Hur tröstar man nån som förlorat ett barn? Hur vill ni som förlorat barn få stöd?

Jag tar mig friheten att citera dig och kommentera, jag är en såkallad "bitter" änglamamma, inte överkänslig eller kritisk för den delen MEN har svårt att se nån mening med det hela....Det är för mig helt självklart uppenbart att du söker hetsiga disskusioner när du skriver i ts att "tvingas"  se dem, INGEN tvingar någon annan att titta.Kommer man hem till mig så har jag bilder på ALLA mina 3 barn framme, varför skulle jag inte det? Mina gäster vet att jag är 3 barnsmor, konstigt vore det väl om jag inte hade en bild på henne framme, jag har bilder på henne från det att hon faktiskt levde men om jag inte hade haft det hade jag nog haft en bild på henne när hon hade gått bort, nu har jag ju faktiskt ett val jag KAN ha en levande bild på henne alla har inte den möjligheten.Nu är det ju redan så att bilder på bortgångna barn visas i mappen starka bilder så jag förstår inte vad du undrar över?  Förr i tiden var det hyss och tyst man fick inte prata om när ett barn gick bort, man fick oftast inte ens se barnet och inte närvara under begravningen, man begravde barnet med någon annan som gått bort dom fick helt enkelt dela kista.Man kastades in i vardagen och förväntades vara "normal" igen, på den tiden hade barn inte speciellt högt värde i samhället, vi har kommit långt sedan dess men det är oerhört tråkigt å ledsamt att behöva inse att mkt av denna fördomsfulla mentalitet lever kvar å att vi ska tystas ner och gå med på att våra barn ska gömmas och glömmas som om det vore nåt skamligt å smutsigt. Nä mitt barn är lika viktigt som ditt hon fanns,hon levde, hon är lika mkt älskad av mig som din dotter av dig om inte mer, vad vet jag om dig, hon har lika stor rätt som din dotter att ha en mor som pratar om henne och stolt visar upp henne som din dotter har, hon är och förblir alltid min dotter hon lever och bor i mitt hjärta och jag kommer alltid att vara stolt över henne