Göteborgs Posten idag!!

Jojo men om man ser till det stora antalet som insjuknar och då inte bara i Danmark. Är det verkligen mer representerat bland adoptivbarn? Okej, men jag har läst en del fakta om schizofreni genom en psykologi-kurs jag tog och jag fick definitivt inte ngn uppfattning om att man har en större chans att utveckla sjukdomen utan genetiska faktorer. Jag försökte hitta den där artikeln. Finns den någonstans online? Det skulle vara intressant läsning. Kvällstidningar har ju alltid rätt eller?

KimKatt: den borde stå i gp på nätet. Det är ingen jätte artikel men sök på vad artikeln heter...
"Adpterade löper större risk för schizifreni"

Tack Inoka.

Tack Inoka.

Citat från dagen.se: "Av de 1,1 miljoner danskar som deltog i studien var drygt 10 000 utlandsadopterade. Av dem drabbades 112 av schizofreni, det vill säga cirka en procent". Jag skulle nog inte tycka att det handlar om någon speciell stor andel.

Ja vad ska man säga. När man inte sett undersökningen själv kan man alltid först misstänka att journalisten misstolkat ngt, sedan vill man ju gärna veta mer om urval och hur det ser ur i andra grupper etc.

Man ska vara skeptisk till forskning och ínte köpa allt rätt av, även om forskare har fina diplom på väggen och psykologer likaså så ska man inte som den lilla människan köpa allt rätt av, tycker man ska ifrågasätta och tänka själv också.

Jag kan förstå att man som adopterad blir lite trött på att alltid placeras i facket Sjävlmordsbenägen-schitzofren-allmänt misslyckad. Det skrivs ju så sällan om de adopterade som mår bra och de är ju i klar majoritet.

När det gäller resultat som handlar om antal adopterade som har/haft psykiska besvär så tror jag det ligger något i att föräldrarna i många fall är uppmärksamma och ser till att barnen får hjälp tillskillnad från föräldrar med biologiska barn som kanske inte går och anar att det kan komma en livskris eller något.
Sedan tror jag det beror på vilken sorts föräldrar man fått. Om man adopterades på tidigt 70-tal, kom med eskort, fick föräldrar som egentligen hellre skulle velat ha biologiska barn och som ansåg det tabu att prata om adoptionen, rötter osv, ja, då kan jag förstå om man någon gång i livet får en livskris och kan behöva proffessionell hjälp.

När det gäller schitzofreni tror jag att det dels är en ärftlig sjukdom men att man kan råka ut för personlighetslkyvning orsakad av trauma och dyl. Det finns säkert folk här som har bättre koll på det men jag skulle också gärna vilja se undersökningen. Är det forskarna som skriver schitzofreni eller är det kvällstidningens benämning på psykiska besvär?

Ja, koooonstigt att man inte nån gång får läsa fetstils-löpsedlar om det helt fantastiska faktum att det finns så många adopterade som lever ett bra, värdigt liv man trivs med trots den ofta tuffa starten i livet!!!

Instämmer med vad Voice skriver! Det vor roligt och intressant. Vietnammamma och Cedrica håller med er också.

Tråkigt att det BARA är det negativa som kommer fram i princip. Jag är själv inte adopterad men jag har flera vänner som är det och dom har lyckats bra i livet har inga psykiska sjukdomar och har "till och med" lyckats knyta nära band både till vänner och partners. Men alla ni som mår bra försvinner i debatten. Sen skulle det vara intressant med forskning som visar hur man ska undvika dessa problem i framtiden också!

Gällande forskningsmetodik så måste man komma ihåg att jämförelsegruppen (dvs gruppen som man jämför sina resultat med kan få vilka siffror som helst att förvrängas). Jag brukar alltid tänka att adoptivbarn har en större risk i vissa fall för att de oftast finns tråkigheter med i bagaget från början och att genom detta så syns det som en ökad "risk".

Det man kan utröna är att forskare ofta jämför med en "normalgrupp", dvs stickprov. Hade de jämfört med barn från utsatta familjer (missbruk, psykiska störningar mm) hade utfallet garanterat blivit annorlunda. Men ofta är statistik mer ögonifallande om det finns stora skillnader och därför blir resultaten vridna.

En intressant sak som jag läste om i min forskningskurs nyligen är att adopterade på ett behandlingshem för undomar påvisade att dessa barn vanligtvis har föräldrar som bryr sig men har haft anknytningssvårigheter i jämförelse med icke adopterade barn som mådde dåligt på grund av missförhållandena hemmavid (missbruk mm)och hade föräldrar som inte brydde sig.

jag jobbar inom psyk och även patienter med schizofreni, jag pratade om detta med överläkaren där som i princip skakade på huvudet som kommentar efter att ha läst tidningen....

