~ Tassmetoden ~ - en mild sömnskola

jag är så glad så glad för att jag fann den här tråden!

först lite om vårt: L är 6 1/2 mån - lugn och trygg och har alltid sovit relativt bra. jag har ammat mycket mycket men de senaste 2 mån dragit ner lite iom att hen nu äter lite mat, hyfsat bra med gröt och ibland välling. nekar aldrig bröstet på dagen men hen har hittills inte "krävt" att få det heller. ägnar mycket tid åt henom, vi myser och gosar mycket på dagarna. från 5 mån märkte jag att hen inte längre verkade hungrig på natten utan bara ville snutta för att somna om, varannan timme - ibland oftare. hemskt trött som jag var/är letade jag efter hjälp och hamnade här.. började tassa förra veckan, lite smått för att se reaktionen. det har funkat bra på dagen, absolut inte alls på kvällen och ibland på natten. på kvällen har jag gjort så att hen får amma tills avslappnad och sedan tassar jag. på natten har sambon tassat med hyfsad framgång. bäst har det gått om vi är konsekventa, lugna och själva trygga i det vi gör. hen märker DIREKT när vi tvekar.. jag känner ändå att vi har lång väg kvar till målet (få sova  ) och vill gärna få pepp av andra som håller på nu. tråden verkar ha stannat av lite men kanske någon hörsammar..?

tranan79--> L är inte så vild annars men när jag har börjat tassa istället för att ge bröstet har det varit högljudda protester och hen puttar bort tassen och har mycket svårt att komma till ro i famnen om jag bara står och håller. hittills har jag tänkt att jag så här i början gungar (ibland ganska kraftigt) då det verkar hjälpa men så lite (kort tid och sällan) som möjligt och med målet att göra det mindre och mindre. jag har så svårt att stå ut med att hen gråter så ledset.

oj, trickigt läge. jag har lite samma typ av problem då L inte gråter så mycket/ofta men sprattlar och verkar så spänd att hen inte kan somna men hen är så liten ännu att jag lyfter upp och håller tills hen blir lugnare. ibland verkar det nästan som om hen är övertrött redan när hen vaknar efter eftermiddagsluren.. hen har aldrig haft problem att sova vid bröstet men har aldrig somnat i famnen så där avslappnat som jag ser andra bäbisar göra.

ett annat mer prekärt problem just nu är att jag blir för trött på bara en natt och då förändras min personlighet, jag som brukar vara lugn och ha världens tålamod blir tvärarg och frustrerad så jag nästan skriker rakt ut. hittills har jag avbrutit allt och tagit hjälp av sambon men det är svårt att hålla på med tassningen. vi har provat att sambon tassar men det funkar inte - hen verkar inte känns sig lugn med henom.

just nu har jag därför lagt ner alla ambitioner och ammar som förr, trött som fan och smått desperat då allt detta går ut över relationen till sambon också.

jag följer med spänning hur det går för er Isola80 och laddar inför ett nytt försök någon gång snart. vi provade ju för ett par veckor sedan men problemet var då att jag blir så konstig i huvudet när jag är trött och blir tvärarg och jättefrustrerad helt plötsligt, kan inte kontrollera det. jag som är så lugn och har världens tålamod i vanliga fall.. pga detta har jag tänkt att vi måste hjälpas åt och det förutsätter att sambon inte har tentavecka som nu.. dessutom måste nog L äta mer på dagarna för att det ska funka bra. det verkar som att hens kräkreflex är stark för hen får kväljningar av allt utom risgröt. smaker verkar hen gilla, allt möjligt går ner men det är ju obehagligt att kväljas och kräkas när man ska äta så hen förlorar snabbt intresset. några tips på vad jag kan göra för att hen ska vänja sig vid fast mat?

nu har det ju gått en tid och det verkar gå bättre med sväljandet. nu äter hen ibland i alla fall, lite av varje. idag gick det speciellt bra med hela två kuber till lunch (jag frös in alla öppnade burkar som vi provade förut och som inte gick åt) blandad mat, det var både potatis/morötter och lite pasta/grönsaker och nu på em åt hen lite kiwi och 3 majskrokar!

så jag är inte längre orolig för det här med maten, det kommer nog igång nu.

