• Disan

    Här finns det POSITIVA förlossningsberättelser för er som är rädda för att föda barn!!!

    Hej alla rädda och alla ni som faktiskt trivdes med att föda barn!!

    Jag är sååå urbota trött på alla dessa trådar med negativt innehåll, folk verkar älska att skryta om hur ont man hade när man födde barn, om hur mycket bedövning man fick, hur mycket man sprack och så vidare. Skrikandes Varför gillar kvinnor att skrämma upp varandra?

    Det första jag fick höra på jobbet när jag berättade att jag var gravid var : "Ja du, passa på att njuta, för snart kommer förlossningen och den är ingen lek minsann!!" samt "Har du tänkt på hur du skall klara av att föda barnet? Vet du hur ont det kommer att göra?" Etc etc....

    Är du också trött på sådant???

    Elaka kvinnor ombedes att hänga ngn annanstans, här inne kan vi som gillar att föda barn och vi som har positiva (även om det självklart kanske gjorde ont eller så!) upplevelser dela med sig av dessa!!

    Jag börjar med att klicka in länken till min förlossningsberättelse:

    http://www.familjeliv.se/Bloggar-3-52/b66757.html

    Självklart gör det ont att föda barn, men herre gud, det är det bästa som finns!!! Jag älskar att föda barn och längtar efter den dagen då jag får göra det igen!! Med eller utan bedövning, det märker vi.


    Tänk att man kan vara så här lycklig!!
    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-01-24 15:20
    Ni som är gravida nu, vare sig ni nyss fått det efterlängtade (eller överraskande!) plusset på stickan eller snart är i mål: Glöm inte bort att hur själva förlossningen än kommer att gå, hur lätt eller svår den kommer att vara, hur mycket olika smärtstillande metoder ni kommer att testa eller inte testa: det kommer en stund då alla (ja, okej, inte ni som snittas, men använd fantasin så kanske man får ihop det ändå) då barnmorskan säger något i stil med: Krysta en gång till, så är huvudet ute! Som födande kvinna får man få superkrafter och tar i lite till, trots att man egentligen kanske inte orkar, så svider det till och sedan gör det inte ont mer. Istället känner man hur hela bebisens kropp fullständigt glider ur en, ofta med en ploppande känsla. Kanske kan man redan nu höra de första skriken, kanske den lilla prins/prinsessa inte ger ifrån sig ljud förrän den vaknat till lite, men en sak är säker: Man smälter när man för första gången får se sitt knyte! När barnmorskan slänger upp den lill* på magen eller bröstet och både mamma och pappa fullkomligt strålar av lycka.

    Är det inte värt lite smärta? Är det inte värt några sömnlösa nätter (om man har uttdragna värkar som jag hade) och total näringsbrist för att man inte orkat äta under den tiden..?

    Det är inte en lögn när mammor säger att man glömmer all smärta så fort bebis kommit upp på magen/bröstet. Det är verkligen så!
  • Svar på tråden Här finns det POSITIVA förlossningsberättelser för er som är rädda för att föda barn!!!
  • PerG

    Bra att du tänker positivt! Mental förberedelse är nog viktigt! Vår barnmorska sa att när hon haft "postpartum"-samtal (efter förlossningen) så kunde kvinnor vara otroligt missnöjda och haft en traumatisk upplevelse, trots att journalen beskrivit en okomplicerad förlossning. Så jag tror att mycket ligger i hur man mentalt är förberedd på det (även om jag aldrig kan veta hur det är eftersom jag är man).

    Vi gick båda profylaxkurs och min fru gick gravidvattengympa (mycket avslappningsövningar) och det tror vi är en del av orsakerna att förlossningen blev så positiv för oss båda två.

