjunger samma vaggvisa och säger att nu ska du sova , mellan visorna jag sjunger. Han somnar sen går jag in och lägger ned honom i hans spjälsäng som han sovit i sen jul. Sidan är helt nede och den står mot min sambo. Oftast går detta bra, ibland vaknar han efter 30 min. Skriker sällan, bara vaknar och kan skratta ibland, eller bubbla med munnen osv. Försöker buffa och lägga honom på sidan, då somnar han ibland om, annars tar jag upp honom och vaggar honom i famnen då somnar han efter 10 min.
Sen.. efter 2 tim sömn vaknar han VARJE timme. Gnäller ibland, men oftast börjar det med att han kastar huvudet oroligt av och ann, sparkar med benen och sen kommer en gäsp och efter det pliing, ögonen wide awake! Då gäller det att snabbt vara framme och söva om, lägga på sidan, hålla händerna och nynna vaggvisan, Ibland somnar han , men kansk vaknar efter en 15 min igen och man ska göra samma sak..Detta gör att vi sover typ 4-5 timmar per natt. Vi delar oss så jag sover i gästrummet ibland och min sambo ibland. Onödigt att vi båda ska vakna... Sen efter varje uppvak ska man själv somna om, och det vet man ju hur enkelt det är efter att han legat och lyssnat till "har han verkligen somnat" osv... Han äter ca 00 och 4,30 och efter andra matningen är det extra oroligt och bök..

Tog du en natt och din sambo en annan? Eller kan man ta varanann uppvak?

Vi började vårt nya liv med att jag tog de första tre nätterna och sedan tog mannen två nätter, vi utvärderade och tyckte att vi var tvungna att börja om(dvs låta det ta mer tid) så jag tog två igen och sedan dess har vi tagit varannan. När vi har natten tar vi hela natten och den andra sover. Vi bröt ju alla rutiner över en natt för lillan och ville därför inte också flytta henne till eget rum. Det känns nervigt för oss båda. Så just nu under den här perioden sover den som har natten i vardagsrummet bredvid sovrummet och den andra i lillans rum på madrass på golvet. Så vi är inte  i hamn än :) Vi vill testa och se ifall vi alla kan sova i samma rum ifall hon klarar av att somna om själv då vi stör henne. Om inte blir det till att flytta till eget rum. Bara för att man är liten betyder ju inte det att man vill vakna fyra gånger eller fler varje natt och vara ledsen. Så där tro rjag som du. En utvilad mamma och en utvilad bebis är bättre än trötta mammor och bebbar!

När jag ser honom på nätterna tänker jag att hur ska han kunna sova själv i ett rum?
Jag är verkligen ingen expert men tänker ändå drista mig till att vara lite besserwisser  och säga att det kommer att gå hur bra som helst! OM han kan somna själv, för då kommer han nog inte att behöva er hjälp att somna lika ofta. Vi resonerar som så att ifall hon är vaken när vi lämnar rummet gör det ju ingenting. Idag låg hon och tröttlät en halvtimme efter nattning. Jag höll till ute i köket och sa vår godnattramsa med jämna mellanrum medan jag stökade runt. När hon somnat gick jag in och la till filten och hittade då ena socken i munnen. Lillfian älskar sockar så hon hade legat och pratat och mmmat med den en halvtimme innan hon somnade. Inte en tår, inte ett rop efter oss. Själv men inte ensam eller utlämnad. Så att han är vaken, jollrar, pratar tror jag inte är något problem om han har fattat galoppen med att somna själv. Är han trött och vet att det är natten och känner sig trygg så somnar han. Det tror jag iaf. Vår lilla har ju inte flyttat till eget rum eftersom hon har snott vårt rum, men hon sover ju själv varje natt och har gjort 8 av de senaste 10.