L är nu 7 1/2 mån..

vi har haft det jobbigt ett tag nu. jag gav upp med tassandet då jag bara blev så frustrerad (läs arg ) på nätterna och har ammat i kopiösa mängder sedan dess, känns nästan som att vi är tillbaka till tiden då L var 3 mån... (hen är 7 1/2 mån)

börjar nu ladda upp för att försöka igen.

en fundering bara innan jag sätter igång:

hen blir otroligt arg för att jag håller i hen istället för att ge bröstet, det bara eskalerar och tillslut gråter hen hejdlöst - i min famn. vad göra? ska jag stå så tills hen somnar av utmattning? eller vad kan jag förvänta mig ska hända? och är det inte så att hen känner sig otrygg av det? beror det på att jag lägger för sent, att hen är övertrött? känner ni igen er, vad hände?

Jo, jag fattar att det är viktigt att lägga ner innan hen somnar och gå ut och inte hålla på för länge osv. Men problemet är att hen inte blir lugn i famnen utan mer och mer olugn, gråter tillslut tills hen börjar hosta vilt. Känns inte som rätt stämning för att sova liksom..

jag vet inte hur länge du tassat och hur länge det varit jobbigt på det sätt som det är nu. jag själv har upplevt att det har varit jobbigt på olika sätt i olika perioder beroende på bäbisens ålder. jag började tassa för några veckor sedan men upplevde det som otroligt jobbigt och valde att avbryta och fortsätta nattamma, vilket också är jobbigt men på ett annat sätt. jag har också ibland känt mig misslyckad när något jag förutsatt mig inte funkar och det blir alltid värre när jag inte får sova. vi människor är olika känsliga för sömnbrist och jag är den känsliga sorten. Men det är viktigt att påminna sig att bara för att jag bestämt att tassa borde funka (el vad det nu är) så kanske det inte är rätt läge för bäbisen..

Jag har många gånger (vad gäller tex matrutiner, sovrutiner, gå ut, amningsrutiner m.m.) under de senaste 7 mån backat och varit kvar i det jobbiga för att ta nya tag efter några dagar eller veckor. det har hittills funkat bra som strategi. i det ingår alltid att lägga undan alla krav på mig (även vad gäller städning osv) och koncentrera mig på att äta bra, sova när jag kan (på dagen, kvällen - när som helst) och tänka att till sommaren kommer det vara annorlunda, om ett år är det annorlunda - det vara ej för evigt!

hoppas det var till någon hjälp

Jag ska lägga till också att det är läggningen som är problemet, på natten går det att bara hålla tassen eller smeka lite så vänder hen sig själv på sidan och somnar om.

På dagen sover hen 3-4 timmar fördelat på 2-3 gånger. Jag brukar börja med läggningrutinen ca 2 1/2 - 3 h efter att hen vaknat efter em-sovningen, ca 18.30-19.00. En teori jag haft är att hen kanske hunnit bli för trött på kvällen och därför inte kan komma till ro. En annan teori är att det är avsaknade av bröstet som ställer till det. Men det är slutammat till sömns här! Amma gör vi på andra tider.

Nu laddar jag för natt nr 2. Läggningen var hemsk med gråt men hen somnade poff när sambon la en filt på utsidan av dörren och det blev mörkare i rummet (han gjorde det för att höra filmen på datorn bättre) jag hann tyvärr inte riktigt med och hen somnade med tassen på

hm, jag ska faktiskt prova det. återkommer med rapport imorrn om hur det gått!

läggningen gick superbra! hen somnade utan allt gråtande, hen bara gnydde lite och verkade mer säga "nu vill jag ligga och sova, bli klar med lägga-ritualen så jag kan få sova!"

hehe.. jag vet inte om det gör någon skillnad, gänget här är ändå inte statistiskt underlag nog men L är en flicka och jag har fått uppfattningen att det är vanligt och normalt att barnen vaknar någon gång under natten under åtminstone första året och behöver kolla att vi är där fortfarande. Vad "vi vill" som föräldrar måste ju alltid ställas mot barnens bästa. Jag tycker det är jättebra om barnet sover det mesta av natten men har absolut inga problem att gå in dit ett par gånger och visa att jag är kvar i hennes liv.

