Varför skaffa barn???

det har med biologi och psykologi att göra... naturen har ett sätt för allt, annars skulle ju världen dö ut.........

jag kan säga att jag tycker inte mitt liv innehåller nån mening nu!! Vem lever jag för, mej själv och det spelar ju ingen roll.. jag kan ju kvitta... jag vill ha barn, och ta hand om den och på så sätt känns det som min mening i livet... att ta hand om någon och uppfostra dem.. att känna att det är meningsfulklt att vakna varje dag och göra meningsfulla saker varje dag.. just nu gör jag ingenting,.,.. går i skolan, har tråkigt och sitter vid datorn när jag är hemma.. vilken mening med mitt liv är det då?? sen är det ju självklart individuellt vad man ser som meningen med livet.. en del väljer karriären-inte jag, en del finner meningen med livet i sin partner- delvis jag men jag vill ha mer...

jag väntar på att mitt liv ska "börja", vilket det gör den dagen vårt barn föds (som jag känner nu) och jag äntligen får leva det familjeliv som jag längtat efter sååå länge nu...

såhär resonerar jag i min skalle

nej, för jag har ett hopp om att min mening ska komma att uppfyllas... kan ju även tänka mej att jag känner just såhär eftersom vi försökt skaffa barn hyfsat länge utan framgång och med vissa tråkigheter... därför kan jag tänka mej att mitt önskande efter barn=mening blir intensivare...

sen behöver det ju inte betyda att jag mår dåligt psykiskt.. man kan väl säga att jag väntar och längtar efter the big bang... hehe...

lady sylvana: som jag anser så har de som är självmordsbenägna snarare inget hopp överhuvudtaget, ser ingen utväg/lösning på sina problem.. tycker du blandar ihop helt olika begrepp...

tror mira menar från begynnelsen, själva meningen med sex är ju från början ett fiffigt sätt att föra världen vidare.. sen att det gjordes med tillhörande njutning ör ju en annan sak.. innan människan uppfann diverse preventivmedel för att kunna äta kakan men ha den kvar, var sex=förökning... hade det gjorts på omvänt sätt att det var en hemsk upplevelse att ha sex, skulle ju världen gått under direkt..  moder natur är så fiffigt!!

sen vill jag bara tillägga att ni missför står min mening med föregående inlägg om att jag ser meningen med mitt liv i att skaff abarn.. jag är inte olycklig och deprimerad eller så, bara att jag känner att det är barn som är mitt MÅL, såp kanske man ska uttrycka sej.. jag tror vi alla här inne har olika tolkningar av vad meningen med livet innebär... så vi kan inte på allvar diskutera detta ämne med samma innebörd... det blir lite fel...

dessutom skrev jag aldrig att det inte känns som jag lever, förstår inte vad du får det ifrån alexia...  jag har ett liv, jag har vänner som jag umgås med, jag har en fästman som jag älskar, en hund jag fullkomligt avgudar, en familj som älskar mej och tvärtom, en utbildning att kämpa för... men jag har en stark modersinstinkt som gör att jag inte är riktigt nöjd, det betyder INTE att jag är olycklig...

jag har försökt analysera min egen längtan efter barn/familjeliv och kommit fram till följande... Min mamma dog i cancer när jag var 7 år, jag har inte haft detta underbara svensson-familjen i princip nångång, pga mammas sjukdom och bortgång.. jag tror att detta har gjort att jag hela tiden har längtat efter det, att va "normal, ha det andra har, en mamma som lagar middag till kl 17, en mamma som packar väskan och gör matsäck till utflykterna m.m. Eftersom jag ej själv fick det, så vill jag ha det i omvänd form, där jag "ställer allt tillrätta" i min familj, fast att jag är mamman som fixar mat, packning m.m. jag vill så gärna ha det familjelivet, inget annat är viktigt i mit liv, t.ex. karriär m.m Jag utbildar mej för att få ett jobb jag trivs med och kunna förslrja min familj... förstår ni nu hur jag resonerar eller ska jag klargöra ännu mer??

vad anser du är den "rätta och sunda" anledningen till att skaffa barn då? nyfiken.. eftersom min "anledning inte verkar "godkännas"...

Ja precis.. alla har ju olika mål med sit liv.. och mitt är ett vanligt tryggt familjeliv.. sen om jag nånsin får det är en annan femma.. som sagt, anledningen att jag så gärna vil ha det ligger troligtvis i att jag inte fick det själv i min barndom utan hela tiden sörjde det och var avis på min akolkamrater som hela tiden gnällde på sin mamma som glömde badbyxer hit och skolböcker dit. Vet ej hur många gånger jag tänkte för mej själv att va glad att du har en mamma... så jag tror det bottnar i min saknad efter mamma... men förstår absolut att alla inte ser samma mening i livet som jag... sen om jag inte får barn (vilket inte är det lättaste har jag märkt) så får jag ju omprioritera då.. kanske starta en kennel vad vet jag... hehe... men än har jag inte gett upp, jag är så ung än, så det är inget att snacka om.. med dagens teknink får vi hoppas det går för de flesta!!

håller med dej om att det är en självisk längtan.. skulle vi göra det av osjälviska anledningar skulle vi ju inte skapa egna barn utan ta han d om de som finns, via adoption....

jag tror mycket på den såkallade modersinstinkten vi kvinnor har.. män också för den delen, fadersinstinkt då.. man längtar efter något utan egentligen veta varför... fast jag har ju troligtvis analyserat min psykiska del i detta...

jag tror hon menade att du inte kan vara säker på att du KAN bli gravid igen, trots att du fött ett bio-barn innan...