Sover din lilla bra i sin säng nu efter  nätterna? Har hon slutat att äta?
Första natten bestämde vi oss. Det blev cold turkey från min sida. Därför tog jag också de nätterna. Jag la henne till rätta, lugnade i sängen (för så ville vi ha det), sa godnatt och gick ut. Gick in när hon blev ledsen, arg eller annat och gjorde om hela proceduren. Om och om och om och om igen. Nog kanske hon ville äta men jag tror att hon var mer upprörd över att hon inte fick komma upp och snutta. Som jag skrivit tidigare har hon ju sovit en hel del nätter mellan 19-02/03 så ur matsynpunkt så visste vi att hon skulle klara det här. Plus att jag stoppade henne sjukt full med mat hela dygnet innan.  Dagen efter första natten åt hon mycket mycket mer än tidigare så hon självreglerade maten utifrån de nya förutsättningarna. Det lustiga är ju att det som för mig var ångest och sorg var för henne över på en natt. När hon sover själv och inte längre äter på nätterna har hon börjat sova mycket bättre. Senaste en och en halv veckan har hon sällan vaknat överhuvudtaget innan tolv. När hon vaknar har det alla uppvak utom två räckt med att vi sagt godnatt igen utanför dörren. Visat att vi är där. Två nätter har hon sovit hela nätterna igenom. Hon är trygg på ett annat sätt nattetid. För vi kommer ju alltid när hon ropar. Behöver hon dricka får hon vatten. Det har skett två gånger. De två gångerna då hon vaknat ohc inte kommit till ro igen. Då vi behövt gå in och vårda lite. Lite nässpray plus vatten plus ny läggning. En natt gjorde morgon tjugo i sex i stället för sex. Det hade vi aldrig gjort innan hon lämnade vår säng. Men kan man inte sova mer så går det ju inte. Så då har  vi lugnat henne ohc sedan gjort morgon = alla tre i stora sängen, kramas, hon ammar, vi busar och myser.

Hur regaerade hon på nätterna? 
Om du menar själva brytet mellan då och nu så blev hon väldigt arg och ledsen. Så klart. Här har hon fått ligga vid bröstet när helst hon velat i sex månader och så var det slutsnuttat och ätet bara så där!? Det tog till ca halv tre för mig första natten och många vändor, sedan sov hon. Natt två hade hon uppvak halv tio, halv tolv och halv två. Då behövde hon inte mig i rummet för att somna om. Sedan sov hon hela natten natt tre. Så hon köpte läget direkt. Natt två låg hon och "pratade" och sjöng cirka tio minuter innan hon somnade. Det var jag som var ledsen över den minskade amningen som jag velat bli av med så länge... :)

En annan sak, hur länge är hon vakn från sin vila till hon ska sussa för natten? 
Vår skrutta kan vakna runt fem halv sex och ändå somna vid sjutiden. Men oftast tover hon till max halv fem. Så cirka två, två och en halv timme. Ibland tre. Då är hon så trött att nästan ingenting går. Eller var förut. Nu när hon sover bättre orkar hon mer. Hon kan vara trött men blir inte övertröttsgnällig.

Jag har inte sovit 4 tim i streck på 5 mån.. är slut nu,...
Förstår det. Det är tortyr att inte få sova sammanhängande någon gång. Jag har fått göra det nu när maken tagit nätter och har upptäckt att jag har väldigt svårt att somna oc komma till ro. Helt skadad. Första nätterna jag fick sova sammanhängande blev det ändå bara fem timmar, nu kanske sex. Och det är som om jag återhämtar mig från en sjukdom. Jag blir bara tröttare och tröttare ju mer jag får sova. Men jag glömmer inte plattorna på lika ofta nu...