Några tankar..
Allt det här beror ju också på vad som är det övergripande målet. För min del är det viktigt att få fortsätta vara med L när hon somnar in, jag tycker det är så himla mysigt! Jag vet att det kanske gör att jag kommer att måsta hålla på mer och under längre tid men det är inget problem för just mig, just nu. Det är ju en separation att sluta nattamma, för oss båda! Och jag har processat det själv ganska länge nu för att öht kunna börja tassa. Men då är ju jag i läget att hen sover bra nu när jag tassar. 19-07 med 1-2 uppvak som kräver tassning, den andra gången ganska länge (drygt 1 h).

Förra gången jag började tassa var jag inte redo själv och insåg att det vara liksom värt att fortsätta amma var och varannan timme för jag klarade inte av att inte ge bröstet. Jag lyssnar mycket inåt och därför följer jag inte tassingsmetoden slaviskt utan gör det vi båda gillar (tex sjunger jag alltid en stund först vid läggningen men slutar när jag märker att det stör oss mer än hjälper, jag gungar också en del med henne i famnen - det gillar ju hon) Jag skiter i att vi kanske "fastnar" i gungandet - vi vänjer av amningen och så får vi ta nästa steg sedan.

En annan sak som också spelar in är ju i vilken utvecklingsfas barnet är i - de har olika stort närhetsbehov under olika tider och jag vill ge mitt barn den närheten. Kom ihåg att de växer upp, ingen behöver mammas gungande famn i evighet..

Nattsömnen för L blev MYCKET bättre när hen började sova mindre på dagen. Nu sover hen ca 3 h utspritt på 2-3 gånger, mest på fm/mitt på dagen. Oftast blir det en timme 14.30-15.30 typ. Bäst funkar det för oss att börja läggningsproceduren ca 3-3 1/2 h efter em-sovningens uppvaknande dvs 18.30 el 19.00. Hen sover alltid innan 19.30. Vi gör EXAKT lika varje kväll.

Hur ser det ut hos dej?

oj var jag så otydlig. självklart är man kvar i sitt barns liv även om de somnar själv men just jag tycker att det är mysigt att vara nära i själva insomningsögonblicket och jag väljer att vara det även om det kommer att innebära att L blir "beroende" av mig för att kunna somna. jag skrev det för att visa på hur jag avviker från "metoden" och går på min magkänsla.

någon gång längre fram kommer jag säkert att föredra att inte vakna alls på natten, då gör jag kanske nåt för att komma dit - om det går då.

till saken hör också att L hela tiden faktiskt har sovit relativt bra och mycket jämfört med jämnåriga. hen har framförallt vaknat av magen, rapat, pruttat, basjat och haft sig och L har också många gånger kunnat somna om själv, både dagtid och nattetid men ibland inte och under kortare perioder vaknat ofta. så allt det påverkar ju hur just jag gör med just henom.

Jag har bara delat med mig lite av mina tankar som jag tycker jag har varit tydlig med gäller just mig, just nu med just mitt barn. Det ändrar sig hela tiden och jag förstår att det är annat för dig eller andra och att det är skillnad på 1 och 2 barn osv. Jag tänker bara att det kan vara till hjälp för någon att få läsa hur olika man kan tänka eller vilja ha det.

