• Lyckligajag78

    Förlossning, bm och mänskliga fel i samband med detta...

    Hej,
    jag är i vecka 36 och närmar mig förlossning med stormsteg. Jag har hela tiden försökt vara positiv inför vad komma ska, man kan ju inte göra annat än att göra sitt bästa Jag ser fram emot mitt barn födsel och kunna krama det. Min sambo säger till mig att inte peta så dant på ungen men jag kan inte låta bli

    Det som jag däremot känner OBEHAG och ORO över är vilka människor som kommer att ha hand om mig på förlossningen. De är ju bara vanliga människor, som gör vanliga fel. Rädslan sitter i att fel kan begås när jag kommer att föda mitt barn, att någon kommer att slarva osv.

    Jag har själv läst till sjuksköterska men hoppade av utbildningen när jag insåg vilket massivt ansvar det var/är att ge mediciner och ha andras liv i sina händer. Var inte alls min melodi och kanske det är detta som späder på min ångest. Jag vet att det kan bli fel, och vet att det ligger mycket stress bakom felen.

    Jag vet också att man kan inte måla fan på väggen, får inte måla fan på väggen och har mått jättebra hela tiden, vill inte låta detta förstöra. Att åka hem med ett levande barn i famnen där allt gått bra är lyckodrömmen!!

  • Svar på tråden Förlossning, bm och mänskliga fel i samband med detta...
  • Camellis

    Jag tror att det är jättevanligt att man så här på sluttampen får de här tankarna, att något kan hända med barnet. Man har ju gått genom alla månaderna med en slags vag och diffus tanke om en bebis som ska komma någon gång i framtiden ungefär. Nu när man närmar sig slutet (jag går in i v 36 imorgon), smyger sig de här tankarna på - tänk om vi får åka hem utan bebis? För det är ju den allra värsta mardrömmen. Själv får jag panik ibland och vill föda NUUU, för att jag ska kunna SE att bebisen mår bra.

    Sedan är man ju totalt utelämnad till personalen vid förlossningen, och kommer förmodligen varken ha sinnesnärvaro eller kunskaper nog att veta där och då om de utövar sitt yrke på rätt sätt, s.a.s. MEN det finns inget vi kan göra åt saken heller. Man får så snällt lägga sitt och bebisens öde i deras händer och lita på att de gör allt i sin makt för att allt ska gå så bra som möjligt. Med tanke på hur många barn som föds i detta land, och hur få fall man hör talas om där barnet dör eller skadas pga personalens slarv eller felaktiga behandling - så måste man nog ändå säga att risken är nästintill obefintlig.

    Lycka till!

  • heartbeats

    Jag är rätt intresserad av kroppens anatomi, medicin osv. så jag har läst på ganska mycket den här gången och känner mej väl förberedd.

    Har skrivit ett kortfattat men tydligt brev om mina önskningar, rädslor, vad som är viktigt för mej osv. till personalen på förlossningen som ligger tillsammans med mina andra papper jag har med mej. Det känns tryggt att va så väl förberedd som möjligt och veta att risken för att nåt skulle hända som jag inte vet något alls om är minimerad.

    Lycka till!

Svar på tråden Förlossning, bm och mänskliga fel i samband med detta...