När han vaknar sen på natten, ska man göra om hela rutinen då? Alltså ex sätta mig i stolen igen som vid läggning och göra om hela proceduren?
Jag tänker att det kanske går en gräns någonstans mellan läggrutin och sovarutinen. Kan man se det som att själva läggas i sängen och framåt är läggningen? Hur lägger ni ner honom, hur markerar ni att det är natten, hur ska han ligga när ni lugnar honom när han blir upprörd då ni går ut? (för det blir han första natten) Ska ni lägga ner honom, stryka honom på kroppen, buffa honom i rumpan, ha tassen på honom? Ska ni säga något innan ni går ut? För då är det den delen ni gör om och om igen. Eller så tänker jag iaf. Låter omständigt att göra om hela vaggning och det. För det blir ju nästan lite kontraproduktivt? Då behöver han ju er  och dig för att komma till ro. Den ron behöver ni ju båda kunna ge. Däremot kan det ju vara en del av pyjamas, blöja, äta, mysa, sjunga innan läggningen. Men ni måste ju ha något ni båda kan göra tycker jag. Om målet är att han ska kunna nattas av båda menar jag.

Visst är det viktigt att lugna barnet i sängen?
Ja lite viktigt iaf. Fast i tassmetoden tar man ju upp barnet om det inte går att lugna. I SHN lugnar man alltid i sängen. Välj det som passar er ochhåll er till det. Men jag tror att man ska tänka att upplockning är när inget annat fungerar. Som det så uttryckligen står i tass. Först lugna, sedan smeka, sedan smeka rytmiskt och mer intensivt och sedan ta upp. Men det man gör måste ju få chansen att ta först. Vår skrutta har jag buffat i rumpan/humpat rumpan på i famnen och på sidan i sängen när jag velat lugna henne så det tar max någon minut för mig att humpa rumpa så hon blir lugn nu förtiden.

Vi har valt en sovposition till lillan. När hon lägger sig lägger vi henne i den. På sidan som hon alltid ALLTID har somnat. Vi håller henne i ett fast grepp men ändå så hon kan korva och så buffar/smeker vi rumpan på henne till dess hon är lugn, sedan håller vi på henne med tassen. När hon är lugn går vi. Om hon då vänder sig över till rygg och börjar snacka gör inte det något. Vi säger godnatt med jämna mellanrum utifrån och är hon upprörd och låter ledsen går vi in och lägger henne i sovposition igen. Lugnar genom att buffa och sedan tassar vi. Om och om igen.

.. han blir så sprattlig och orolig i kroppen när han inte "förstår" vad som är i görningen.
Det är väl också det här man gör första natten eller två oavsett metod. Du visar att det är läggdags, skapar förutsättningar, tassar, lugnar lämnar. Ger inte efter för minsta pip utan lyssnar in honom. Är det arggnäll eller gnällgnäll eller ledsengråt, hungergnäll? Ledsengnället och blöjgnället måste ju tas om hand. Arggnället också om han jagar upp sig. Men när du har visat så många gånger att du är beredd att ge upp kommer ju han att förstå att "jaha, vi ska sova nu". Eller så har vi förstått att  alla olika metoder går ut på att uppnå.

Och ja, glädjen i föräldrahjärtanen när ens lila skorpa vaknar utvilad är helt otrolig! Vi har som sagt svårt att komma till ro än men det ger sig snart.

Hoppas du blev nå klokare och inte mer förvirrad. Tror egentligen att det är som på jobbet (jobbar med barn), Vi som är vuxna måste vara konsekventa med det vi förmedlar och visa det tydligt. Små barn handling, stora barn i ord (och handling). Det bör ju ske med mycket kärlek samt att man aldrig är så inskränkt att man inte kan backa om man gjort knas och försöka hitta en annan väg. Det svåraste tyckte jag var att veta var gränsen går mellan att fortsätta vara konsekvent och ändra något när det känns jobbigt. För det känns ju så jälva jobbigt när man ska genomföra det hela och då skulle jag lätt backat!

Jag menar förövrigt att hon första natten hade många uppvak. Somnade gjorde hon nästan i famnen och jag la över henne just i insomningsögonblicket. Hann knappt med just då. Men gjorde vår nattrutin just i mellanläget. Sedan vaknade hon många gånger och jag rantade in och ut många gånger. HAde på förhand bestämt att vara vaken och alert hela natten så att jag inte fick sova gjorde inget. Hade kunnat ta hur många uppvak, lugnanden som helst. Jag visste i ryggraden att jag på så sätt skulle kunna parera osäkerhet hos henne för jag var aldrig långt borta. Men även om hon hade flera uppvak den där första natten sov hon också sammanhängande redan samma natt.