Det viktigaste är väl att själv tänka igenom hur man vill ha det och vad man tror kan vara möjligt med de förutsättningar man har. Ibland har jag själv haft lite svårt med det..

hur märker du att hon inte "vill" somna om i den egna sängen? vad gör hon när du tar upp henne? hur länge hade ni hållit på när hon somnade i er säng? hur hamnade ni där, så att säga?

vi har varit hårda på linjen ingen nattmat alls. vi har då ibland måstat tassa läääänge på morgonsidan, plocka upp, lägga ner, tass på, gå ut, gå in, å hej å hå. men hon äter bättre på dagen och blir inte förvirrad (och inte jag heller, det är skönt att vara konsekvent). ibland om det känns jobbigt att "hålla på" sådär på morgonsidan vid 5-6tiden har jag helt sonika gått upp med henne, ammat, ätit lite och gått ut med vagnen där hon sover finfint, dragit in vagnen och själv krypit ner i sängen igen.

jag ammar aldrig i sovrummet och har jag väl börjat tassa så avbryter jag inte för att amma.

kan väl lägga till att vi var borta i en vecka vilket verkligen ställde till det och de senaste nätterna har L vaknat ca 3 gånger/natt och varje gång behövt bli upplyft för att komma till ro

ok, här kommer en rapport från oss. det blir långt, läs om ni vill..

vi har nu haft en lång period av fungerande nätter och det känns så skönt. tassmetoden har verkligen hjälpt oss men jag ska också säga att vi inte varit så himla konsekvent eller strikt, det har inte känts nödvändigt i vårt fall. jag har alltid på nåt vis vetat att L inte egentligen har sömnproblem, tassningen har hjälpt mig sluta nattamma samt få till en bra kvällsrutin och något att hålla fast i när det kommer jobbiga nätter och vi är trötta. tassningen är en struktur, en ram att hålla sig inom och vi varierar lite när det behövs, tex vid sjukdom eller när vi är för trötta i kropparna för att lyfta många gånger osv - då buffar vi lite eller lägger till en liten ton som gör henne lugn fortare än allt annat :)

när vi började vaknade L minst varannan timme, ofta oftare. hon somnade vid bröstet på kvällen och fick bröstet varje gång hon vaknade på natten. vi började att ta bort bröstet på natten och sedan ganska snart även som sömnmedel på kvällen. dagtid hade hon sedan tidigare slutat amma vid sovning (men jag ammar fortfarande 2-3 ggr/dag) hon har ingen napp, har länge sovit i egen säng och eget rum nära vårt.

vi började med tassningen på allvar när L var nästan 8 mån. vi delade nätterna och sov inne hos henne för att störa den andra så lite som möjligt. vi hade verkligen laddat och det gick mycket lättare än vi trodde. hon grät en hel del i bland men lugnades av att vara i famnen, vi gungade lite om gråten blev för hysterisk - det behövdes bara några gånger. första två veckorna varade omställningen, det gick lite fram och tillbaka, vaknade oftast 2-3 ggr/natt och var hyfsat svårsövd ibland. sedan kom en period då hon bökade runt i sängen en hel del innan hon somnade på kvällen, ibland 1,5 h. då tog vi bort eftermiddagssovningen och hon fick en bättre rytm.

nu sover hon 19-05 med 0-1 uppvak, enkel att söva, enkel att söva om på natten. på dagen sover hon 7-9 och 11.30-13.30 ungefär, alltid i vagnen. hon är nu snart 10 mån och det har varit så värt all möda med att få in en bra rutin! hon känner igen kvällsrutinen med pyjamasbyte och sång i vår säng och lutar sig mot min axel på väg in i hennes rum, jag lägger ner henne och hon somnar. det hade jag aldrig trott när vi höll på och kämpade i februari med amning, sjunga, vyssja, gunga å hej å hå.

jo jag ville lägga till en sak om hur viktigt det är att var redo själv. jag tror L var redo att sluta nattamma långt före mig men jag kunde inte riktigt stå ut med tanken på att inte få ge henne bröstet. så trots att jag var skittrött och less på att vakna stup i kvarten var jag tvungen att fortsätta. det var min separationsprocess som behövde tid. det är viktigt att lyssna på sitt barn men också på sig själv och låta det ta den tid det tar.

under den perioden när det kändes struligast hade jag ändå målbilden klar för mig och nu är jag där. hoppas jag kan peppa andra genom att skriva detta!