Varför skaffa barn???
Denna drift och "sug" vi får (inta alla så klart), är ju något naturligt och sitter djupt i våra biologiska instinkter. Och den instinkten går man inte lätt emot, inte utan en hel del sorg.
På nåt vis tycker inte jag att man kan kalla att "skaffa" barn någonting själviskt. För då betyder det att inte skaffa barn är osjälviskt. Och så kan man ju liksom inte säga heller.
Det är ingenting! Det bara "är".
Men som de flesta instinkter så kan de anses vara själviska handlingar. Vare sig det gäller en själv som individ eller ens grupp.
Sedan så skaffade jag (nää okej då, man får ju inte säga "skaffa" - jag särade på benen för min man i hopp om att en spermie skulle kunna leda till ett barn..) barn för att vi VILLE ha barn i vårt liv! Hela vår familj vill ha nya familjemedlemmar.
Och förhoppningsvis (och troligast?) så är våra barn nöjda över livet, trots att det inte fått vara med och bestämma att få komma till oss i denna värld!
