Förlossning, bm och mänskliga fel i samband med detta...

Jag tror att det är jättevanligt att man så här på sluttampen får de här tankarna, att något kan hända med barnet. Man har ju gått genom alla månaderna med en slags vag och diffus tanke om en bebis som ska komma någon gång i framtiden ungefär. Nu när man närmar sig slutet (jag går in i v 36 imorgon), smyger sig de här tankarna på - tänk om vi får åka hem utan bebis? För det är ju den allra värsta mardrömmen. Själv får jag panik ibland och vill föda NUUU, för att jag ska kunna SE att bebisen mår bra.

Sedan är man ju totalt utelämnad till personalen vid förlossningen, och kommer förmodligen varken ha sinnesnärvaro eller kunskaper nog att veta där och då om de utövar sitt yrke på rätt sätt, s.a.s. MEN det finns inget vi kan göra åt saken heller. Man får så snällt lägga sitt och bebisens öde i deras händer och lita på att de gör allt i sin makt för att allt ska gå så bra som möjligt. Med tanke på hur många barn som föds i detta land, och hur få fall man hör talas om där barnet dör eller skadas pga personalens slarv eller felaktiga behandling - så måste man nog ändå säga att risken är nästintill obefintlig.

Lycka till!