Jag har fött vaginalt två gånger och snittad tredje gången pga rädsla/medicinska skäl. Första förlossnigen sattes igång när jag hade oregelbundna pinvärkar, var överburen 42+3, och det tog ungerfär lika lång tid som för dig, undefär 2 dagar med dropp och div värkstimulerande metoder. Efter krystvärkar i 2,5 timma tog dom sugklockan. Hon mådde inte bra så dom gick iväg henne då och min moderkaka satt fast så mig körde dom till op o sövde mig. Tappade mycket blod och var så slut efteråt att jag inte kunde lyfta armarna eller hålla min lilla tjej. Amningen funkade inte heller. Var kvar på bb i 5 dagar innan jag ens orkade åka hem. Andra förlossningen gick jag på KLARA samtal o ville ha snitt men dom lyckades övertala mig om att föda vaginalt, det händer inte igen sa dom. Men allt hände igen, vart igångsatt tidigare eftersom det var ett krav från mig, i v 40 men det tog 4 dagar på bb innan dom kunde ta hål på hinnorna så vattnet gick. Moderkakan satt fast o jag tappade ca 3,5 liter blod o vart även denna gång sängliggandes ett tag efteråt m blodtransfusioner o div. dropp, även denna lilla tjej fick bo ute hos personalen under bb tiden. Till tredje o sista barnet vägrade jag föda vaginalt och fick planerat snitt utan problem! Det var det absolut bästa jag gjort! Jag var uppe o gick samma dag som jag snittades och åkte hem efter 3 dagar så fort pku testet tagits, visst var det lite jobbigt att komma hem nysnittad med en bebis o två ganska små barn till men det gick så bra så!
Tror säkert du kan få snitt nästa gång, stå på dig! Jag grubblar fortfarande mycket över min första förlossning och dom funderingarna kommer säkert att finnas med ett tag till. Ångrar också att jag gick med på att föda vaginalt andra gången men det som är gjort är gjort!
Lycka till!