112 personer är inte särskilt många. Faktiskt inte fler än att en ganska liten felkälla kan få stort genomslag. I informationen om det land vi adopterat från står det att en del av de barn som är tillgängliga för adoption har övergivits för att bio-föräldrarna är psykiskt sjuka. Samma sak med en del andra länder. Nu vet jag inte hur mycket överrepresenterade de adopterade var enligt undersökning. Men om risken inte var mer än kanske dubbelt så stor så skulle det mycket väl kunna bero på att barnen från vissa länder är överrepresenterade då det gäller att ha bio-föräldrar med schizofreni. Att de sedan dessutom råkar vara adopterade är bara en tillfällighet.

Om det är en seriös forskning och journalisten tolkat det rätt så tycker jag man kan lita på forskning. Men vad den säger är ju bara att en av tvåhundra icke adopterade får sjukdomen jämfört med en på hundra som är adopterade, till exempel. Har inte sett procentjämförelelserna i detta fall dock. Med andra ord är det ju mycket, mycket stor chans ändå att man inte drabbas. Säkert mycket annat man löper större risk för oavsett man är adopterad eller ej. Inget att gå och oroa sig för!

Jag hittade en artikel om samma sak i expressen.

Där stod det följande om orsakerna till detta:

"Orsakerna kan man bara spekulera i. Förklaringen kan finnas i händelser innan de ens lämnade sina ursprungsländer, framhåller Cantor-Graae. Hon pekar på att majoriteten av dem som adopterats till Danmark kommit från länder med extrem fattigdom. Kända riskfaktorer för schizofreni är bland annat undernäring hos den biologiska mamman under graviditeten. Upplevelser av fördomar och diskriminering under uppväxten i Danmark skulle också kunna spela roll, menar hon."

När adopterade är överrepresenterade i någon statistik tolkar många det som att adoptionen i sig har negativa konsekvenser. (Främst de som inte själva vet så mycket om adoption kanske...) Det är alltså adoptionen som ges skulden, och ibland ses statistiken som ett argument mot adoption. Men det kan ju faktiskt vara så att överrepresentationen beror på beror på andra orsaker, och att dessa orsaker är överrepresenterade hos adoptivbarn.

Jag ska försöka förtydliga vad jag menar med ett exempel (ur fantasin!). De flesta känner väl till sambandet mellan amning och allergi. Anta sedan att det är en färre andel adoptivbarn som ammas än svenska barn som bott med sin biologiska mamma sen födseln. Jag har inte stenkoll på hur det ser ut på barnhem, men ofta är det väl så att barnen kommer dit när de är mycket små och därför inte ammas. Enligt detta skulla man (hypotetiskt) kunna anta att fler adoptivbarn utvecklar allergier. Men det beror ju inte på adoptionen i sig utan på barnens förhållanden i ursprungsländerna. Och risken att utveckla allergi vore densamma även om barnen bott kvar på barnhemmet.

Vietnammamma: Då kanske du vet bättre om sjukdomen är ärftlig eller ej..det kom upp i början av tråden :) Jag har inte läst så mkt om just denna sjukdom då jag mest jobbar med dementsjukdomar. Men det skulle vara intressant att veta. Alla säger olika.

Jag har skrivit en insändare en gång för flera år sen till gp när jag blev lite "idiotförklarad" i gymnasiet eftersom läraren där i etiklektionen hade uppe alla hemska skador adoptivbarn kunde få.
Jag kontrade med att det rörde sig om en bråkdel av alla barn som kommer hit men hon sa att enligt all forskning hon läst så hade nästan alla ngt problem att tampas med. Just då letade jag rätt mkt efter mina biologiska föräldrar och det tog hon som att jag sökte efter en identitet utan att fråga mej om anledningen till varför jag sökte. Jag pratade dålig svenska (pratar rätt grov ömål) och därför anses inte det som den fina rikssvenskan och det hade med min adoption att göra.
Jag har levt väldigt skyddat här ute på öarna då jag var bland de första som blev adopterad och inte förens jag börja gymnasiet i skolan såg jag hur en del tänkte om oss.
Jag kan bara se till mej själv och jag mår hur bra som helst men jag har bra föräldrar som alltid stöttat mej i allt jag fått för mej att göra.
Jag hoppas aldrig att adoptionerna minskar för att folk läser strunt i tidningarna om hur vi "ska" vara och hur "skadade" vi kan bli. Däremot skulle jag önska att adoptionerna skulle öka från både sri lanka och Indien men det är ju bara en ren önskan från mej som jobbat i båda länderna och sett alla dessa ensamma barn som behöver ett kärleksfullt hem :)