Smart uttryckt. Lugna ledsna barn, inte söva. Det är till hjälp för mig med att tänka så

Ja alltså vi har börjat "leva" hemma igen. Det är inte läge att klirra med porslin men vi pratar, har klassisk musik på i köket, ser tv i vardagsrummet och hämtar vatten. Det händer att hon vaknar. Men jag tänker så här. Ifall hon vaknar av vardagsljuden, alltså inga överdrivna ljud, så är det ok. Då söver vi om henne. De ljuden ska hon ju lära sig att de inte är farliga utan trygga. Precis av samma anledning har vi bestämt att ge det ett par nätter nu när vi flyttar in i sovrummet igen. Hon vaknar, blir ledsen (det är ju något som lever i det rum hon sovit själv i under nästan två veckor) så vi söver om genom nattramsan från sängen och igår sov hon faktiskt mellan tolv och fem innan hon vaknade igen. Med oss i sovrummet.

När jag ser tillbaka började vi smyga när hon vaknade av vissa ljud. Ju mer vi smög, desto mer lättväckt blev hon och vi smög ännu mer. Snacka om att man är sin egen största förstörare!

Sen tänkte jag på en grej, vi plockade några bra saker ur SHN (vilket man väl inte får säga på familjeliv då den metoden verkar vara lite tabu här). Men att tinga insomnandet med en godnattramsa har varit till stor hjälp för oss då ramsan funkat att säga från sängen mitt i natten utan att gå upp. Hon blir trygg av den.  Sen har vi väl aldrig kommit till just den metodens slut eller vad vi ska säga. Vi går nämligen alltid in och lugnar om när vi anser det behövas och det behövs fortfarande ibland. Vilket vi tycker är lugnt då hon är så liten. Sedan har inte vårt mål varit att hon ska sova hela nätterna än. Det är en bonus för alla inblandade men vaknar hon till nu när hon går igenom en utvecklingsfas och drömmer extra mardrömmar så vaknar hon till. Inte mer med det.

En annan bra grej som tilltalade oss med den metoden (plocka russin ni vet) är att barnet ska skratta och vara glad innan läggning. Så vi läser, ammar och har  oss och sedan myser och busar vi med hjälp av blås på magen och roliga ljud fram kiknande glada skratt hos vår lillskrutta i vår stora säng. Vi busar bokstavligen ur henne dagens sista energi. Dagen ska avslutas i topp typ. Förhoppningen är att hon tar med sig glädjen in i sömnen. Det har blivit en supermysig rutin där vi hela familjen deltar. Dagens absolut bästa stund. Det passar ju inte alla men detta busande har än inte kommit ivägen för sovandet. Gör det det senare så får vi ändra kvällsrutin.

Sedan säger vi godnattramsan när vi lägger henne. Är tysta medan vi tassar och går så hon ser oss gå när hon är lugn. När vi går är vi tillbaka i SHN och ramsar oss ut och använder ramsan som bekräftelse på att vi är kvar utanför. Vi stökar också på i köket och till ramsor med jämna mellanrum samt stöket ligger hon och tröttgnäller/pratar en stund, ibland skrattar hon lite medan hon tuggar på snuttefilten eller sockarna. Går det över till gråt testar vi ramsan först (hjälper oftast) annars går vi in och gör om allt. Då brukar hon ofta nöjt lägga sig tillrätta själv. Hon vill helt enkelt ha tassen igen 

Det har hänt att hon blivit superledsen och inget har hjälpt. Då tar vi upp direkt. Vi litar på vårt omdöme vad gäller vår dotter och hennes sätt att gråta. De gångerna det hänt har hon varit täppt och törstig och sådant. Men det hörs på gråten tycker jag. Om man vågar ha lite is i magen och lyssna in ljuden så hör man rätt snabbt och jag vill lova att variationen på gråten, gnället, ljuden är enorm.

