Kristna se hit del 11

Hej alla!
Har precis kommit hem från en härlig musikgudstjänst - första gudstjänsten vi kunnat gå på tillsammans sedan julafton. Då däckade nämligen Lovisa i någon slags kräksjuka, och sedan, när vi hållit oss i total karantän fem dagar och äntligen kände oss säkra på att ha klarat oss andra från eländet, blev Vendela sjuk. Nu smittar väl ingen av dem längre, i alla fall, så vi får se till att träffa lite folk, för efter att bara ha lekt med varandra i en dryg vecka är tjejerna i luven på varandra mest hela tiden!

Gott nytt år, i alla fall!

Välkomna ni nya! Ber för er också.

AmericanWoman: Vi firar trettondedagen med ljusgudstjänst i kyrkan på kvällen. Vi ska sjunga med kören, också.

Välkomna nya!

Lilloppan - underbar berättelse om din väg!

Själv har jag megamycket på jobbet just nu, och försöker låta bli att ta ut det hemma.

Kollade filmen - otroligt!

Finns det någonting i bibeln egentligen som säger att barn som dör blir änglar? Jag tror att vi fortsätter vara människor, men hos Gud.

Ber för er!

Läser ikapp och ber för er!

Konfirmation som vuxen går jättebra, det är bara inte så vanligt. När det händer är det väl oftast efter typ en alphakurs eller liknande, men man kan nog på de flesta ställen få en egen liten "konfirmationskurs" också. Konfirmationen är ju en bekräftelse, så att konfirmeras anonymt tycker jag verkar lite konstigt. Undervisningen däremot är det ju ingen som behöver veta om mer än den som undervisar och du.

Tittar in lite snabbt innan jag far till jobbet... Ber för er!

Instämmer i Lilloppans ord!

Orzia - GRATTIS!

Läser ikapp och ber!

Ber!

Grattis till tjejen, Docendo!

Ber för er som bett om förbön!
... och så får ni gärna be för mig, också... Idag brast det liksom för mig efter jobbet. Jag jobbar mer än jag egentligen vill, men stortrivs verkligen med mitt arbete. Så var det ett rejält elevtrassel idag, som tärde ordentligt på min ork. Sedan var barnen sura när jag hämtade dem - allt var fel! Dessutom är jag ordförande på vårt dagis, vilket också är jättekul och givande, men just nu innebär det av olika anledningar tankemöda i mängd, och det blev så klart en del snack om det vid hämtningen. När jag och barnen kom hem blev det bara för mycket, och jag skrek och gormade åt mina trötta och gnälliga flickor. Snälla, be att jag orkar med det som är jobbigt nu.

Nu har vi precis kommit hem efter en härlig skidvecka. Tack,Gud, för att allt gått så bra med resandet!

SaramedM: Jag förstår att du är chockad och tycker att det känns jättejobbigt att få höra att din dotter kanske har asbergers e. dyl.! MEN... Jag har jobbat ganska mycket med barn inom det autistiska spektrat, och det är verkligen ingen stel diagnos som behöver sitta som järnet hela livet, utan med kämpande kan man nå långt. När det gäller asbergers handlar det mest om att göra vardagen tydligare och om att hitta strategier för att klara det som inte är så vanligt; de flesta som har diagnosen asbergers lever helt vanliga liv. För mig är asbergers eller autism en mycket klarare diagnos, och därmed enklare att hantera, än ADHD (damp) som är en så otroligt vid diagnos. Bara några snabba kvällstankar från mig - ber att ni ska orka, i alla fall!

Ber för dig, Sara!

Välkommen, Ammi! De flesta svenskkyrkliga församlingar finns på internet - gå in på www.svenskakyrkan.se, och ta "sök församling" under fliken kontakt. Där kan du hitta någon församling nära dig, och förmodligen finns en länk till deras hemsida, och där kan du förmodligen hitta telefonnummer till någon präst. Ett annat sätt är ju att gå på en gudstjänst och ta kontakt där direkt, men det kan ju kännas lite kämpigt, kanske!

Fruktsalladmedglass - USCH! Skönt att hon är bättre nu, i alla fall!

Mallan - förstår att du är orolig, och att det känns tärande. Ber att det ska lösa sig positivt på något sätt.

Själv är jag hemma ensam - ända tills på torsdag. Maken är på OAS-dagar med jobbet, och det kändes tungt att barnen skulle få så långa dagar på dagis, så de fick åka till mormor och morfar istället. Min målsättning är nu att jobba järnet när de är borta, så att jag kan ta det lugnt resten av terminen sedan - typ...

Ber för alla er som har det jobbigt! Delar med mig av ett bibelord som gav mig styrka igår:

Ty jag är Herren din Gud, som fattar din högra hand och säger till dig: Frukta inte, jag hjälper dig. (Jes. 42:13)

Docendo, och SaramedM: Jag tycker att ni har delvis rätt båda två. Problemet, som jag ser det, är att man för att få pengar till resurser i skolan/förskolan behöver en diagnos. Jag tycker att det är vansinne, för man borde ju få de resurser man såg behövdes utan att behöva stämpla barn. När det nu är så, att resurserna är kopplade till pengar, så innebär det ju en hel del positivt att få diagnosen - möjlighet till extra stöd, nischutbildad personal m.m. Häromdagen såg jag att någon instans nu bestämt att det ska krävas läkarintyg för att ta körkort om man har ADHD-diagnos. Jag tycker det är totalt helgalet - ADHD är så omtvistat, och så stort, och blir det verklighet kan man verkligen snacka om att stämpla barn. Så, SaramedM - jag tror att du gör helt rätt som hoppas och tror att det ska bli bra med diagnostisering. Din flicka kommer att få möjlighet till bättre hjälp, och troligen klara sig fantastiskt bra - det är det vanligaste.

Jag ska egentligen natta barn, men efter snabbtitten här kunde jag inte låta bli att replikera lite... Ber för er alla; bröstsmärtor låter verkligen inget kul alls!

Säger också välkommen!

Jag har precis kommit hem från kvällsgudstjänsten, och känner en sådan ro. Antar att det är stress och så som släpper - jag har hela påsklovet ledigt framför mig!

Förstår att du har det jobbigt! Jag tycker att du ska ta kontakt med någon att prata med igen. Själavård kan man väl behöva hela tiden; jag tycker inte att det är något man blir stark nog att klara sig utan. När jag tyckt att kristenlivet gått på rutin, och varit helt andelöst, har jag tyckt att gudstjänsterna är det som ändå hållt mig kvar. Inte för att de alltid är fantastiska, inte för att de är roliga, utan bara för att det trots allt blir en timme i veckan när Gud har chans att göra något och kanske möta mig. Jag ber gärna för dig, i alla fall - om jag får!

Ber för din pappa, snart fyra!