Varför skaffa barn???
Borde finnas en biologisk drift att skaffa barn och föda upp dem.
Annars hade vi dött ut för längesen.
Borde finnas en biologisk drift att skaffa barn och föda upp dem.
Annars hade vi dött ut för längesen.
Jo, fast om man antar att längtan efter barn och förmåga att ta hand om barn delvis är genetiskt är det inte konstigt att de flesta känner att de vill ha barn.
De kvinnor och män som beskyddade och tog hand om sina barn förde sina gener vidare. Föräldrar utan föräldrainstinkt fick förmodligen få eller inga överlevande barn.
Kan man verkligen prata om egoism eller inte?
Känns rätt konstigt när man pratar om barn. Blev det egoistisk bara för att vi plötsligt har ett val?
Innan fanns det inte preventivmedel på samma sätt och inga fria aborter (så ser det fortfarnde ut i stora delar av världen) och barn var en naturlig följa av att man levde.
Vissa fick barn, andra inte.
Mkt intressant tråd det här. Tror inte att barn är meningen med livet. Tror inte att det finns en mening med livet.
Men om man begränsar sig till mänskligt liv så är vi alla överäns om att barn blir till vid befruktning. Och att fram till 1978 skedde all sån befruktning via sex. Och att om det inte föddes några barn skulle människan dö ut.
Så människor som fick barn måste alltså ha sex. Människor som tyckte om sex, var fertila och som tog hand om sin avkomma bra (starka släktband) fick fler överlevande barn som ärvde dessa egenskaper. Och det är då man får en evolution åt ett visst håll.
Sen är en av människans viktigaste egenskaper hennes sociala förmåga och empatin. Att framhäva egoism som en viktig egenskap stämmer inte. Vi är enormt beroende av varandra.
Sexualdriften är naturlig liksom en stark längtan efter barn. det är först när man har ett val som man kan välja att avstå.
Funderade lite på ordet egoism. har förstått att det finns flara olika inriktningar.
Blev gravid av misstag och om jag skulle ha följt de tankar jag hade om hur mitt liv skulle utvecklas så hade det varit i mitt egenintresse att göra abort.
Men det lilla som levde i mig... Jag kunde inte. Kunde inte neka honom eller henne en möjlighet att se himlen och havet. Känna doften av gräs. JAG kände det som om beslutet inte längre var mitt.
Att ha sex var egoistiskt, bli med barn ett misstag och att inte göra något åt det var ingetdera.
Är det inte mer egoistiskt att skaffa en partner än barn?
Det är ju något men verkligen gör för egennytan...
Och sen för att man för sin egen njutnings skull har sex med partnen kan det av misstag resultera i ett barn.
Om jag i så fall skulle singla slant, krona för abort och klave för att behålla, och det blev klave, vore beslutet ändå egoistiskt?
Fast skaffar man inte en partner av rent egoistiska skäl? Eller blir alla ihop med någon bara för att den personen ska känna sig älskad?