Hon kan låta lite undrande därinifrån rummet (dörren har vi på glänt enligt SHN för det passar oss, dels hör vi henne snabbt och dels hör hon oss för tryggheten,) och då säger jag ramsan fast jag försöker förmedla ett svar på hennes undrandeljud genom röstläget. Då upplever jag att jag får svar. Väldigt häftigt. Det är som en dialog ibland. När hon får svar från oss blir hon lugn. Jag tror att det är smart att säga samma sak om och om igen för då blir just de orden förknippade med att sova. Råkade säga dem till min man när vi pratade och blicken jag fick från skruttan var grym. Hon såg så förvånad och undrande ut. Det var så tydligt att hon ansåg att det blev helknäppt när jag sa dem på dagen! Fast hon bara är halvåret.

Så vi blandar tass med SHN. Fast mycket i båda de metoderna har vi gjort utan att läsa oss till något, det har kommit naturligt. Som buffandet i rumpan (från dag 1), viska en godnattramsa just när hon somnar (från start ast bara en gång), inte låta henne somna ammandes (sista två månaderna) eller låta henne somna själv när jag ligger bredvid (sista två månaderna) eller att vi brutit natten (kanske senaste fyra månaderna) vid sex. Honfår helt enkelt inte kliva upp klockan fem. Jag har legat i mörkret och vaggat och buffat och vi har slumrat supersumpigt men vi tänder inga lampor klockan fyra och kliver upp. Så vid halv sex sex gör vi morgon. Utifrån skruttan. Det märks så tydligt när hon vaknar för dagen.  Det var först när vi läste om olika metoder vi såg mönstret med lugna, gå, lugna om, gå igen som återkommer i flera metoder.

Jag tror det kommer att gå bra för er. Men kom ihåg lite saker bara'
* Barnet kommer att protestera.

*Var konsekvent..

* Den av er som orkar vara konsekvent och vara uppe hela natten om det behövs bör ta läggningen första natten/nätterna. 

*Det är faktiskt inte farligt att barnet gråter en kort stund medan ni lyssnar in vad för slags gråt det är. Eller att barnet är vaket om det ligger och leker en stund som Modesty så klokt säger. Vår skrutta somnar trots att hon massakerar sockarna ibland, det sker under stor glädje under en halvtimme innan hon somnar. Ibland stannar hon då upp och det hörs ett lite frågande uh?  och då svarar jag med godnattramsan och så fortsätter hon. Men första natten var hon arg som ett bi och ibland ledsen. Så då sprang jag ut och in och gjorde om.

Följande har varit till hjälp för oss.
* Det kan vara till hjälp att bestämma hur länge natten varar. För om det tar lång tid att sätta läggningen så kan det ju vara bra att veta att man ska hålla på till sex, sju eller åtta. Annars är det ju nära till hands att kasta in handduken om det stökar vid fem. Det är ju så nära sex, sju och åtta.

*Alla gör som de vill, men för oss hjälpte det att vi bröt natten, särskilt under de nya rutinernas införande. Har hon vaknat och gråtit halv sex har vi lugnat henne och när hon är lugn och inte kan somna om går vi in(numera är vi ju alla i samma rum), släpper in dagen, flyttar över henne till oss, ammar och myser. Detta sker med stor tjo och tjim och hon blir så glad. Men vi försöker undvika att hon skriker sig upp ur sängen och över till oss. Hon får så gärna vara hos oss men vi vill inte att hon ska komma när hon är upprörd och otrygg utan att hon ska känna sig trygg i sin säng och att vår säng är myset och intimiteten men inte trösten i första hand.  Ibland går det bara 15 sekunder från lugnad bebis till att vi gör morgon.

