Någon mer med Väldigt låg smärttröskel?

Hej, för att dra "mig" i korthet: Jag är hemskt hemskt rädd för blodprov, gråter när jag ska ta i armen och HATAR att ta det i fingret.
Jag är klen på alla sätt och vis, och ingen trodde att jag skulle klara det jag ville - föda barn "naturligt".
Jag undviker smärta och "saker jag tycker är jobbigt" så gott det går.

MEN! Mina två barn har fötts helt utan bedövning. Jag testade lustgas med bägge, men mår för illa av det, så det sket jag i båda gångerna. Det GÅR, bara man slappnar av, följer med värkarna och inte försöker "fly" från smärtan. Och läs på, om hur en förlossning går till.
Kunskap är makt!

Hej! Kanske inte kan hjälpa dig så mycket, men jag är också i vecka 29, med extrem oro inför förlossningen då jag VET att min smärttröskel är mycket låg. Jag har svårt för att se blod också. Nålar är ok, men jag är rädd för stick i fingret..jag tycker det gör ont.

Igår läste jag dock i en tråd här på fl att en tjej med liknande känslor inför sin förlossning, hade fått Epiduralen väldigt tidigt insatt. Hon fick den redan när det var något med åtta minuter mellan värkarna. Hon sade att hon aldrig fick ont under hela förlossningen. det enda som var jobbigt var att krysta, eftersom hon inte riktigt kände de värkarna...

Du kan kika in på min gästbok om du vill nå henne..kommer inte ihåg vad hennes alias var, men hon har ett vinglas som presentationsbild..

Tack alla  för stöttande rader.. Lugnar mig en del faktiskt men jag är ju så klart fortfarande väldigt orolig och rädd. Rädslan sitter ju också i att mannen inte är hemma när värkarna sätter igång, men då har jag en underbar svärmor som kan vara här på 10 minuter utan problem, hon säger att det bara är att ringa när jag behöver henne och det känns jättebra!!

Kram på er alla..

åh... jag tror att jag ska dö bara jag skär mig i fingret... hatar verkligen att gör illa mig själv... å som du blir sängliggade vid mens (tidigare) å vill inte gå upp... hehe...
spysjuk när någon nämner smärta...
men ack... jag har fött tre barn med bara bad, tens (som jag också var rädd för först!!haha) sterila kvaddlar å lustgas, men mest av all med hjälp av min sambo å underbara barnmorskor!

min sambo jobbar dessutom i norge å är inte hemma på veckorna... jobbig tanke att det skulle starta när han var sådär en 45 mil bort... men det gick bra det å...

Jag har också låg smärttröskel och var jätterädd för förlossningen. Jag svimmar jättelätt och var säker på att jag aldrig skulle klara en förlossning. Dessutom blev jag igångsatt, så du förstår ju att jag var nervös! MEN förlossningen gick hur bra som helst Jag hade byggt upp ett skräckscenario framför mig, men faktum är att hela upplevelsen var hur tuff som helst! Självklart gjorde det otroligt ont men den värsta smärtan var under öppningsskedet. När jag var öppen ca 4-5 cm fick jag ryggmärgsbedövning och det var såå underbart! kan verkligen rekommendera det. Utan den hade jag nog inte klarat det. Att sätta bedövningen kändes ingenting eftersom man är så fokuserad på värkarna. Och jag var bara så glad att jag skulle få bedövning! jag har en förlossningsberättelse (hands on a miracle) i min blogg om du är intresserad. Lycka till! man klarar mer än vad man tror Så njut nu av den sista tiden som du är gravid!! Kram

Låter som jag! Men allt gick jättebra och jag gjorde flera saker som jag aldrig trott jag skulle våga. Det kommer gå jättebra, du är mycket tuffare än vad du tror!

Tack ALLA  för allt stöd!!! Många  kramar från mig och magen...