Nu är jag rädd ändå.

Är nog rätt så normalt det där. Jag har också varit "kaxig" och jag föder gärna 100ggr mm men när det väl kommer blir jag nervös och skakar.
Brukar lägga sig när jag kommit in på förlossningen. Vet inte villket barn i skaran du ska föda men jag kände exakt som dig på mitt andra.
Tror nog också det är på gång för dig se till att vara utvilad nu. Känner du att du fortfarande är nervös när du kommer till förlossningen så berätta det.
Tyvärr är det ju inte bättre att veta vad som komma skall
Lycka till!

de är normalt att man blir lite rädd om de är ditt första barn så vet du ju inte hur allt går till. Den morgonen de börja på allvar för mej så tänkte ja bara jag har värkar nu men de kommer stanna av helt å jag kommer inte våga föda fram mitt barn hade ju fått höra hur fruktansvärt ont en förlossning kan göra. Men när man väl va inne på förlossningen så fick man all hjälp man behövde å man kunde fråga barnmorskorna om allt där å vad som händer å de lugnade iaf ner mej lite grann men så här efteråt(10 månader efter) förlossningen så har ja insett att de gjorde inte så där super ont som man föreställt sej visst de gör ont men den smärtan är som helst bortblåst när man fick upp sin älskade dotter på bröstet. de är vanligt att man blir rädd å nervös å de hör till=) lycka till å hoppas du får ditt knyte nu under helgen du har något fantastiskt framför dej=)

Hej!

Vad är det du är rädd för? vad är det värsta som kan hända?
Försök att få ut det i ord ( "bokstäver...hihi)

Jag var väl aldrig rädd eller så innan, tänkte att det här går nog bra och lätt...
När jag kom in på förlossningen blev jag jättenervös och rätt skärrad! Minns inte så mycket men det släppte väl efter ett tag, blev så fokuserad på allt det andra istället - ungen skulle ju ut!

Nej, du har helt rätt. Egentligen vill man ju inte veta i förväg heller. Det är mitt andra barn så egentligen borde man ju vara lite lugnare den här gången.

Som du säger så blir det nog bättre när man väl är inne på förlossningen och det verkligen satt igång på allvar, då måste man bara ta itu med det helt enkelt.

Lite lugnare blir det nog bara sambon kommer hem från jobbet så jag slipper sitta här själv.

Tusen tack för dina peppande ord, det märks att du gått igenom det själv..

Hej tjejen!

Har du tidigare förnekat en förlossning och inte viljat tänka på det? Eller kom rädslan i alla fall? Vad som fick mig lugn vid första förlossningen.
1. Skriv ett förlossningsbrev på hur du vill ha din förlossning med bedövningar, ställningar mm Även om det inte blir som du har tänkt dig innan så har du ändå gett ifrån dig ett papper där det står hur du skulle vilja ha det.
2. Tänk på att varje enskild värk som kanske känns hur jobbig och onödig som helst tar dig ett steg närmare din bebis. VARJE värk finns av en anledning.
3. Hur många kvinnor före dig har gått igenom och klarat en förlossning ? Miljoners miljoner. Varför skulle inte du klara det lika bra.

Lycka till nu och tänk på när "skitgörat" är avklarat så har du ett underbart litet alldeles underbart liten knytte på din mage.

Kram i massor

Det kommer gå bra hur det än går. Du hinner inte känna rädsla när du väl ligger där. Min förossning var en MARDRÖM, men det är först efteråt jag blev rädd. Just under förlossningen hinner/orkar/kan man inte.

Men om du blöder, har du kollat så det inte är något farligt? För min bm sa att jag skulle åka in om jag började blöda när värkarna kommit igång.

Jag tror det värsta av allt är att förlora kontrollen. Att det komemr fortsätta tills det är klart oavsett om jag vill eller inte, man kan liksom inte hoppa av om man inte vill längre.

Ja, det är nog det som är värst, när väl värkarna startar så är det liksom ingen återvändo oavsett vad jag vill.

Såklart att du är rädd! Allt annat vore ju fullkomligt onormalt och strida mot all form av självbevarelsedrift!

MEN; det kommer med all sannolikhet gå jättebra. Det KAN gå halvbra. Det finns en viss risk för att det går sådär. En ännu mindre risk att det går dåligt. En vansinnigt liten risk att det går helt åt helvete!

Unna dig något gott! Omfamna inte rädslan helt och hållet men förneka den inte. Tänk på att du om något eller några dygn har en liiiiiiiten liiiiiiten sak med en liiiiiiiten liiiiiiten knappnäsa och grumliga ögon i famnen!

Och lycka till! Lycka, lycka till!

Det är inte klart rött blod, då skulle jag ringt förlossningen. Mer ljusrött, ena stunden vattnigt och andra stunden tjockt.

Det är heller inte etablerade värkar utan det går nån timme så värker det nån kvart oc sen dröjer det ett tag till nästa gång.

Det känns liksom bara som att det komemr hända något inom det närmaste men om det blir ikväll eller under helgen är svårt att säga.

Oktober Längtan skrev 2008-01-11 20:08:59 följande:

Tack Ja jag tänker på det hela tiden, att det är värt alltihop egentligen. Barnet är så otroligt efterlängtat så egentligen borde man ju vara väldigt glad att det äntligen startar.

Jag tror jag förstår ungefär hur du känner...men försök komma ihåg att det FAKTISKT ÄR DU som har kontrollen...precis som du själv säger, DIN kropp vet precis vad som måste göras och kommer inte att sluta förräns din lilla sötnos ligger tryggt på din mage och ser sin mamma för första gången. Försök att lyssna på din kropp under förlossningen, så kommer du nog märka att det faktiskt är DU SJÄLV som är experten. Sen är det väl aldrig fel att ha hela batteriet av olika smärtlindringar i beredskap.... Vad jag förstår så brukar 2 förlossningen gå lättare och det är väl ganska logiskt igentligen...din kropp har redan varit med om det här och har faktiskt förändrats efter första graviditeten, nummer ett har ju redan banat väg! Du ska se att innan du vet ordet av så ligger du på ett sjaskigt patienthotell (om du förder i Malmö iallafall....hehe) och myser med din lilla bebbe!

TS, har du kontaktat din bm el förlossning om att du har blödningar? Jag fick veta att om man blöder så ska man genast kontakta dem så man får kolla så att allt är bra (vilket det säkert är).