* Vi sov inte med henne under de tio dagarna vi satte de nya rutinerna. Vi försökte två nätter men då sov hon sjukt dåligt så vi flyttade ut. Vi var osäkra och ville veta vad som var vad. Vaknade hon pga oss eller något annat. Nu när vi vet tränar vi på att alla ska sova tillsammans. Men det blev lyckat trots att hon sov själv fyra nätter, med oss två och sedan själv fyra till. Man får lov att ändra eftersom om det känns i ryggraden att det behövs.

* Starta när det är helg. Om du tar hela natten och är vaken behöver du ju kunna sova ikapp. Annars orkar man inte vara vaken natt två också. Då är det ju guld om den andra är hemma. Men det gör man ju som man vill.

Förstår dig. När jag bestämde mig för att lillan skulle lära sig att sova själv var jag bara tvungen att sätta igång medan peppen fanns. Smida medan gärnet är varmt liksom.

Ingen fara alls.

Vi har varit väldigt sjuka så alla våra rutiner är upp och ner förutom somna i egen säng vilken vi fortsatt med trots feber och snor och all jävulskap för precis alla samtidigt. Varken jag eller maken har haft röst, eller fysisk ork i feberyran att dra ramsor eller försöka söva om så när hon vaknat har hon fått flytta över i vår säng där vi legat sjuka alla tre.  Då hon enbart tog bröstet under tre dygn av hög feber och vägrade både mat och all annan dryck är jag fast i amningsträsket. Igen. Så imorgon blir det avvänjning. Igen. Nu äter hon bra dagtid så då är det dags. Jag tar första två nätterna och sedan får maken ta vid. Ska bli lite intressant att göra om det hela. Får se om det går fortare eller långsammare den här gången.  Dock är  vi lur på att hon måste flytta ut då hon återigen  vaknar inom en timme efter det att vi lägger oss. Natten till idag har hon vaknat arg som ett bi varannan timme då hon slår över på mage, blir smygpigg och vill leka. Det går  vi inte med på så under stor protest har vi sövt om. Ska bli intressant att se vad den här natten bär med sig. Imorgon slutar nattamningen igen som sagt.

Vad gäller nappen tycker jag att ni ska överväga att plocka bort den. Tänker som så attkan man sluta amma från en natt till en annan, protester ja men inget trauma, så kan man ta bort nappen också. Man får springa inoch ut hundra gånger kanske men sekunden barnet inser att det kan somna utan napp kommer den inte behövas mer tror jag.

Hej Nymamma12

Såg ju att Modesty svarat om nappen. Inte meningen att dubbelsvara. Vår dotter var aldrig intresserad av napp i början och när hon blev det fick hon den aldrig. Vi ville flera gånger men tänkte att då måste vi vänja henne av med den också. Men nu när hon är äldre och mer snuttig har vi gett henne en filt som hon ligger och myser med. Ibland suger hon på den, ibland fingrar hon på den. Det kan ju vara ett alternativ om man vill ha en snuttesak. Att plocka bort nappen och istället införa en tygbit av något slag. Men jag vet inte. Bara tänker högt

Vad härligt! Grattis. Känslan är otrolig tycker jag. Har ni någon möjlighet att lugna i sängen? Tänker på steg tre i tassandet. Gråten är inte farlig. Ifall barnet jagar upp sig kan man ju ta upp. Men gråt, även ledsengråt, när du står bredvis och rytmiskt smeker/buffar är ju värt att pröva. Ibland kan vi buffa vår lilla i sängen och så blir hon lugn. Det som i stunden känns som att tiden står still visar sig vara typ 1 minut i realtid. Så för oss kan det ta en minut att lugna och ytterligare 20 sekunders tassande och när hon är lugn säger vi godnattramsan och går ut. Ibland ropar hon tillbaka med ledsengråt. Ibland börjar hon prata för sig själv. Ibland om det är kväll och hon vaknar till vid 21-tiden räcker det ofta bara med en hand på axeln och så är det klart. Men jag tror att mycket av vinsten kommer från att vi inte tar upp henne så fort hon är ledsen. Bara om inget annat biter. Först steg 2 och 3 ordentligt. Steg fyra är liksom nödfall. Eller så har vi tänkt.