    Tänk på att vara öppen för att förlossningsförloppet kanske inte kommer se ut som du tror. Om du hänger upp dig för mycket på att det ska vara på vissa sätt (Jag ska bada, jag ska ha den smärtlindringen, jag vill föda sittande, osv osv) så är nog risken större att det inte blir som du tänkt...


    katrili skrev 2008-03-23 22:33:35 följande:
    ni alla har verkligen öppnat mina ögon för förlossningen. jag har varit rädd och ibland skräckslagen vid tanken... jag vill tacka alla er för att ni delar med er av en väldigt viktig och privat del av livet... den hjälper många med mig att se på den här dagen med nya ögon. tack, bara så ni vet, jag ser fram mo min förlossning nu, jag tror att den kommer gå underbart bra och jag har bara positiva tankar om min kommande dag
  • Lilla Linda

    Hade en TOPPEn förlossning
    Läs gärna den berättelsen finns i min blogg här på fl

  • Underbara mirakel

    Härligt att det finns så många mammor med positiva berättelser från förlossningen! Jag hade en liksom ni oförglömlig helt fantastisk förlossning med bara positiva minnen! Längtar dit igen!!!

  • Piggo

    Detta känns igen starkt! Jag är gravid i vecka 22, och folk äääälskar verkligen att (helt oombedda) in i minsta detalj berätta om sin jobbiga graviditet och förlossning som tog 1000 timmar, ja helt enkelt allt härligt som väntar! Inte konstigt att man blir rädd då! Skönt att TS startat en positiv tråd, tack!

  • denna där

    jag har 3 förlossningsberättelser i min blogg. Jag har absolut inget negativt att säga om förlossningar överhuvudtaget.
    Jag har fött alla 3 utan kemisk smärtlindring och skulle göra det igen och igen och igen om det inte var för att vi nog inte kan ha hur många ungar som helst bara för att jag diggar förlossningar

    Första barnet:
    www.familjeliv.se/Bloggar-3-52/b24711p596621.html

    Andra barnet:
    www.familjeliv.se/Bloggar-3-52/b24711p596619.html

    Tredje barnet:
    www.familjeliv.se/Bloggar-3-52/b24711p596613.html


    Livet är för kort för att levas dammfritt.
  • Jempa L

    Mental förberedelse är jätteviktigt!

    Min första förlossning gick fort, 5½ timme totalt, och den andra gick ännu fortare vilket resulterade i att tvåan föddes i bilen. Just eftersom vi var förberedda på att det skulle gå fort så blev vi inte chockade utan kunde mest konstatera att "jaha, hon kom i bilen som vi pratat om".
    Bägge förlossnigsberättelserna finns nerskrivna i bloggen. Jag upplevde bägge väldigt positivt, men med tvåan önskar jag att jag hade fått njuta längre tid av känslan att föda. Hon kom mest som på ett bananskal.


    Storskrutt nov-05, Lillskrutt 9 mars-08.
  • minimou

    Jag hade en häftig och positiv förlossning! Blev inte alls som jag hade tänkt, den blev mycket bättre! Längtar redan till nästa gång. Ont som sjutton gjorde det, precis så att jag klarade det, men vilken känsla att föda barn, finns inget som slår det! Kände mig så otroligt stark, och den känslan lever jag på än.

    www.familjeliv.se/Bloggar-3-52/b91067.html

  • Jempa L
    Jempa L skrev 2008-03-25 19:57:03 följande:
    Mental förberedelse är jätteviktigt! Min första förlossning gick fort, 5½ timme totalt, och den andra gick ännu fortare vilket resulterade i att tvåan föddes i bilen. Just eftersom vi var förberedda på att det skulle gå fort så blev vi inte chockade utan kunde mest konstatera att "jaha, hon kom i bilen som vi pratat om". Bägge förlossnigsberättelserna finns nerskrivna i bloggen. Jag upplevde bägge väldigt positivt, men med tvåan önskar jag att jag hade fått njuta längre tid av känslan att föda. Hon kom mest som på ett bananskal.
    Missade att skriva att första förlossningen inte gjorde speciellt ont, använde lustgas.
    Tvåan är helt smärtfri trots noll smärtlindring. Kroppen är fantasktisk!
    Storskrutt nov-05, Lillskrutt 9 mars-08.
  • MiaMiaMaria

    Jag är ännu en sån som tycker att förlossningen var en häftig upplevelse och ser fram emot att göra det igen. Tog ryggmärgsbedövning och efter det kände jag knappt någon smärta alls.

Svar på tråden Här finns det POSITIVA förlossningsberättelser för er som är rädda för att föda barn!!!