Hur tröstar man nån som förlorat ett barn? Hur vill ni som förlorat barn få stöd?

Kan bara instämma med Paulina ovan!

Jag förstår att det är jättesvårt för utomstående att veta vad som är "rätt" att säga. Ingen som inte varit i situationen kan ju veta. Ett litet råd är att försöka visa respekt och acceptens för till synes märkliga beteenden hos den drabbade. Man kan aldrig förstå,eller sätta sig in i situationen, men man kan acceptera och respektera. Det är inte lätt, de förstår jag..

Att komma hem till någon som har bilder framme av sitt döda barn, ljus, änglar.. minnen helt enkelt... Ja kan tänka mig in i situationen att det kan uppfattas som stötande, jobbigt och besvärande för vissa människor. Men försök att tänka som så att detta barn är en stor del av den familj som man är hemma hos. Och det är en del av livet. Döden och tragiken. Men även det barn som dött är det vackraste och mest fulländade barnet för sina föräldrar...

Jag tycker faktiskt att det är bra att bilder av Änglabarn, begravningar... och liknande, har en egen mapp "starka bilder". Många upplever ju det hela skrämmande och obehagligt, och genom att placera såna bilder i en egen kategori så får var och en ta del av dom om de själva vill. Jag personligen tycker oftast att det är så fint och gripande att få förmånen att få ta del av de bilderna. Men ja respekterar också att det finns de som tycker det känns jobbigt, trots att alla änglaföräldrar tycker att deras barn är det vackraste som finns, och faktiskt bjuder in oss att ta del av deras liv.

Det är ingen lätt situation. När man upplevt sorg och trauman blir man mycket sårbar och känslig. Man uppträder emellanåt irrationellt och märkligt. Om vi alla kunde försöka möta världen med mer ödmjukhet och respekt, och vara mer raka och respektfulla i kommunikationen, så skulle nog många onödiga missförstånd undvikas...