Men det är ju skillnad på att råda och på att beordra. Klart att man som förälder kan säga vad man själv tror och tycker är bäst, men ändå låta henne ta beslutet.
Jag hade självklart rått henne till abort. Hade hon trots våra samtal och efter samtal med kurator och så valt att behålla, så hade jag stöttat henne i det. Sett till att gå ner i tid osv så att hon kan gå klart gymnasiet, för det ska mina barn göra.
Alltså, för mina barn kommer det inte vara valfritt att gå i gymnasiet eller ej. Det ska de göra. Visserligen kan de väl rent lagligt hoppa av när de är 18, men jag hoppas och ber till högre makter att jag inte ska misslyckas så mycket med min vägledning av dem.
Om jag dessutom har misslyckats som förälder så mycket att mitt barn har oskyddat sex, då får även jag ta mitt ansvar. Jag tänker inte ta över föräldrarollen, men underlätta rent praktiskt. T.ex. genom barnvakt när mitt barn går i skolan eller så.
Men ja, klart som korvspad att det är 1000 ggr värre ifall min dotter på 16 blir oplanerat gravid, än om min dotter på 22 blir det.